Ja, så har jag då varit med om den första allsångsklassikern… 🙂 En merit? 🙂 🙂 🙂
Hur alltihop började? Jag skrev om det litegrann förra veckan – ni kan läsa om det här! Vi bestämde oss alltså redan förra året för att försöka köra enligt Terjes idé om att försöka klara av de tre allsångerna på en vecka. Att allsång inte riktigt är min grej har väl framgått rätt tydligt. Jag klarar inte riktigt av det där ”klämkäcka” i programmen. Jag älskar verkligen musik, men att sitta och sjunga ihop med några tusen människor är inte min pryl. MEN…idén som Terje hade om en allsångsklassiker är både bra och skitfrän – så det var inte ett dugg svårt att hoppa på.
Vi började alltså med Lotta på Liseberg. Den går av stapeln på måndagar. På vägen ner till Göteborg ringer det i Terjes telefon, men eftersom han körde svarade jag. Det var PD i luren. (För er utombys, vår lokala tidning Provinstidningen Dalsland) Vi visste att de skulle ta kontakt med oss för en intervju om vår bok. Så när de säger att de ringer från PD svarar jag: ”Ja, du ringer angående vår bok?” Och får till svar: ”Nej, eller ja…men det är inte huvudanledningen. Vi tänkte göra en intervju med er angående er allsångsklassiker.” Varpå jag tittar mig omkring efter de dolda kamerorna, och svarar ”driver du med mig?” 🙂 Sedan får reportern ett flatskratt i luren.. 🙂
Vi gör upp om att Terje ska ringa upp henne när vi är framme. Jag lägger på luren och bryter ihop. Vad fasen är det som händer??? Hur fick de reda på detta? Många tankar flyger genom huvudet…(Bland annat, vill jag vara i tidningen för det här???? 🙂 🙂 🙂 ) Vi tar en bild på oss, skickar till PD. Terje gör intervjun på telefon…
Sedan in till Liseberg för etapp 1
Lotta före sändningen. Imponerad av hennes enkelhet. Hon hade en himla skön självdistans!
1.64 cm Olsen har lite problem i folksamlingar. Trots att man kan skjuta fram kameran räcker det inte ända fram. Jag hade dessutom en tjej framför mig med med krusigt hår. Det är det ni ser ”ivägen” på denna bild. Fast här gillade jag det…
Mina egna favoriter från kvällen – The Fooo Conspiracy. Det svängde riktigt bra!
Juste pipa på idolvinnaren Martin Almgren! Jädrans vilket tryck han hade, men så blev han ju uttagen i Åmål…
Kvällens absolut charmigaste artist. Här är det självdistans….
I reklampauserna var det introtävlingar….
Där den här liraren klarade av ett intro. Om ni tycker att VI gick in för allsången, så kolla på denna kille.. 🙂
Det var också på Liseberg Terje hamnade på bild!
Var jag är? 🙂 I närheten… 🙂
Samma kväll uppträdde en viss herre som kallas ”The Boss” i Göteborg. Och jo, jag har hört honom 🙂
Vi tog vägen förbi Ullevi på väg mot Borås. Hotellpriserna var grymma – så vi drog till Knalleland och sov där istället.
Jag hade en enda önskan inför denna tripp, och det var att hinna in på Fotografiska. Sångaren Bryan Adams ställde ut där, och hans bilder var verkligen otroliga! Så himla mycket känsla i porträtten. Jag hade kunnat gå upp mitt i natten för att inte missa denna utställning, men nu hann vi med den med god marginal!
Det var också på väg till Stockholm som Radio Väst ringde första gången. De ville också göra reportage/intervjuer om allsångsklassikern! Orden – ”vad i helvete är det som händer?” – yttrades ett antal gånger under resans gång…
Så var det då dags för etapp två… Allsång på Skansen….
Shit så mycket folk det var där! Man ser också här hur totalt missvisande tv-bilder kan vara. Jag trodde området skulle vara mycket större…
I Stockholm anslöt några av våra goa´vänner!
Johanna och Carina!
Fyndiga Johanna kom på en strategi. Det fanns två soptunnor en bit bak. De kunde härbärgera mig och Johanna, så att vi kom upp en liiiten bit från marken.
Så…ja, vi lade beslag på dom.. 🙂
Jag hade en liten infektion under resan, vilket gjorde att jag inte riktigt var ”på banan”, men att då få tillbringa den med underbara Johanna (och självklart dig Carina)var klockrent! Den här ljuvliga tjejen är en teaterapa, och under sittningen på soptunnan fick man en del imitationer som var klockrena.
Johanna, jag kom på mig själv med att sitta och lyssna mer på dig än Sanna 🙂 🙂 Du var precis den kicken jag behövde! De där diskussionerna vi hade där den kvällen – ta dig en funderare till – världen behöver mer av dig 🙂
Annars var det Sannas premiär. Nu är det ju så att jag innan denna vecka inte har sett ett enda helt program av allsång på Skansen förut. Jag brukar resa mig och gå när programmet börjar.. 🙂 Kan därför inte riktigt avgöra hur hon skötte sig, men hon kändes mer än okej!
Ni vet vad dom säger om ”gubbe i keps” bakom en ratt? De är inte att leka med på allsången heller. Denna gubbe hade jag kunnat strypa. Han är med på varenda bild!
Fast Miriam Bryant – helt underbar. Hon är sig själv, och det räcker långt!
BAO med Helen Sjöholm och Tommy Körberg!
Frans… 🙂
Efter själva direktsändningen fortsätter ju programmet en stund till och ÄNTLIGEN hade jag en rimlig chans att få till en ordentlig bild. Jag lär ju liksom inte bli längre än 1.64, men här kunde vi avancera framåt…
Lägg denna bild på minnet, förklaring kommer längre ner…
Känns ändå som att Sanna kan göra nåt riktigt bra av sitt programledarskap!
Jag upphör aldrig att fascineras över hur vacker Stockholms stad faktiskt är, och här blev det så uppenbart…
Vi skiljdes åt från ”energiknippena.” Terje fick gå in på Mc Donalds och utfordra frun (ständigt hungrig 🙂 ) Sedan var det faktiskt bara att knoppa. Vi hade ju längsta biltrippen framför oss, den till Halden och Fredrikstens fästning.
Så var det då dags för etapp 3…
Till denna etapp hade vi en liten tidspress. Radio Väst hade varit i kontakt med oss igen. Om det var möjligt så skulle vi vara i Halden klockan tre för att intervjuas på plats. Vi hade drygt 50 mil att åka först bara…. 🙂
Men vi hann!
Och fick träffa kanontrevliga Marcus Gårne som intervjuade oss. Eftersom detta var Terjes idé, så har jag varit jäkligt noga med att inte ”sno” strålkastarljuset från honom. (Och är ju varit lite ambivalen inför hela allsångsprylen, så det kändes inte rätt att stå där som en gnällkärring) Men blev alltså invinkad till intervjun….
När vi var på allsång på grensen förra året, så var tvillingkillarna Marcus och Martinus där, och det var hyfsat med folk…
Men det var ingenting mot denna gång. Gode tid vad folk! Långt över 10.000 personer…
Här hade folk köat i flera timmar. När man började släppa in så kom det folk OAVBRUTET i 2 timmar, och jag tror att det var mycket för tvillingarna Marcus och Martinus..
Hade jag inte sett allt folk och ”hypen” för dessa killar hade jag faktiskt inte trott det…
Mina egna favoriter under dagen Nico och Vinz. Riktigt bra, och jag lovar – ni har hört deras hits! 🙂 Känner ni igen ”Am I wrong?” Det gör ni! 🙂
Ja, här var tvillingarna Marcus och Martinus. Duktiga, men jag förstår inte riktigt denna hysteri, jag gör inte det..
Men googla på denna tjej. Här höll jag på att bryta ihop. Hon heter Angelina Jordan, är 10 år och låter som Amy Winehouse. Jo…hon gör det! Herregud vilken pipa! Här var det gåshud de luxe!
Nu var det ju såhär att det ställdes tre kriterier för att man skulle vara godkänd för denna klassiker.
Först och främst att man skulle göra alla programmen under en säsong – check!
Att närvara under en och samma vecka – check!
I ursprungstanken hos Terje fanns också ett tredje kriterie, och det var att man skulle hamna i bild på tv-sändningarna. CHECK!!!
Ha! 🙂 Visserligen i sändningen efteråt. Detta är vad kameramannen såg i bilden jag hintade om förut..
Men vi var faktiskt med i själva sändningen!
Hoho…jag ber också om ursäkt för att pilarna påminner om nåt helt annat och mycket snuskigare! 🙂 🙂
Göteborg då undrar ni förstås! Där var jag också i bild, fast kanske liiiite svårare att urskilja…
Jag står nere på vänster sida… 🙂
Så, jag undrar faktiskt – var är min medalj? Jag har förtjänat den! 🙂
Vad minns jag mest från denna skruvade, hysteriska, knäppa och fantastiska tripp? Det är känslan som infann sig vid första samtalet i bilen från PD. När man känner: ”Vad är det som händer????” Det märktes också direkt på våra sociala medier att det spred sig som en löpeld. När Terjes telefon ringde på vägen till Stockholm och jag såg riktnumret 0522 (Uddevalla), så visste jag att det var Radio Väst.
Men det är faktiskt en händelse till som ”står ut”…. :-):-) 🙂
Vi hade pratat med Radio Väst om att försöka hinna till Halden till klockan tre för att intervjuas på plats istället för att göra en telefonintervju. Det hängde verkligen på det berömda håret att vi skulle hinna….Vi har passerat gränsen till Norge, och ser en järnvägsövergång. Som är röd. Bommarna har inte gått ner än, men det känns som om det inte är långt undan. Terje bromsar, gasar, bromsar, och gasar utav h….e! Och kör! 🙂
I det läget så tystnar hustrun, tar sig för hjärtat – och…..är sedan tyst en lång stund 🙂 🙂 🙂
(Jag såg inte mitt liv passera i revy, men började sedan fnittra hysteriskt. Har ni sett ”Nu blåser vi snuten? Det var så det såg ut… 🙂 🙂 🙂 )
Men vi hann!
Gode tid – denna tripp kommer jag sent att glömma – av en massa anledningar. Detta är en av dom! 🙂
Här har ni några länkar om ni vill läsa mer, och lyssna på oss 🙂
Men igen alltså – Terje, var är min medalj???!!1
Första PD-intervjun!
Andra PD-intervjun!
Intervjun i Radio Väst som jag inte lyssnat på, och inte tänker göra heller…