Man blir ju lite färgad av det man gör just för tillfället. Eftersom jag läser en kurs om sociala medier just nu så handlar mitt liv mycket om tankar kring detta…. 🙂

Jag funderar på vad det är som gör att vissa inlägg blir virala. För egen del så vet jag ungefär vad jag får för statistik på mina inlägg. De där skakisarna får lite färre inlägg än de på Susanne. Det kan jag lätt förstå, eftersom träd inte är så jätteintressanta…Men så finns det de där inläggen som bara sticker iväg, och man fattar i.n.g.e.n.t.i.n.g.

Jag har varit ute för det ett par gånger för egen del. Den första gången det hände var med detta inlägg. Vid den tiden hade jag gått igenom en relativt djup depp, och sakta börjat återvända till livet igen. I oktober blev jag uppringd av Svenska kyrkan för att hålla nyårstalet i Åmåls kyrka. Höll på att ”skita på mig” av frågan, men bestämde mig för att hålla talet och hylla livet. Av olika anledningar (kyrkan tjorvade till det och glömde att ha en intern kommunikation – händer där också 🙂 ) så blev det alltså inget. Jag beslöt mig då för att hålla talet fast i skriftlig form.

Vid sjutiden på nyårsafton tryckte jag ut inlägget, och gensvaret märktes direkt. Statistiken (ja, jag gillar den 🙂 ) sköt i höjden och var riktigt riktigt hög. Jag fick så mycket fina ord och svar på inlägget, på Facebook, sms, messenger – ja, på alla sätt som gick. Själv stod jag i centrum och bara gapade….Det här inlägget blev viralt, och började leva ett eget liv. Folk delade inlägget hejvilt och det kändes som att energin inte avtog. Man funderar på vad det är som gör att ett sådant inlägg sticker iväg på det sättet som blev fallet här. I och med att jag publicerade det på nyårsafton trodde jag inte att en enda levande själ skulle läsa, men ack vad jag bedrog mig. Att inlägget berörde det förstår jag. Det var första gången som jag gläntade lite på dörren till vad som hänt oss, och jag våndades ända inne i själen för vad jag skrev. Jag ångrar inte ett ord, men det krävdes mod att publicera.

Jag har ett antal inlägg med Susanne som har otroligt många läsare, men det förstår jag. Hon är fortfarande otroligt saknad, och man vill läsa om oss. Man vill läsa och höra vad jag berättar om henne. Fast som jag skrivit förut, denna blogg får aldrig någonsin bli hennes blogg – eller en blogg där jag gråter ut. Återigen, det måste vara livet och den fina energin som dominerar.

Sedan finns det inlägg som blir virala av andra anledningar… 🙂 *herreminje* 🙂


Jag vet inte hur tidningarna först fick höra talas om Allsångsklassikern, men misstänker att det var genom min Facebook, alternativt denna blogg. Här blev det viralt på ett helt annat sätt. Inte så mycket läsare till min blogg, men man såg hur stort spridningsområde Facebook har. Detta event började också leva sitt eget liv utan att vi egentligen rörde ett finger. Jag glömmer aldrig när vi satt i bilen på väg till allsången på Skansen och radion ringde Terje för intervju. Som vi skrattade….Samtidigt som man inser hur fort saker faktiskt sprids på nätet 🙂 🙂 🙂 Det var hysteriska dagar, otroligt roliga – och där vi helt oförstående satt och iakttog vad som faktiskt skedde. Och där jag i varje kontakt med pressen var tvungen att säga hur otroligt illa jag tycker om allsång 🙂 Så att alla skulle fatta hur skämmigt detta var för mig 🙂

Vi har i böckerna till kursen läst om hur olika personer burit sig åt för att samla in pengar till behövande eller sjuka. Vilken strategi de hade, och hur de lyckades. Det är de positiva sidorna av nätet och sociala medier. Men så finns det den andra sidan som är lite mer otäck. Dels rena rama påhopp. Osunda politiska inlägg. Denna blogg är totalt befriad från politik, och kommer därför inte att gå in på djupet, men man kan väl säga som så – att källkritik inte är det första man kommer att tänka på här. ”Har det stått på nätet, så är det ju sant.”

Det är ju så himla viktigt att man kollar ”källan” till det man delar. Se vad det är du delar, vad kommer det ifrån, vem är upphovsperson? Det verkar som att vissa ”gilla och delainlägg” blir lite i ropet från stund till stund. För ett tag sedan var det ett inlägg om en cancersjuk svensk tjej som sökte information om sin sjukdom, och hon bad att man skulle dela. Detta inlägg var ”all over the place” på Facebook. Jag ”roade mig” med att gå in på det alla delade, och kollade in tjejen. Inlägget var från 2014, tjejen gick bort året efter – fast inlägget delades som tusan 2017. Jag hoppas innerligt att hennes anhöriga inte mådde alltför dåligt av att se det om och om igen…

Så ja, det här med att bli viral har sina sidor – bra och dåliga – se till att lyfta den positiva sidan.. 🙂

 

2 thoughts on “#throwbackthursday

  1. Tänkvärd artikel! Försöker också gå till källan om jag tänker dela! Såg också den artikeln om den cancersjuka tjejen. Men man önskar ju faktiskt att det vore lite mer trovärdigt i pressen! Men det du skriver tror jag på! 😉 Var i Åmål i onsdags och jade babysim! Vem tänker jag på när jag kör in på Drottninggatan?! Jo DIG så klart! 😍

    1. Tack sötnöt! Pressen försöker nog sälja tidningar, och det kan man inte påverka. Fast hur vi ”beter” oss på nätet, det kan vi påverka. Just inlägget med tjejen berörde mig illa, eftersom hennes anhöriga måste ha sett hennes bild gång på gång på gång…
      Stor kram!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.