Vilken vårsäsong det varit! Det som föddes som en tanke i december, att bara ha mäns betraktelser under våren, gick i lås. Och vilka texter sedan! Fast jag läst texterna många gånger innan de publicerats, så har de ändå berört mig. Det känns som att det blir svårt att toppa våren 2018 – fast såklart det går.  🙂
Det som slår mig varenda månad är vilka otroliga människor och öden som det finns runt oss – och ändå är det precis den nära kontakten som vi tappat. Vi läser och följer varandra på sociala medier, i princip utan engagemang. Det jag vill ha reda på om mina vänner kan jag ju läsa mig till….
Det här med att skicka hjärtan i folks statusuppdateringar istället för att skriva några ord till exempel. Man kunde lika gärna lagt till en ”gillatumme”. Skriv en rad istället, och visa att du bryr dig lite extra. Jag vet att jag sticker ut hakan nu, men jag tror att många håller med. (Nu kommer ingen att våga skicka hjärtan till undertecknad :-), men jag vet att den personliga hälsningen betyder så oändligt mycket mer…)

Det är anledningen till att jag kommer att starta ”ansikte mot ansikte”. Jag saknar det ”goda mötet”, och samtalen med kvalitet – de där mötena där man svävar hem på moln, full av energi, eller berörd in till djupet av själen. Och man växer så mycket av dessa möten.

Men nu till vårens gästbloggare!

Niklas!

Hur lätt tror ni det är att fota en fotograf? Jag var rätt så darrig när jag gjorde den här fotograferingen. Vi hade mailat före ungefär hur bilderna skulle se ut – trots det kändes det lite skakigt för mig. Jag är osäker på att ta porträtt, och det tar en stund för mig att bli bekväm.
Niklas har jag lärt att känna genom mitt fotointresse, och jag lär mig massor varenda gång vi träffas. Det är också så himla skönt att kunna prata hur mycket foto som helst, och ha en person mitt emot sig som är lika biten. Men det är klart, jobbar man som fotograf så… 🙂
Niklas och jag hade ett litet samarbete i samband med hans utställning om Åmålsprofiler, och det gav mersmak! Ni som såg utställningen vet hur skicklig Niklas är, älskar hans svartvita bilder!
Inlägget om Niklas läser du här!

BeA!

Foto: Terje Olsen

Februari månads text fick jag redan i december. Och jag rös. Dels för att BeA är min äldsta vän, och dels för att det han skrev om hade jag sett på nära håll. Vi bodde grannar när jag växte upp och BeA var min första kärlek. Vid fem års ålder 🙂 Texten var så varm, så innerlig och fylld av kärlek att jag hade svårt att värja mig. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag läste första utkastet. Tack BeA!
Bilden jag valt här är ett försök att återskapa vår ungdom. Det är ungefär 53 år mellan bilderna, och det kändes så himla kul att få göra en ny version av fotot. Han är ju trots allt min allra äldsta vän!
Inlägget läser ni här!

Kristoffer!

Om jag var darrig inför fotningen med Niklas var det inget mot denna session.. 🙂 Att fotografera en person som vars arbete är kommunikation och bilder, då krävs det att man boostar upp sig innan. Sedan är ju Kristoffer ren och skär glädje, så kan man annat än njuta av några extra minuter i hans sällskap? (Annars består våra möten i 15 minuter i buss till Säffle, alternativt 5 minuter i en korridor på mitt jobb 🙂 ) Mina bildförslag till Kristoffer ratades till min förvåning. Hade en tanke att ha gitarrer med på bilderna, men så blev det inte 🙂 Fotningstillfället var en lite smärre frustration då det befintliga ljuset inte var det jag önskade, vilket gjorde att vi fick ändra våra idéer lite. Å andra sidan brukar dessa bilder bli bättre. Det som jag kommer mest ihåg med detta inlägg? Det är vårt möte. Jag kom hem till Kristoffer riktigt trött, och tänkte: ”Jag fotar på en kvart, sedan går jag hem och vilar.” Nix. Istället blev jag bjuden på fika, och vi hade ett alldeles förbannat bra möte – och gick hem fylld av massor med glädje och energi. Bilden jag visar här är en av mina egna favoriter från dagen. Den är sååååå mycket Kristoffer för mig.
Inlägget? Som förresten var grymt – läser ni här!

Roberth!

-”Vad får jag skriva om?”
-”Vad som helst bara inte om politik”.
-”Va?”
Där och då begrep jag att Roberth skulle utmana mig 🙂 Och vilken underbar text du skrev! Jag tror han var lite bekymrad över min eventuella reaktion på texten, men det jag vänder mig mot är om man skulle använda sitt tillfälle att gästblogga för att föra fram sina partipolitiska åsikter. Som kanske inte jag kan stå för.. 🙂 Men alla som känner denne man vet att en mer genuint snäll och varm person får man leta efter. Underbara du! Så mycket som vi gått igenom tillsammans, och nu har vi fått en alldeles egen relation – som jag är otroligt rädd om.
Det finns en genomgående detalj i alla dessa bilder, som visar på vilken tänkande person han är. Vi är några som vet, och om ni undrar om detaljen så fråga mig.
Roberths grymma text läser ni här!

Att få en kvinna att öppna sig är sällan några problem, det ligger liksom i vår natur att ”öppna upp”. Vårens inlägg har legat mig otroligt varmt om hjärtat och varit kvalitet rakt igenom. Jag är så glad att jag lyckades få dessa vänner att ställa upp!
Jag brukar fråga de personer som jag vill ha med i inläggen om de vill vara med. Eventuellt ha en bildidé som jag tar upp direkt. Texten brukar jag be att få två veckor före publicering (som den strukturerade person jag är 🙂 ) Jag låter aldrig textens innehåll påverka min bildidé, det är personen jag vill skildra på bild – och om bild och text ”gifter sig” så är det bara bra. Om inte, så blir det egentligen bara mer stuns till textens innehåll.

Jag är otroligt glad över att få dela ert liv, och få vara er vän. Dessa möten ger mitt liv lite extra guldkant och jag är grymt tacksam för att ni finns i mitt liv!
Tack! Stor kram till er alla!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.