Februari månad är förknippat med många minnen för mig, men även maj är en sådan månad. Det är 30 år sedan min hälsa krånglade en hel del. Sahlgrenska i Göteborg blev min ”hemvist” i perioder. Märkligt nog så är det en varm period i mitt liv. Personalen på sjukhuset var helt underbara, och månade lite extra om mig från Åmål som inte fick så mycket besök som de andra. På den tiden rökte jag, och jag var inlagt så länge att personalen till slut hämtade mig när de gick och rökte 🙂
Jag var också inlagd ihop med en personal på sjukhuset, och vi gick till hennes personalrum och kollade på tv  när ”tantmaffian” lade beslag på tvrummet.
Man har liksom inte roligare än man gör sig ibland – och det här med att sätta ena foten framför den andra kan gälla andra saker än löpning ibland.


Kommer så väl ihåg bilden ovan. Hade precis kommit hem från Sahlgrenska sjukhuset. Jag hade en lång sjukskrivning framför mig eftersom jag bland annat behövde göra en stor operation. Mamma ville att jag skulle få lite frisk luft, och vi var ute i en stuga i Edsleskog. Jag kommer ihåg att jag var så himla trött, hade varit sövd och gjort en del undersökningar. (Och med lite ålderserfarenhet i bagaget nu, så förstår jag att tröttheten nog även var psykisk. Den tröttheten är inte att leka med…) Man hade gett mig beskedet att tumören var elakartad, och behövde opereras. Jag hade så mycket tankar, i detta läget visste jag ju inte om jag skulle få se Susanne växa upp. Det fick jag ju, och är tacksam för att jag klarade denna sjukdom som skövlar alldeles för många liv….

Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur man mår när man får detta besked, men jag vill att denna blogg ska präglas av positiva tankar – så avstår det. Men jag kan väl erkänna att det är ett rätt tufft besked att få, speciellt om man har ett litet barn samtidigt. Men ibland får man bara kavla upp ärmarna och faktiskt bara jobba hårt med livet. Det gjorde jag.
Jag opererades på vår  andra bröllopsdag, och det var många år som vi inte firade den alls. Det kändes liksom bara fel. Men om man nu ändå ska vända på detta till något positivt så kan man väl kanske säga att jag i år firar pärlbröllop – som överlevare…. 🙂

4 reaktioner på “#throwbackthursday”

  1. Älskade Maria! Du är en kämpe! Det är fantastiskt att du alltid i bloggen vill vända allt till det positiva! Älskar dig min vän! ❤❤❤

    1. Man måste tackla livet positivt, även när det är som mörkast. Fast det kostar på lite mer då…?
      Stor kram goding! ❤❤❤

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.