Idag är det skärtorsdag, och de flesta med mig ser säkert fram emot några extra dagars ledighet.
Det är så skönt med dessa längre helger när man hinner att ”landa lite” och kanske till och med bottna i sig själv lite extra.

När Susanne var liten så skulle det ju firas påsk med påskbrev, påskparad och allt vad det innebar. Jag är ingen person som gillar att klä ut mig, så jag fick alltid förflytta mig långt ut ur min bekvämlighetszon dessa dagar. Långt långt ut  🙂 Under några år så jobbade jag dessutom i barnomsorgen så jag fick chansen att klä ut mig dubbelt upp….
Jag antar att jag inte är ensam om att vara den vuxna som fick sitta och göra färdigt alla påskbrev. De var ju jätteroliga att måla…en stund i alla fall 🙂 En av dessa påskhelger var Susanne hos sin farmor eftersom jag och Terje skulle ut på galej. Rapporten vi fick efteråt var att hon var så trött på att käka godis att till slut tuggade hon godiset tills det inte längre ”smakade nåt”. Då spottade hon ut. Man skulle kunna säga att man är rätt mätt på godis då va? 🙂
Fast det är då som man förälder kliver in och hjälper till 🙂

Bilden nedanför är skitdålig, men är tagen från en bil i full fart. Och jag älskar den! Det är endast i Värmland man kan få se nåt liknande, eller hur?! Fotot är taget utanför Arvika när vi var där på en utflykt, och jag tycker att fantasin går igång för fullt – och festar man för hårt på Blåkulla är det såhär resultatet blir 🙂

Med tanke på vad som händer i vår omvärld är den rätt talande, och kanske är det kanske lite mer ”Blåkullekänsla” som behövs?

Sångerskan Lisa Nilsson gjorde i mars månad ett otroligt bra inlägg på sin Instagram i efterdyningarna av dokumentären av Josefin Nilsson. Det är tänkvärt av så många anledningar. Jag är feminist precis som många av oss kvinnor är. Det innebär inte att jag behöver ha virkade trosor, eller vara aggressiv i mitt sätt att vara. I efterdyningarna av dokumentären skriker alla högt om Dramaten, deras kultur och männen som missbrukat både det ena och det andra. Men alla kvinnor som utsätts för detta dagligen glöms bort känner jag. Jag tror och hoppas att resultatet ska bli en nödvändig sanering och att man ska tvätta många av de smutsiga bykar som finns. Det man måste acceptera är att det finns olika sätt att göra detta på.

Lisa formulerar sig så bra i sitt inlägg, ägna det gärna några minuter. ”Jag vill inte bli villkorad i min feminism av andra feminister”. Hallelujah på den! Man kan applicera den meningen på så mycket mer än feminism. Vad jag gör, vad jag tänker och hur jag är, vad jag kan och inte kan göra. Jag vill inte bli villkorad. Punkt.

Vi har olika sätt att växa och ta oss framåt, och det är viktigt att vi också har respekten för vår medmänniska i hur det görs. Jag har min resa och du har din. Det är alldeles för ofta som detta glöms bort.

Respekt.

/Yours truly Häxan Olsen, som om några timmar drar till Blåkulla 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.