Hur är det, är ni trygga med er själva? Så himla många samtal har av någon anledning kretsat runt detta ämne sista tiden. På många ställen och på många plan….

Jag är nog rätt trygg med mig själv. Mina styrkor och svagheter är jag hyfsat medveten om tror jag. Det handlar ju lite om vad man har för intressen, och vad man brinner för, det är ens styrkor. Sedan kan man vid tillfälle flytta sig till ”den andra delen” på skalan, och göra sådant som man inte gillar också. Men, jag tror i stort sett att jag vet var jag har mig själv. Och skam vore det väl annars, vid min ålder 🙂

Jag tror däremot att uppväxten präglar dig mer än vad du tror. Det blir de byggstenar som du tar med dig framåt i livet. På gott och ont. Det är ju inte alltid som de där stenarna har något bra byggnadsmaterial. Då är det fiffigt med att ha några år på nacken. Det som eventuellt brister i ”husbygget” kan man kompensera med livserfarenhet. ”Dä orner sig” liksom 🙂

Däremot kan det vara lite knöligt att ställas mot människor som inte riktigt pejlat in sig själva. Deras husbygge är inte riktigt klart, och de ser det inte själva. Man skulle vilja ge dessa människor ett litet ROT-avdrag, för att få hjälp på vägen 🙂

Å andra sidan, jag må avsky ”inredning” i alla dess former – men visst är det härligt att få fortsätta bygga på sin huskropp?

En av de få bilderna som finns på mig som ”liten”. En härlig sommarbild från Valhallsgatan i Åmål. Jag och pappa. Noterar radion bredvid våra madrasser. Är det något jag fått i min modersmjölk är det kärleken till musik!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.