Familjer förändras, visst är det så? På omslagsbilden ser ni familjen jag föddes in i. Pappa Sven, mamma Carin och så syster Kerstin. Och så jag förstås, en osäker trettonåring 🙂 Har berättat det förut, men vi tog bilden när jag gick i sjuan – en kille i nian fick syn på bilden och blev kär i mig. Han cyklade upp och ner på Valhallsgatan i Åmål för att få en skymt av mig. Lite läckert, och pappa retade mig som attan för detta… 🙂 Eftersom pappa är med på bilden är den tagen före 1974, eftersom det var året han gick bort. Skulle tro att året är typ 1973 eller nåt…
Efter några år så tyckte min syrra att vi skulle ta en sådan här bild igen, vår familj hade ju växt och såg annorlunda ut nu. Mamma var inte alls sugen på det, eftersom förra gången vi hade gjort det så gick min pappa bort strax efter bilden. Men då tog vi bilden själva, och gav mamma i julklapp. Hon blev så himla glad, bara hon inte behövde vara med själv…!
Det är över 30 år sedan denna bild togs och det syns på oss. Vår familj ser lite annorlunda ut nu. Några är borta, och några andra av oss har både växt upp och blivit äldre.. 🙂 Jag kommer att göra ett inlägg lite längre fram om hur jag ser på detta med porträtt/familjefotograferingar – men dessa uppställda släktfoton fyller faktiskt en funktion. Förutom att dokumentera släkten, så blir den ett tidsdokument – över hur släkten såg ut, kläder, frisyrer och till och med vilken fotograf man var hos.
Lite intressant att titta på åldrarna på oss. Jag är runt 27 år på bilden, och ser ut som en tant. Kerstin bör vara 39 år, och ser ännu mer ut som en tant. Vi hade ju klätt upp oss, och tyckte vi var väldigt snygga förstås. Terje och Bosse är 27 respektive 39 år, och klarar sig undan med hedern i behåll 🙂 Ulrika och Helen är 18 respektive 10 år.
Är det någon skillnad på hur vi såg ut då, och hur vi ser ut nu? Nu menar jag mer åldersmässigt. För självklart ser jag inte ut nu, som jag gjorde då.. 🙂 Jag kan känna att de äldre ser ”äldre” ut, och de yngre ser faktiskt ”yngre” ut. Om jag tittar på mig själv på bilden så ser jag inte en 27-åring, utan skulle med lätthet ha lagt på 10 år. Man ser också tydligt på några att 80-talet verkligen syns i kläderna. *host host* 🙂 frisyrer och axelvadd… 🙂
Jag hoppas verkligen att denna tradition hålls kvar. Även om man kan ta lite roligare släktfoton, så gillar jag idén med att gå till ”fotografen för en släktbild” 🙂