När man tittar ut idag, kan man inte tro att våren var på väg så sent som förra helgen. Lördagen var vi och fotade Barncancergalan, men söndagen var helt ledig. Som vanligt velades det när vi skulle bestämma var vi skulle åka. Ibland tröttnar man ju på vissa ställen. Slutligen bestämde vi oss för Bräcke ängar. Funkar alltid! Normalt sett brukar jag alltid gå hundra meter före. Så var det inte denna gång. Hundra meter bakom. Såg lite grejor att fota vartefter jag gick. Att resultaten inte skulle bli magiska syntes också direkt, men det var gott att bara få andas….
Jag vet – dåligt med skärpa. Bryr mig inte. Gillar liksom lystern från isen..
Jag gillar Bräcke Ängar, det är så kuperat, och det finns egentligen nåt för varje person. Vare sig du gillar foto, fåglar eller…träd… 🙂
Jag vet, det var inga träd här, men bortanför snön var det några stycken.
Faktum var att det inte alls var så mycket snö, men det var det som fångade blicken denna dag. Jag brukar vara så avundsjuk på Terje som hittar grafiska mönster överallt – och jag ser inte ett dugg. Vi kan komma hem från en fototur, och när jag ser hans bilder så undrar jag om vi varit på samma ställe. Lustigt nog såg jag bara mönster denna dag. Det gladde mig, för jag gillar ju egentligen att se struktur på bilder.
Mönstret på isen i sjön var helt ljuvligt – men så himla svårt att fånga. Men det var ett snyggt träd ju!
Annars då? Det har varit en vecka med berg- och dalbana. Sovit dåligt, har varit rätt så grinig, vilket inte är så vanligt hos mig. Hade ett smärre utbrott i onsdags, men det visade sig bara vara en liten uppvärmning inför slutet på veckan 🙂 På torsdagen spottade fru Olsen i händerna och skickade ett beskt mail, och det var helt underbart att få lätta på trycket. Skulle nog ha gjort det långt tidigare bara. Men – nu är det gjort. Det handlar inte om nån egoism från min sida, snarare var jag väljer att lägga min energi.
Jag var i Karlstad i fredags kväll, och fick vara med om en helt underbar konsert med Lisa Nilsson. Gode tid, den låg alldeles rätt i tiden. 2.5 timme ren livskvalitet. Hon började med låten: ”Långsamt”. Texten träffade mig som ett slag i magen. En av raderna i låten låter såhär: ”….långsamt leder också någonstans”. Hon sjunger också ”jag har kommit att fastna i ett mönster, där ett steg fram kostar tre steg bak.” Tack! Behövde höra detta. Inser att dessa textrader låter djupare än vad de är , men ibland behöver man bara väcka sig själv litegrann 🙂
Kursen på Karlstads universitet fortsätter. Den nuvarande litteraturen är t.u.n.g. Men bra… 🙂
Jag kan också få lite ågren över denna blogg. Lämnar jag inte ut lite väl mycket om mig själv? Vem bryr sig om vad jag skriver liksom? Funderade häromdagen på om folk är intresserade. (Skriver inte detta för att få några ryggdunkningar 🙂 ) Men så i helgen så fick jag ett jättego´kommentar från en vän, och ett mail från en annan, som gillade min plats i flödet. Som jag behövde höra detta. Så jag fortsätter väl ett tag till… 🙂 Jag tycker ju faktiskt det är rätt kul, annars skulle jag ju inte göra det….
Avslutar med en bild från Örnäs….
Ni ser – till och jag ser mönster!
En molnbank som kom söderifrån och drog in över Åmål i söndags eftermiddag. Föga anade jag att det var en föraning om fruns dåliga humör! 🙂
Önskar dig en härlig söndag. Jag har kört Vasaloppet från soffan, det är också helt ok. Jag har introducerat en ny sorts glidvalla under min näsa, snor 1.0 – så jag tar det väldigt, väldigt lugnt. Du vet, långsamt leder också fram…