Jag brukar blogga två gånger per vecka. Det gör att jag står på tå med eget fotande, samt håller igång mig med skrivandet också. Men förra veckan fungerade det bara inte. Hade inga ord…
Det kändes bara som om mina tankar var helt ointressanta, alla mina bilder såg precis likadana ut. Så är det ju förstås inte. Men likaväl som att kameran behöver ligga till sig, så behöver nog orden få vila också. Istället tillbringades tiden i soffan. Det är rätt skönt att bara vara. Man behöver faktiskt inte gå ut för att solen skiner, istället kan man bara ligga och beta av en tv-serie. Hela dagen.
Idag pratade jag med en person som knuffade mig i rätt riktning. ”Du ger så mycket, är så naturlig – och din blogg behövs”. Den knuffen gjorde att jag sitter och skriver. Jag är precis som alla andra rätt svag för smicker…. 🙂

När utbildningen nu är klar, så är det en massa saker som fått ligga på hög. Snart har jag faktiskt betat ner den proppen också.
Jag har haft en period där jag funderat en del. Inget tungsint alls, jag har bara haft tid att tänka lite. Dels på mig själv, och lite på hur vi beter oss mot varandra. Hur man uppfattas, vilken energi man skickar ut. Din omgivning läser av dig beroende på vilka erfarenheter som finns med i deras ryggsäck. Området med kommunikation är så intressant, och att försöka förstå vad personen mittemot mig har med i bagaget, vad det är som gör att den reagerar som den gör.

Jag har äntligen landat i ett nytt fotoprojekt. Det kommer att bli så spännande om jag går i land med det som jag tänkt mig. Vad det är? Åmål! 🙂 Just nu känns tröskeln rätt hög, men får försöka komma igång. Vet precis hur jag vill ha bilderna!

Här kommer en bild som ni säkert har sett förut. Fast den är faktiskt ny. Och en skakis. Som jag älskar…

-8834
Björkar är faktiskt oslagbara att fota på hösten, och med skakisarna framträder de ännu mer! De glänser som guld. Love it!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.