Ibland tycker jag att det är otroligt skönt att gå ut och gå på kvällstid. Med eller utan kamera, med eller utan mobil. Det är något avslappnande att gå i mörkret och fundera, åtminstone tycker jag det. Allt ser annorlunda ut, och tankarna stillar sig i själen. När jag tar dessa kvällsturer med kameran blir fotograferandet dessutom helt kravlöst. Ska det gå rätt tillväga bör man ju använda stativ i mörkret, men det blir lite knöligt att gå då 🙂 🙂 Så, då får det hellre bli dåliga bilder på fri hand – det är det här med att få energi som är det viktigaste. I alla fall för mig.


Jag har en dragning till vattenspeglingar, det är bara att erkänna sig skyldig. Den ena bilden blir ju aldrig den andra lik – och det är precis det som kittlar mig lite. Att sedan få dra lite i tåtarna i bildbehandlingen gör att man kan få bilderna liiiite roligare 🙂


Dramatisk himmel ger ändå bilderna lite mera studs. Mina favoritstråk är utmed kanten på Vänern, eftersom man får ett annat fotoperspektiv då. Det kan vara surt i vinden när man går, men då får man pälsa på sig lite extra. Det är det värt alla dagar i veckan. Eftersom man går samma promenadstråk blir det ofta samma bilder. Fast himlen är ju ändå aldrig densamma. Just silhuettbilder är sköna för ögat. På mig sätter det igång fantasin ordentligt. Ens egen hemstad är förstås vackrast, men att stå i hamnen i Åmål och blicka in mot staden – det är ändå svårslaget…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.