Jag har varit inne på det förut, men ibland blir jag liksom bara lite mer engagerad 🙂 Det här med att folk märker ord hos andra, påpekar fel och brister hos andra människor – att man egentligen ”klagar” lite mer än vanligt övergår mitt förstånd. Det är som att vissa människor föredrar att ha glaset halvfullt snarare än tvärtom. Såvida inte någon går med toapapper hängandes ut från brallorna (eller liknande) så förstår jag inte varför man över huvud taget bryr sig om att tillrättavisa…
Det är likadant om någon säger fel, så är ”vän av ordning” ofta snabb med att korrigera eller tillrättavisa. Förstår man vad jag säger? Varför tillrättavisa? Jag har verkligen försökt att förstå när folk beter sig såhär, men jag fattar verkligen inte. Framför allt så fattar jag inte varför man över huvud taget bryr sig 🙂
Jag tycker helt enkelt att det måste vara lättare att se det positiva hos en person snarare än motsatsen, eller har jag fel? Man vet ju dessutom inte hur dagen varit hos personen, och att den där ”lilla anmärkningen” faktiskt välter hela lasset. Man har ju faktiskt inte en susning om hur personen mår, vilka komplex som finns med – eller vad personen fått uppbåda för kraft för att kanske säga sin mening. Så hur tacklar man detta egentligen? Säger man till där och då, eller är det lika bra att ignorera? Vill personen ha en så perfekt värld att man ser till att omgivningen också ska gå efter samma standard? Jag måste verkligen få ett sätt att förhålla mig till detta, för det tar liksom lite kraft från frun ”from time to time” 🙂 När det drabbar mig själv, skulle jag egentligen vilja bita ifrån riktigt ordentligt. Men är feg som en gris.. 🙂
Alltså, sista gången jag kände efter, så gjorde det inte ont att berömma någon. Det är kanske är DET jag skulle säga? 🙂 När man berömmer så kanske man kan locka fram dagens enda leende, och det måste väl ändå vara mer värdefullt än att förstöra den?
Som vanligt så måste jag skriva att jag upplever detta som ett generellt beteende, och inte något beteende hos någon enstaka person, så andas ut nu 🙂 Eller som dom sade i ungdomsprogrammet Bullen på den tiden det begav sig. Minns ni? ”Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet” 🙂 🙂 🙂
/Hälsar ”långt-ifrån-perfekt-person-som-haft-sin-beskärda-del-av-komplex” (precis som alla andra 🙂 )