Lite annat bös, ska vi börja med det? Jag går från klarhet till klarhet 🙂


🙂 Nejdå, jag springer inte fort alls, men jag springer. Och har väl fått nån slags löparhybris. Jag tycker nämligen att jag mår lite bättre av att röra på mig. Så, före Lejonruset sprangs Säffle stadslopp. Det var riktigt, riktigt varmt – så det där med att uppsöka skuggan efteråt var ett väldigt lätt beslut 🙂 Och ja, jag är nöjd med resultatet med tanke på hur varmt det var!
(Jag har bytt mobil, min gamla mobil mådde inte riktigt okej. Jag var nöjd med den gamla kameran, men kolla bilden på mig. Det är en mobilbild, och upplösningen är snuskigt bra!)

Snabb dusch, och sedan ut i Säffle city – hörde ju talas om Lejonruset förra året, och nu skulle vi försöka fota det…


Alltså..hallå eller! Det var inte speciellt varmt i vattnet, men jag hörde faktiskt inte en enda person gnälla över temperaturen. Jag hade dött…typ… 🙂

När man hoppade ner i vattnet skulle man försöka slå till en klocka på vägen ner. Fläckvis såg det helt omöjligt ut. Stilarna var oerhört skiftande….


Tjejen i solglasögon helt klart Säffles mest fotade tjej den dagen 🙂


Jag hörde något om att vattentemperaturen var 17 grader, jag hade inte kommit i vattnet på nåt sätt – inte ens med våld.. 🙂

Fast folk kom både i och ur kanalen..

Det kom en stackare som ska gifta sig med Military fitnessgruppen och hade sin Svensexa eller liknande…


Inte nog med att han hade full mundering på sig i värmen, han fick lite prylar att bära med sig. Kan säga som så, han hoppade inte vattnet, utan klättrade ner… 🙂

Det var så himla mycket folk på plats, och jag är rätt full av beundran över vad det gjorde. Det var massor med hinder efter vägen, men vi koncentrerade oss på två av dom. Har man sprungit innan så har man rätt att vara lite lat..


Grymt imponerad av denne lille kille – banan måste ha sugit musten ur dom! (Eller inte.. 🙂 )


Denne sötnos drog några blickar till sig, tror de placerade sig högt upp i resultatlistan. Han njöt av stunden i rampljuset 🙂


Omslagsbilden, gillade verkligen dessa. De tog sig över varenda hinder tillsammans, hjälptes åt, och arbetade verkligen som en grupp. Med en sådan krävande bana måste det ju vara en otrolig hjälp att ha dragkraft i sina kompisar….

Och apropå kompisar ja…


På Lejonruset kom ju minsann Mimmi från vår fotogrupp. Vi kan ALLT 🙂

Men nej, jag nöjer mig med löpardojorna. Det är precis det jag mäktar med, och skulle aldrig nånsin utsätta mig för Lejonruset – fast det är himla kul att kolla på de som vågar!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.