Under hela mitt liv har jag idrottat i någon form. Simning som riktigt ung, handboll i ett antal år efter det. Gillar att vara igång, men är lite ”bekväm” av mig, och rör mig egentligen inte i onödan. När jag tränade handboll och vi skulle springa, så tyckte jag det var så vansinnigt tråkigt. Vi hade vår löpträning i Örnässkogen, och jag kunde varenda genväg som fanns. Ställde mig så småningom i mål – då behövde man ju inte springa alls. Bra tänk där va? 🙂

Så kom då förra våren. Jag mådde uruselt. Kroppen reagerade på allt som jag åt. Var tät i bröstet. Näsan rann och jag var knallröd i ansiktet av något jag inte tålde. Och det var ingen logik i mina reaktioner. Åt i princip hårt bröd och stekt ägg under denna period. Det var det enda som funkade. Läkarna rev sig i huvudet, och skrev ut än det ena och än det andra – inget funkade.

Så var det en tjej på jobbet som frågade om jag ville vara med och löpträna. De var ett gäng på jobbet som sprang en gång i veckan. Tackade nej först. Herrejösses – springa när man inte ens fick i sig näring. Nix. Utarmar kroppen…Hur det nu än var så blev jag lite sugen och hängde med på ett pass. Och mådde såååå himla bra!

Screenshot_20160825-080600
Det var precis som det står på bilden. Jag var glad att jag överlevde 🙂 🙂 Mångårig rökare, en kropp i obalans, dålig kondis – det var inte många rätt i den ekvationen. Vad jag upptäckte var att löpturen rensade skallen – vilket var nödvändigt i det läget. Det var ju så mycket som snurrade eftersom jag inte mådde bra. Att jag sedan fick en endorfinkick var liksom en ren bonus. Jag har också upptäckt att ställen på kroppen som värker, faktiskt gör mindre ont efter att jag rör mig regelbundet. Hm…. 🙂

Men vad vill jag med detta? Jo, jag gör sällan nåt halvdant. Går gärna ”all-in” när jag gillar nåt. Så på tisdag springer vi Blodomloppet i Karlstad. En halvmil ska vi avverka. Det här är nåt som för mig har varit helt otänkbart, men som jag sedan i höstas haft i en liten hemlig bucketlist. Och nu kan jag alltså bocka av det också?

Ska jag berätta en hemlis? Det finns faktiskt en punkt till på min hemliga bucketlist. Göteborgsvarvet 2017. 2.1 mil (en halvmara alltså) ….. 🙂 Jag vet inte ens om jag vågar tänka tanken högt än – det är så mycket som ska funka för att det loppet ska gå vägen. Men jag tänker i alla fall ge det ett försök!

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.