Efter att ha firat en alldeles förträfflig jul i Göteborg så behövde julmaten skakas ner litegrann 🙂

Har ni testat att gå omkring i Åmål på julaftons kväll? Det kan rekommenderas! (Förutsatt att ni är i Åmål förstås 🙂 )


Det är alldeles förbaskat vackert här, och ibland behöver man upptäcka sin stad på nytt…


Den här vyn har jag faktiskt inte tänkt på förut – men på juldagen ( tack Niklas 🙂 ) upptäckte jag den!


Bara vackert….

Men så tänkte herr Olsen att han skulle lura ut mig för att se lite andra vyer 🙂


Så, på vägen runt stan så testade jag detta – och svor som en liten blå över korvkioskskylten i bakgrunden 🙂


Mäktig känsla att nästan vara den enda som är ute, och denna vyn tröttnar jag aldrig på….


Vi kom ner till Vänern och jag försökte mig på att fota mörkerfoto utan stativ. Det gick sådär, men får duga…

Och alla som känner mig någorlunda vet att jag oftast går igång och börjar fota skakisar….


Så detta är samma vy, fast utan stativ – får jag presentera Hexpol TPE? 🙂 (För er utanför Åmål så heter företaget i bild så.. 🙂 ) Det ser nästan ut som de där remsorna man får från ett EKG, eller hur?!

Efter en stund tyckte min fiffige man att vi skulle gå upp på Kungsberget. Bakvägen. I mörker… 🙂 Skitkul! (Eller inte 🙂 ) Kommer ni ihåg leken man gjorde när en ledare stod vänd med ryggen mot alla andra och så skulle man ta myrsteg, elefantsteg och så vidare framåt.
Vägen upp till Kungsberget i ishalkan togs med myrsteg 🙂 🙂


Men där uppe passade jag på att fota Åmåls centrum 🙂

Jag försökte ta vanliga bilder, men det var skitsvårt då vitbalansen drog åt alla möjliga håll…


Fast speglingarna i vattnet gav lika mycket som de brukar göra.

Turerna under julen gav massor! Tack Terje och Niklas för att ni drog ut mig en sväng!

Det jag främst upptäckte var faktiskt hur otroligt snabbt jag laddar mina batterier gällande mitt fotointresse. Några veckors kamerafrånvaro reparerades med tre dagars ledighet och mycket sömn. Sedan var jag på banan igen, och jag känner verkligen hur jag på något sätt ”tänker bättre” med kameran i min hand. Helt skruvat, men så är det faktiskt! Det må vara att jag går igång på motiv jag fotat hundra gånger förut, men…so what?!
Bara det ger energi – och det gör det! Yay!!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.