Fuck your fears!

För några år sedan blev jag totalbiten av graffitti på en tripp till Stockholm. Jag har fortsatt att fota detta så mycket jag kan. Att jag kan fota detta beror till stor del på att jag har lite tur med att ha de rätta kompisarna 🙂
Jag fick frågan för ett tag sedan om jag ville vara med och dokumentera en väggmålning vid Nordsjö design i Åmål. Blev sugen som attan på detta, men hoppades att Daniel, som målar, skulle glömma bort att fråga mig igen. Anledningen? Ja, alltså…denna dokumentation skulle ske 4 meter upp. Jag samlar på en del fobier, höjdrädsla är en av dom!

Fick alltså frågan igen för nån vecka sedan. Tänkte säga nej direkt. Men det är så att både ”målarn” och graffitin har en viss dragningskraft på mig. Så när det eländiga messet kom, så åkte jag i alla fall dit och kollade. Och gick upp för stegen. Och ner igen….Och upp igen…och ner igen…Terje testade att gå upp bakom mig. Daniel å sin sida stod på taket och peppade. Hatten av för dessa två, för de pressade mig precis så mycket som de skulle göra.
Köpte mig lite tid för att åka hem och hämta kameran. När jag kom hem till lägenheten, så kände jag bara att jag blev sådär riktigt urförbannad. Det var väl själva den om mitt psyke skulle sätta stopp för mig, när jag nu har chansen att vara med om en sån här grej! Så när jag kom tillbaka till centrum så var det faktiskt ”nu eller aldrig!”

Det bästa var att inte ge sig själv chansen att fundera. Så – ur bilen, upp på stegen och voila! Tanten klarade det!!

Ärligt…stentuff var jag INTE, men jag var i alla fall uppe på taket – och hade besegrat en av mina värsta fobier! Gissa om detta kändes skönt?! Och herrn i svart var mycket överraskad över att jag över huvud taget gjorde det. Han har sett mig kämpa med detta i många år…

Det här är sååå läckert!

Jag gick rätt nära väggarna till en början, man är ju liksom inte stentuff liksom – men njöt av lukten från dessa flaskor. Fast vet ni? De finns med vaniljdoft också… 🙂

Det kan vara lite tufft att variera dokumentationen, men han fick njuta av att tanten cirklade runt honom lite. En liten bonus när man umgås med denna karl är att man får prata musik. Hur mycket man vill – och man lär sig massor. Vad vi snackade om denna gång? Greenday.. 🙂

Och så vände man kameran åt lite andra håll. Känner ni Åmålsbor igen huset?

Taket? Känns det igen? Nähä….för där har bara jag varit…hahahahaha….(Och Terje och Daniel förstås.. 🙂 )

Vi gick där ett tag, och det var nog ungefär här som jag började fundera på om det inte skulle bli trixigt att ta sig ner. Mycket värre än upp till och med…

Men det gick faktiskt mycket lättare att ta sig ner, än tvärtom – vilket gjorde att vi åkte dit dagen därpå också!

Här är det färdiga resultatet, och det är sååå himla läckert! Tycker dessutom att den påminner om ett omslag till ett av Rolling Stones album.

Min egen favoritbild från dagen då? När man fotar på detta vis, så kan det vara trixigt att variera sig. Istället får man spinna loss när man bildbehandlar istället. Så det gjorde jag…

…och tycker så otroligt mycket om resultatet! Och knepigt nog så är det skorstenarna som gör hela bilden för mig. Love it!

Daniel – vi har lite mer arbete framför oss. Hoppas jag 🙂 🙂 🙂 Om inte annat så är jag så fruktansvärt nöjd över att ha besegrat en fobi – med råge! Yay!!