Jag hade fått ha henne som världens bästa syster i hela mitt liv. Nu satt vi där i en sal på sjukhuset och pratade om det liv jag hade framför mig och om hennes liv som snart var till ända. I fem år hade hon kämpat mot sin allergi. ”Allergi mot hjärntumörer”, som hon själv uttryckte det. Men de sista veckorna innan vårt samtal verkade det som om hennes ”bäst-före-datum” hade passerats och att det nu bara rörde sig om veckor eller kanske några månader innan jag skulle få leva vidare själv, utan min syster. Någonstans i samtalet tog hon min hand och sade: – Men lova mig en sak. Om det är något du tänkt att göra någon gång, så sluta och tänk på det. GÖR DET! Några månader sedan satt jag och grät på hennes begravning. Tiden gick och en dag poppade det upp i mitt huvud. Orden hon hade sagt till mig. ”GÖR DET”! Först kunde jag inte komma på om det fanns något jag hade i min plan att göra utan att jag verkligen hade beslutat mig för att göra det. Det tog inte lång stund innan jag kom på vad jag verkligen hade tänkt göra i många år utan att skrida till handling. Jag ville prova Stand Up Comedy. I många år hade jag tittat på ”Släng Dig I Brunnen” och fått en känsla av att ”det där borde jag också klara av”. På den tiden bodde jag i Örebro. Där fanns Sveriges näst bästa Ståupp-scen efter Norra Brunn, Royal Arms. Det var en mysig och trång pub på Stortorget. Där hade jag sett några av de ståuppare som var hetast i Sverige på den tiden. Babben Larsson, Lennie Norman, Tomas Pettersson, Lasse Eriksson, Claes Malmberg och en massa andra ”Tv-kändisar”. Efter en föreställning en måndag så knallade jag fram till krögaren Lasse, som var den som även ansvarade för Ståupp-kvällarna. – Hej. Jag heter BeA. Jag skulle vilja testa att köra Stand Up någon kväll. – Jaha! Ge mig ditt telefonnummer, svarade han. Sedan tänkte jag inte mer på det… i tre dagar. Då, helt plötsligt, ringde han en torsdag eftermiddag och sade. – Kom hit på måndag så kör du uppvärmningen och påannonserar ”huvudnumret”, John Houdi. Lång historia kort. Det var fyra riktigt hemska dagar av kreativt tänkande där man skulle försöka hitta komiska infallsvinklar ut- och inifrån en totalt panik- och skräckslagen hjärna.

Sedan kom måndagen. Den blev vidrigare och vidrigare ju närmare jag kom tiden för min scendebut. Minuterna innan jag äntrade scenen var jag beredd att emigrera. Men i samma sekund som jag tog tag i mikrofonen så släppte allt. Det enda jag kände var en inre styrka och övertygelse att jag skulle kunna få åtminstone en människa att skratta någon enstaka gång. Och orden ringde i mitt huvud ”GÖR DET! GÖR DET”. Det blev skratt där jag ville. Efteråt kom krögare Lasse fram och sade: – Du kan komma hit nästa måndag också! Det gjorde jag. Den måndagen och ytterligare ett 30-tal måndagar. Efter det så fick jag möjlighet att åka runt lite i Sverige och roa. Ibland gick det riktigt bra. Ibland gick det inte bra alls…

Men jag kom till slut både till Norra Brunn, till Behrns salonger och några andra tunga Ståupp-scener. Innan jag insåg att det faktiskt var lite för jobbigt att hela tiden orka skriva nytt material hela tiden så blev det även några minuter i TV.

Idag har jag stor nytta av min korta scenkarriär där jag var helt utlämnad till publiken. Ibland kommenterar jag sport och intervjuar idrottare i direktsändning och känner mig trygg i den rollen även om jag fortfarande har ett otäckt ”pirr i magen” minuterna innan sändningarna börjar. Tack vare ”söstra mi”, Nikke, så gjorde jag detta. Hoppas att jag med denna text kan inspirera fler till att planera mindre och göra mer.

Att nå en inre tillfredsställelse är ”Närmare än ni tror” om ni bara vågar släppa förtöjningarna och ge er ut på ”okända hav”.

GÖR DET !


Foto: Isakssons hovfoto

3 reaktioner på “Närmare än du tror – BeA”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.