Som alla förstått så umgås vi rätt intensivt i vår fotogrupp. Många är de idéer som lyfts över fikaborden. Somliga är riktigt riktigt bra – somliga är mindre bra, men genomförs ändå 🙂 Det man kan lita på är att man aldrig behöver sakna uppslag! När jag tänker efter så brukar vi faktiskt genomföra även de galnaste idéer – det gäller bara att lösa det som kan verka knöligt först. Devisen som jag lever efter: ”Inget är omöjligt – bara olika svårt”. Det är så vi resonerar i gruppen 🙂
Jag hade hört Terje och Tony diskutera att de skulle fotografera på Forsbacka Golfklubb i full snöstorm, för att se om man kunde se ”flygande snö” när drivern träffade snön. Jag lyssnade inte så noga, det var ju liksom deras grej. Hur det nu än var, när de skulle ut och fota så var det tydligen fritt fram att följa med. Kul! Vi valde den bästa möjliga dagen – helgen när det var klass 1-varning! Det hade ju bara kommit ett par decimeter snö, och var lite dåligt plogat – men va tusan…
Vi åker ut, går bak till drivingrangen – gott att vara under tak. Man är ju rädd om kameran 🙂 🙂 🙂 Då tittar Terje på mig, och säger: Jag har inte berättat allt. Plockar av sig termobyxorna och ställer sig och göra detta – i shorts!!!
Det var lite trixigt att fota. Stod vi under tak, så blev Terje i silhuett. Det var bara att acceptera. Men det var ju snön efter klubban som var det viktigaste i dessa foton.
Jag har ju fotat Terje på Forsbacka under ett antal år, och att fånga den bolluslingen på bild är lättare sagt än gjort. Jag har en snabb kamera, och trots det är det nästan stört omöjligt att få till det. MEN…..
KOLLA!! Ja, jag är skitglad. Ja, jag är så nöjd!
Kolla – ser ni höftvickningen? Snyggt sátt… 🙂
Vi flyttade oss lite grann runt Terje. Det var kallt, det snöade – och i hastigheten glömde jag att ändra inställningen på kameran. Men det gjorde faktiskt ingenting. Gillar denna bild!
Fast det var väl lite mer i den här stilen jag hade tänkt mig resultatet.. 🙂
Alltså, är han inte för galen? Tydligen var det inte speciellt kallt heller. Hade det här varit jag, hade jag troligen behövt tina i två veckor.
Vi kände oss nöjda till slut (400 kort senare), och drog in till stan….
Vi stack åt varsitt håll, men bestämde oss för att träffas och käka lunch. Det var då dagen blev sådär helgjuten. När man bara sitter ett gäng runt ett bord och har ett gött tjöt. Vet inte hur många timmar vi satt, men det var ett tag. Alla var rätt nöjda med dagen, och fotona. Käket blev liksom bara grädde på moset.
Har vi inte en förbannat vacker stad? Har fotat den som en tok, vilket kommer att märkas närmaste tiden.
Nu ska jag ägna resten av dagen åt att värpa fram en presentation. Vi är visst några ur vår fotogrupp som ska ställa ut på Åmåls fotofest. Jag avskyr tråkiga presentationer, så gissa mina våndor nu. Hur få denna tråkiga kärring att verka ett uns rolig? Mission NOT completed… 🙂