För snart ett år sedan gjorde jag ett DNA-test. Jag väntade spänt på svaret, och efter 6 lååååånga veckor kom beskedet på ”vem jag var”. Jag kommer ihåg att min första reaktion när jag såg min info var att:  ”men är det ju bara finska namn?” För så kändes det! 🙂
Efter att ha gjort detta test får man en inloggning till en websida där dina släktingar syns, inga andra. Det är alltså inte nåt socialt media där din egen information cirkulerar fritt, utan väldigt kontrollerat. Och ditt inlogg får du som sagt först efter att resultatet är klart. Jag hade över 1300 personer på min lista första gången jag loggade in, och det har ständigt ökat. Just nu är jag uppe i 2216 personer över hela världen. (Inte bara finnar längre alltså 🙂 )

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en person i USA, hur häftigt är inte det? Hon talade om att hon var släkting till min farmorsfar, vilket innebär att det är en släkting på nära håll. Det såg jag i och för sig redan på min DNA-lista, då denne person dök upp högt upp bland träffarna. Det var också väldigt bekvämt att personen i USA redan hade rett ut släktskapet – det besparade mig lite tid 🙂


Min morfar längst till vänster, sedan min mormor, därefter min farmor – det var en släkting på denna sida som kontaktade mig. (En fyrmänning för att vara exakt ) Sista personen på soffan är min farfar Kalle. Vem skönheten är som ligger i mormors famn? Det är ”lelle jag” 🙂 Bilderna är tagna på mitt dop, och är en av de få bilderna som finns på mig som liten.

När man tänker på att man tydligen har en del släktingar i USA, så svindlar det faktiskt lite – hur man kan ha så nära släktingar och inte veta om det. Och jag är ju inte på nåt sätt unik. Så, vi får se var detta leder. Lite läckert är det faktiskt! Jag bara undrar hur lång tid det ska ta att få veta att man är ”blåblodig”… ”Af Bäckström”, det vore nåt det! 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.