Dags för årets bluesinlägg alltså! 🙂 I år är jag ju riktigt snabb med bilderna, man har ju en bit över tusen bilder att gå igenom. Det tar tid! 🙂 (Sen att ett par hundra åker rakt i papperskorgen snabbar ju upp saker och ting 🙂 )

Förra året gjorde jag detta inlägg.  Jag tror faktiskt att det är ett av mina mest lästa inlägg, om man kollar statistiken. Ser att jag skyller en del på att jag jobbade i baren, och därför bara kunde fota på halvtid. Så var det inte i år. Kunde vara hur mycket som helst i fotodiket. Meeeeeen….det var bara det att hälften av tiden detta år sålde vi ju vår bok. Otroligt, men sant! Det gick vägen! Och om ni bara visste hur mycket beröm vi får för den! Det man säger mest om den är faktiskt det vi var ute efter – GLÄDJEN – den syns rakt igenom hela boken!

Mimmi och jag
Såhär såg det alltså ut stor del av min vakna tid detta år – men jag gnäller inte – jag gillar ju vad vi gjorde! Jag gjorde de flesta av mina pass med Mimmi, hade ju fått abstinens från baren annars. Vi brukar ju kränga öl ihop i Terminalen!
(Jan-Erik Johansson tog bilden.)

Jag ser på mina bilder att jag var otroligt kluven i år. Gatubluesbilderna är rent ut sagt skitdåliga!

-2838
Men det finns några som duger – denna visar ju glädjen Hook Herrera skapade på XO. Jag sköter om Bluesfestens Instagram, och denna mannen kan hashtagga. Det gjorde han under denna helg. Flitigt! 🙂 Han har förresten fortsatt med det… 🙂

Men det fanns ett ögonblick när jag kunde smita iväg och ta en go´bild….

-2775
Lite jam i Plantaget med Bert Deivert, Michael Roach och Johnny Mars….Och det var bara vi… 🙂
Michael och Johnny var framme och tittade på vår bok. Bläddrade och skrattade och njöt!

I förra årets blogginlägg lade jag bara in bilder som ”känns i magen”, har gjort samma sak i år. De kanske inte är tekniskt korrekta. Men…det skiter jag i… 🙂 🙂 🙂 Jag försöker att fånga ”the Kodak moment”…

Eftersom Terje fotar för Bluesens hemsida, så är jag ju en liten hang-around till honom. Han får mig liksom på köpet vare sig han vill eller inte. För min del så började alltså bluesen redan på onsdagen på Forsbacka….

Tony och Claes
….där det kom ett sådant där gott ögonblick.. 🙂 Första gången jag hörde Crocodile Claes, men inte sista. Me like!

Torsdagen stod alltså jag och Mimmi och krängde böcker större delen av dagen. Mycket folk var det runt oss, så man blev lite trött i skallen till slut…

-2567
Det flamsades rätt bra på slutet kan jag säga…

-2568
Eller…? 🙂 Förstår ni att man har kul ihop med dessa människor? Det är inga ledsamheter hos oss över huvud taget. Men alltså, ju mer jag ser denna bild – Terje, varför köpte du inte mössan? Jag blir änna lite varm i magen när jag ser dig 🙂

Ni som följer TILT på Facebook vet att det blev en liten ”incident” mellan mig och de andra när vi sökte bilder på artister. Jag ”råkade” döpa om Ida Bang till Jolabang 🙂 Gissa om det blev en hit när hela gruppen kom till oss, kollade OCH gillade boken!

13606628_1027547873997473_3505633346808225538_n
Här får Ida bakgrunden till hela historien… 🙂

Och jag fick bilden jag önskade.. 🙂

Jolabang och Ida Bang
Jolabang och Ida Bang. Basisten i bandet kom ihåg mitt smeknamn resten av Bluesfesten.
(Och Mimmi Storm har tagit dessa två bilder.)

I år fick jag alltså vara första gången vara backstage…-2923
Ursprunget till Åmåls Blues Fest. Nisse, Christer Nilsson och Kenny Brown. (De tre personerna till höger i bild… ) Vill ni ha hela historien? Köp vår bok 🙂 🙂 🙂

Så var det då dags för fotodiket. Eftersom vi jobbat så mycket med boken har jag inte fotat så mycket sista tiden, och kände mig rejält ringrostig. Dessutom – jäkla Tony!!! Förra året smattrade jag bara på när jag tog bilderna. I år tänkte jag mig ju för. Remember…Ingen ”mick i munnen”, och ”inte för möe nacke”, samt ”bägge händer med i bild när de spelar”  🙂 Man har verkligen växt i bildtänket, och det märks på bilderna!

-3075
Visserligen med nöd och näppe här, men ändå…(Händerna alltså.)

Så var det det här med känslan i bilderna. Jag själv gillar den övre bilden på Erja Lyytinen bäst. Men denna är bättre tekniskt sett..

-3041
Vem är bäst?

-3136
Patricia Page. Look – no microphone… 🙂

Så kom då min egen favoritartist. Lyssnade väldigt mycket på Wilmer X förr, och kunde nog de flesta låtarna. Så min förväntan var stor på Nisse Hellberg.

-3276
Som levererade. Han såg rätt nöjd ut faktiskt…

-3361
….jaja…jag är inte fullkomlig.. 🙂

Jag har en favorit till. Mr Bo & The Voodooers. Mr Bo vann mitt musikhjärta under konserterna som Saints of the Blues anordnade…

Mr Bo

Jag växte upp med en musikälskande pappa. Som uppfostrade en dotter som blev precis likadan. Vi hade bara en grammofon, men grymt mycket skivor. Gällde att samsas alltså. En sida på hans skiva, en sida på min…Pappa älskade jazz med mycket blås. Vilket gör att jag är hyggligt kunnig på jazzartister, och speciellt om orkestern innehåller mycket blås. När Big Band Splash (med Sven Zetterberg, Marino Valle och Knock-Out Greg) gick på scen, gick alltså fru Olsen nästan i spinn…

-3562
Inget blås på fotona tyvärr. De var lite svåra att fota…Jag blåste de bilderna.. 🙂 🙂 🙂

Sen kom då den svårfotade herrn Sven Zetterberg. Förra året stod jag och svor i fotodiket, eftersom det bara inte gick att få ett bra kort på karln. I år gick det bättre.

-3668
Jag tror karln njöt lika mycket av detta uppträdande som jag själv gjorde.

Och misstänker att jag såg lite glad och pigg ut, eftersom han var snäll att kolla rakt in i kameran….(flera gånger 🙂 )

-3699
Jag har helt enkelt en ny favorit…Mr Zetterberg!

Sist ut denna kväll var Pontus Snibb, som tidigare under kvällen kompade Nisse Hellberg. Pontus älskar kameran – eller – kameran älskar honom…

-3708

-3729

-3714
Grymt trött, men nöjd fru cyklade hem i natten…

Lördagen tillbringades med en viss bok, och tror inte ens kameran var med till stan. Man orkade liksom inte. Tröttheten visade sig speciellt när jag var hemma och duschade, för att sedan åka ner till Terminalen. Springer in mot duschen, drar av mig trosorna på vägen. Släpper dom i….toan????! Ja, de hamnade i toan istället för tvättkorgen. Då är man inte jättepigg 🙂 🙂
Kameran luftades först i Terminalen denna dag. Vi hann faktiskt ner till uppträdandena outdoors. Varför? De grymma tjejerna från förra året uppträdde ju! Among Lynx!

-3794
Denna brud var hygglig att titta rakt in i kameran i fotodiket förra året. Och jag var hygglig nog att bomma varenda bild..Men i år satt skärpan 🙂

Jag gick och fnulade lite när jag fotade. Ljuset på tjejerna var grymt. Så himla ljust att det helt enkelt inte blev bra. Efter att ha cirkulerat lite fann jag vinkeln jag ville ha…

-3803
”Genom” scenen…och så plötsligt fick jag bilder på ett sätt som är mer ”jag”, och som kanske inte alla har…

-3796Jag undrar om inte detta är mina favoritbilder från helgen…

-3811
Också genom scentyget…

-3877
Bert Deivert och Memphis Gold….otroligt charmiga herrar… 🙂

-3875
Jaja…gitarr i hatten, men faktiskt inte ”mick i munnen”… 🙂

-3909
Eric Bibb. Som jag upplevde som rätt svår att fota. Både hatt och mick gjorde att jag inte har många kort på denna man.

Så kom hon då. Energiknippet som ensam kunde ha lyft taket i Terminalen. Man blev helt tagen. Angela Brown och Top Dogs…

-4040
En dam med ett brutalt minspel. Men som också hade en pipa från ”heaven”…

-4094
Det var här som man kände att hela Terminalen till slut bara ”gungade med”…

-4142

-4189
….bara tvungen…ett ”Mariakort” ju… 🙂

Så var det då dags för Caroline af Ugglas. Har egentligen inte lyssnat på henne förut. Hon och jag klickar inte. När jag stod i diket och fotade henne, så kom jag på mig själv med att stå och bli irriterad. Människan stod ju inte still en nanosekund! Så jag gick ifrån diket en stund, gick ut i Terminalen lite. Fortfarande lite irriterad. Att få en skarp bild kändes som en omöjlighet. Kommer hem, laddar in bilderna….Och har hur många bra bilder som helst. Fattar nada!
Men här kommer en…

-4414

Sista giget för i år blev Blues Sisters, och här var jag trött. Riktigt ordentligt trött….

-4507
Sjöng riktigt bra, och såg rätt okej ut.. 🙂 Ina Forsman förresten. Henne skulle jag faktiskt vilja fota mycket mer. Hon hade karisma!

-4468

-4517
Det känns så tydligt vilka som ”älskar kameran”, även om dom inte känner det själv…Ina är en av dom!

Hon hade med sig två riktiga pumor. Layla Zoe, och Tasha Taylor. (Eller ja, de uppträdde ju tillsammans 🙂 )

-4441
Hade jag bara haft orken, hade jag fotat Layla Zoe mer. Hennes hår och ljuset alltså…

-4475
Tasha Taylor. Kunde sjunga 🙂

-4607

Det har verkligen varit en otrolig Bluesfest i år på så många sätt. Jag har utvecklats som fotograf. Känns jättetydligt, även om inte bilderna här visar det. Remember – the Kodak moment 🙂 I år lärde jag mig också tydligt hur mycket av tekniken som sitter i val av inställningar i kameran, samt valet av objektiv. Nästa år tar jag bara med två stycken. Det behövs inte mer. Nu vet jag vad som funkar….
Om jag får chansen att vara i fotodiket nästa år kommer jag också att vara ännu mer noga med att vänta ut ögonblicken. Och jag kommer framför allt att våga vänta ut dom… 🙂

I datorn har jag bilder som är betydligt mer tekniskt bra. De visar inte mig. Det gör bilderna ovan.. 🙂

Jag är lite biten av konsertfoto. Man kan stå och svära och tycka att man misslyckas. Men det finns guldkorn här och där, men det är också viktigt att man visar sig själv i bilderna, annars så blir det ju bara dussinbilder. Jag har otroligt mycket att lära mig, men känner att jag är en bit på väg.

Sååå….håller tummarna för att det blir ett visst dike nästa år, för att se om jag kan ta detta ett steg längre eftersom jag har massor kvar att lära mig… 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.