Jag läste nyligen ett blogginlägg som jag gillade och som sammanfattade sommaren bra, jag snor lite av upplägget här.

När jag har semester så vill jag inte sitta framför datorn, så det blir färre inlägg från mig under den perioden. Jag tror det också har att göra med att man under sin ledighet vill vara ostrukturerad – men nu är det ordning och reda igen minsann 🙂

Jag grubblar alltid lite under mina ledigheter, så även i år. Årets ”aha-upplevelse” var att inse hur mycket din barndom och dess upplevelser präglar dig som vuxen. På gott och ont. Jag tycker om att utvecklas (är ju som bekant livrädd för stagnation) så när jag får de där uppenbarelserna så jublar jag. Så denna sommaren har det jublats en del 🙂

Vad hände under sommaren?
Hur skulle livet se ut utan en omgång med rosfeber? En lättare variant denna gång. Läkarna kliar sig fortfarande i huvudet, och det kan de få göra – det är inte varje dag man är ett unikum 🙂 🙂
Första veckan på semestern var det lite pyssel inför mitt och Terjes 60-årskalas. Jag gillar inte att fylla år, eller att fira min dag – men kan jag krypa ihop och gömma mig bakom Terje funkar det. Och vilken dag det blev! Vi fick det precis som vi ville. Att få vara på Värmlandsnäs ihop med de vi tycker om var ren och skär lycka. Vi åkte ut till släktens sommarstuga dagen innan, och hade en dunderskön kväll i lugn och ro. Jag tycker så oerhört mycket om att vara med Terje och göra ”ingenting”, vi är busbra på det.
Min födelsedagspresent till Terje, och resan vi gjorde präglade en stor del av semestern. Den blev bättre än jag kunnat förvänta mig, och vi tar nog med oss den ett bra tag framöver.
Jag har återknutit en del kontakter, med både släkt och gamla vänner. Att få prata med de som känner dig sedan förr, och bara ta upp tråden där du lämnade den är grym.

Hipp hipp hurra!
Efter en liten puff från släkten så bestämde jag mig för att fira min födelsedag (som ju faktiskt inte inträffat än) Jag har inget emot att stå i centrum, men inte när jag fyller år. Att sedan gå och pimpa och piffa när man har 38 graders feber kanske inte är den ultimata uppladdningen, men då var det bara att gilla läget. Och jag var ju inte på långa vägar ensam om det. Men så kul det var! Jag har väl sagt att jag inte gillar tal, så när min äldste kompis ställde sig upp och skulle hålla tal fick jag hjärtklappning. Jag njöt av hela talet, och kan säga att hon var jättesnäll mot mig 🙂 (Läs: vilda tonår 🙂 )

Terjes present
Denna gåva gav mig gråa hår tidigt under våren. En tänkt resa utomlands fick skrinläggas och jag kunde inte komma på vad jag skulle ge bort. Det enda jag var bombsäker på var att han skulle få en ”upplevelse”. Jag funderade länge, men i april var det en idé som fick fäste. Terje blev ju så uppmärksammad för sin allsångsklassiker. Om man skulle försöka att göra en annan variant på denna? Terje gillar öl och säger att ”inget är som den första ölen”. Varför inte ge honom ”den första ölen” i tre dagar – och kalla det ”Terjes öl-klassiker”? Det tog en hel del pusslande för att få detta att gå i lås. Sverige är ju stängt i juli remember? 🙂 Till slut hittade jag några ställen som gav mig lite extra bra känsla och som de levererade! Sad Robot i Göteborg som gjorde det där lilla extra för födelsedagsbarnet. Malmö Brewing med dess servitör som verkligen gjorde skillnad för oss på en dag med logistiskt strul. Och Warpigs i Köpenhamn som hade den jädrigt goa´ölen.
Att det visade sig att Terje inte fattat vad som planerats för honom, och sedan uppskattade resan till tusen procent gör den bara ännu bättre!

Och så fick vi ju prova på att bo i husvagn ett par nätter! Och överlevde 🙂 Tack Annki och Mikael för att ni invigde oss i denna nya värld. Det blir kanske en Adria för oss så småningom! 🙂

Sommarens lilla fiasko
Jag hade en träff i Vargön inplanerad under semestern. Samtidigt tänkte vi passa på att ta en sista semestertripp. Vänern runt har vi kört tidigare, och vi har hittat några riktiga pärlor utefter vägen. Lidköping är en av dom. Det är en av de finaste städerna jag vet. Stadskärnan är i det närmaste magisk. Vad vi inte visste var att det var nåt event som hette ”Hjulafton” samma dag vi var där. Det var typ en miljon människor ute på stan, vilket gjorde att vi inte kom fram till hotellet, inte fick tag på parkering – och när det löste sig så började det ösregna. Vad det hade för betydelse? Jo, allt folk drog sig inomhus, så det där med att få lite käk i magen blev lite mer komplicerat än nödvändigt. Fast det löste sig. Efter att vi käkat drog vi ut på stan, och säger bara en sak. Åk dit! (Fast gör något åt er hemsida Lidköping – ni förvaltar inte er stad där..)
Resan runt Vänern blev kanonbra till slut, fast kanske inte riktigt som vi tänkt oss.

Connecting dots.
Jag har under sommaren fått kontakt med en släkting som jag har saknat. Det känns verkligen härligt att få återanknyta bekantskapen. Här är sociala medier grymt bra. Man kan på ett enkelt sätt följa varandra liv, utan att för den skulle ha daglig kontakt. Passar fru Olsen utmärkt.
En fika på Marinan i början av vår semester med gamla vänner gjorde att vi tog en tur till Grebbestad  för att umgås lite till. Njuter, och ser fram emot en fortsättning på detta. Det är ju så enkelt när man känner varandra sedan förut.

Men är inte detta en fotoblogg?
Stämmer bra 🙂 Jag har fotat otroligt lite i sommar. Under kalaset fanns inte många sekunder över till kameran. Terjes födelsedagsresa gick i 120 knyck, så det fanns inte många sekunder över till ”eget fotande”. Men några bilder togs….


Värmlandsnäs. Levererar alltid…. 🙂


Borstahusen. Många barndomsminnen som dyker upp härifrån. Älskar Skåne!


Men…sicket ”klet” 🙂

Jag har dessutom investerat i en ny liten darling under sommaren, och vi håller på att lära känna varandra för fullt. Den är lite småkomplicerad, men å andra sidan behöver man ju inte kunna hela kameran på en gång. Den gillas dock mycket.

Nästa sommar, vad händer då?
Den som lever får se. Jag kommer däremot inte att fylla 60 då, utan kommer inom en 5-årsperiod att få ”evig semester”. Smaka på den. Nu kan man kalla sig tant på riktigt va? 🙂

Foton: Terje Olsen, Annica Westman, Tony Berg och jag själv.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.