Ni tror att jag bara tränat under sista året? Ha! Det har jag inte – har tränat hela livet – men har bara dolt det väl… 🙂

Här är ett kort från min korta karriär som simmare….

scannat-011-kopia
Om ni bara visste hur häftig jag tyckte denna baddräkt var! Det var en äkta Speedo, och det var gyllene stunder när man en gång per år fick köpa ny. Den ena var häftigare än den andra! Det här låter säkert urtråkigt för de flesta, men jag kommer ihåg hur otroligt glad man blev när det var dags att köpa nytt. Hade man tur fick man välja två! (Fast det hände sällan… 🙂 )
Detta kort är taget i Skåne, på ett ställe som hette Dalby. Min pappa var väldigt omtänksam och tyckte jag skulle träna även under vår semester 🙂 Han fixade så att jag fick träna med en simklubb på orten där vi var. Kändes inte ett dugg kravfyllt, med tanke på att jag egentligen inte brann för simningen. Det kvittade mig liksom om jag vann eller kom på plats hundra….(Den vinnarinstinkten, eller rättare sagt bristen på den har ändrat sig under årens lopp 🙂 🙂 🙂 ) Det blev i alla fall inte så mycket tränat på denna semester. Jag hittade på sätt att glida undan det.
Kan tänka på detta ibland när man ser förälder som går upp i sina barns intressen. För vems skull kan man undra. Ibland.. 🙂

Min pappa ställde upp massor under min relativt korta simkarriär. Han körde en liten minibuss till Lång-Ed där vi tränade. (Ja, på den tiden fanns alltså ingen bassäng varken i Åmål eller Säffle. Jag har ju sagt att jag är gammal 🙂 ) Så varenda träning var han med mig. Under de åren jag tränade simning så dog han tyvärr, och jag slutade med denna sport och gick över till att träna handboll. Det var nog mer min pryl. Att få vara med i en gruppsport passade mig bättre. Där var vi bra. Riktigt bra! Försökte komma på om det var någon förälder närvarande under alla handbollsmatcher, men kommer inte ihåg att jag såg en enda. Mamma var där. En gång.. 🙂 Fast det gjorde mig inte ett smack.

Inställningen till barn och sporter är ju helt annorlunda nu. Där är det ju nästan som ett krav att föräldern ska delta. Ont eller gott? Jag kan förstå om föräldern behövs, för de här ideella krafterna som fanns inom föreningarna på vår tid är ju faktiskt på väg att dö ut nu. Å andra sidan lärde man sig ju massor om gruppdynamik när man tvingades att vara själv….
Finns nog inget rätt eller fel här. Heller… 🙂 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.