Ja, de gemensamma aktiviteterna i vår fotogrupp fortsätter – men nu börjar det närma sig slutet på temaåret även om det är några månader kvar…(det börjar ju bli slut på medlemmar 🙂 )
Vår goa´Lisa var därför sista medlemmen för året! (Om det inte blir nån bonusmånad 🙂 )
Vi fick meddelande om att vi skulle samlas på Nötön utanför Åmål förra söndagen. Jag tror alla gick och funderade på vad hon tänkt sig. Alla vet ju att Lisa brinner lite för barn, djur och makrofoto. Saker som vi kanske inte andra kanske inte är så bra på – fast det är ju precis där utmaningen är….
Har gått och funderat lite på mitt eget fotande ett tag. Jag har ett objektiv som jag inte riktigt är nöjd med, och det har irriterat mig en del. Man tappar liksom sugen när man vet hur bilderna ska se ut ( i alla fall inne i huvudet), och när man kommer hem har man varken bra bilder, eller speciellt skarpa sådana. Alltså – satte jag på ett objektiv jag inte använt på länge. Efter en garderobsrensning förra veckan slängde jag även med en lite specialare 🙂 Heter Raynox – och är en liten makrolins som man bara knäpper på utanför själva objektivet. Skitkul är det! Sedan är det i princip omöjligt att få skärpa – men det vet man liksom om… 🙂
När vi var på väg ut till Lisas stuga så såg vi att det låg en massa prylar i gräset. Strykjärn, plastbunkar, sprayflaskor med mera. Vad tusan hade hon tänkt?!
Vi fick reda på att vi skulle gå en poängpromenad, och att vi skulle ha med oss vissa objektiv. Att gå ihop var inte tillåtet!
Vid första stationen stod ett gammal strykjärn – men jag hade väl hjärnsläpp och glömde fota. Fast hon sade att vi skulle fota vid alla stationer… 🙂
Så då fuskar man och gör det efteråt… 🙂
Andra stationen – majs och ärtor i en skål. Såhär ser de ut med ett Raynoxfilter 🙂
Tredje stationen – där låg en ljusslinga i en påse. Den bilden är så obehagligt oskarp att jag inte ens kan med att publicera den.. 🙂
Så ett raskt hopp till fjärde stationen – där stod en sprayflaska, en plastburk med en badanka i – och jag får totalt hjärnsläpp och börjar fota….
…..gräs? 🙂
Fast badankan fastnade också på bild. Kanske inte som de flesta hade räknat med….
Ser ut som en rumpa enligt somliga i vår grupp. (Tack för den liknelsen Mimmi! 🙂 ) Hoppas du menar min släta bak! 🙂 Badankan låg och guppade i en plastbunke fylld med vatten. De andra i vår grupp som fotade den lyfte ut den ur bunken och fotade den i gräset. Föll mig inte ens in…Nu i efterhand så kan man nu fundera på om jag har nån kreativ över huvud taget.. 🙂
Att ta beslutet att ha ”fuskmakrot” på kändes faktiskt bara kul! Helt plötsligt så ”tvingades” jag att se helt andra motiv. Så människor som såg mig vid nästa station funderade nog…
Tant i vägrenen med rumpan i vädret – framåtlutat med kameran i en liten påse? Jojo… 🙂 🙂 🙂 Men jag tokgillar resultatet! 🙂
Jag gick vidare, får se Terje stå och prata med en vilt främmande människa på vägen. Han stod länge. Sedan tar han upp kameran och börjar fota. Va? Fotar du människor du möter nu helt plötsligt?
Men det var ju uppgiften på just den stationen…duuuuuuh….Maria alltså… 🙂
Vid sista stationen stod vackra Sara. Eftersom jag inte har svart bälte i just porträtt så blev jag lite ställd när det kommer två porträttfotningar på varandra….
Därför var det tur att Sara var bekväm framför kameran, när inte fotografen bakom var det.. 🙂
Nu var det dags att vända tillbaka – och då var det några andra fotografer på ingång till stationerna jag just passerat…
Alltså, denna idén var så jäkla bra Lisa! Just det här att man tvingades lösa en del uppgifter (förutom tipsfrågorna alltså) med kort betänketid gjorde så himla gott för fantasin!
Att umgås med fotografer kan säkert ha sina sidor. Ser man nåt som är intressant är det väldigt lätt att man tappar fokus. Väldigt lätt faktiskt…
Placera ett antal personer med makrolinser runt ett bord med kolsyrad dricka får du se… 🙂 Gick över huvud taget inte att föra ett samtal här. Som Lisa så påpassligt fotade.. 🙂 Man känner själv när fotokoman är på ingång. Man börjar flacka med blicken, vill ta upp kameran. Väntar en halv minut innan man plockar upp – men sedan är man tvungen att ge vika för suget…
Resultatet?
Nu låg ju stugan rätt vackert, så vi rörde på oss – det gick liksom inte att undvika att spinna loss vid Vänern!
Tack Lisa! Denna kväll blev viktigare än jag trodde! Det var så skönt att bara ge sig hän med kameran – jag har ju som sagt nästan inte en skarp bild – men det kvittar! Bara att få kasta sig ner med makrot i en plastpåse gav mig energi för flera dagar framöver! Mer sånt kommer det att bli framöver! Jag har en påse med ”puttekulor” hemma som kommer att få sig en omgång!
Jag har nog egentligen inte insett hur mycket jag saknat att krypa omkring med makrot, för när jag låg i gräset på ”ankstationen” så upptäckte jag att jag bara låg och njöt. Hade jag inte haft några personer bakom mig hade jag legat betydligt längre.
När man fotar av ren glädje, då syns det i bilderna även om bilderna inte håller i skärpa!
Så – mer Lisa och Nötön till folket! 🙂