Har ni några komplex för ert utseende? Jag har haft. Och här är jag faktiskt himla glad att jag kan skriva ”har haft” 🙂 Jag tycker det är så himla skönt när man kommer till ro med sitt utseende, även om man kanske inte alltid ”drar jämt”. Vilket mitt komplex var? Jag tror ni kan misstänka det när ni ser omslagbilden på den enormt söta (förstås) men oerhört välutrustade lilla bäbisen.
Ja, mina öron var ju inte precis små, och i många, många år så drogs jag med ett komplex för dessa. Jag vet inte hur många gånger jag hörde historien berättas hemma, om att min mamma kontaktade en sjuksköterska för att få ordning på mina öron. Rådet hon fick var att tejpa dom mot skallen, för att de skulle ”rätta in sig i ledet” 🙂 Hjälpte inte, som alla ser.


Lösningen blev istället denna. Att låta håret växa över öronen istället. Man ser ju till att tackla problemet så att det funkar.

Så bytte jag frissa, och satte hjärtat i halsgropen när hon började klippa….


Vafalls?! Klippa fram öronen så att de syntes! Jag hade verkligen hjärtat i halsgropen när detta skedde 🙂 Men det visade sig vara det bästa som kunde ha hänt. Jag blev kvitt min rädsla för att de skulle synas för mycket.

Vad jag vill komma fram till är att alla har något drag som de inte är nöjda med. Mer eller mindre. I mitt fall var det öronen, men det är ju också så jag ser ut. Det är inte så mycket att göra åt det, utan det var enklare att komma tillfreds med utseendet. Det känns skönt och befriande när man kommer dit i själen.

Något som jag upptäckt med alla de människor jag fotat är att de har något gemensamt. De flesta har något i sitt utseende som de inte är nöjda med, och det är det enda de ser i bilden jag tagit. Man kan nog också säga att det är 100% kvinnor som känner såhär, sällan några män. I början blev jag nästan lite sårad när jag fick dessa kommentarer på bilderna, men insåg rätt snart att det inte var ”mitt fel”. (Och vet självklart att jag inte ”levererar” vid varenda fototillfälle..)
Där jag på fotona ser jag en otroligt vacker person med massor av styrka, karaktär och skönhet, där ser de själv bara sina ”defekter”. Jag lovar – det är ingen som ser det de själva ser. Det man ser på fotona är en person som man tycker om, och man fylls oftast med värme och kärlek när man ser dessa personer på bilder. Väldigt ofta ser jag en glöd, och en personlighet i blicken som nästan knockar mig. Jag försöker, och hoppas att jag lyckas, är att förmedla hur vackra de i själva verket är – om det bara kan gå utanför sig själv en liten kort stund. Har jag bara lyckats med en enda person är jag mer än nöjd.

Jag tycker det är så befriande att se ”en riktig människa” på bilderna, inte stereotyper. Nu har vi alla chanser att försköna oss med hjälp av appar, och det är väl kul ibland – men inte jämt. Så ni därute – våga se er skönhet, den finns där på oss alla!

/Vingmuttern

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.