Just nu är jag helt tom på ord. Det kan ni i och för sig inte tro när ni möter mig. Misstänker att jag ger några av er skavsår i öronen…men…
Min tomhet på ord tror jag beror på att jag har lite för många saker som kräver min uppmärksamhet just nu, och då finns det inte plats för orden. Å andra sidan njuter jag just nu oerhört mycket av musik. Jag har alltid varit svag för musik, så länge den inte kommer i form av allsång. Då mår jag illa. Fast…om man fulsjunger i bilen, räknas det som allsång då? Usch, fy fasen – nu är jag ute på tunn is alltså! Ooooalalalalalala…:-) 🙂 🙂
Har du tänkt på hur mycket minnen som är förknippade med musik? Jag kan lätt nämna några sånger som funnit hos mig vid vissa tillfällen i livet. När det känns som om kompositören skrivit sin musik direkt till mig.
Som förra året till exempel. Högskolekursen i Umeå kommer för alltid att vara förknippad med ”Sjung halleluja och prisa Gud”…
Jag satt och fuldansade på stolen under 4 månader till denna låt. Blir full i skratt varenda gång jag hör den eftersom jag har min inre bild av dansen.. 🙂
Eller när man sitter och kör två låtar på repeat av Lisa Lystam hela vägen till Mellerud…
…bara för att munspelet ”låter så gött”… 🙂
Eller låten med Helen Sjöholm/Peter Jöback som ger dig en klump i halsen varje gång du lyssnar på den…
Som skapta för varann. Ni förstår säkert kopplingen själv. Texten ger mig tårar i ögonen varenda gång…
Eller Jakob Carlbergs otroligt bra låt ”Fan va bra..
….som förstås är skriven direkt till mig… 🙂
Eller låtar som hjälper. Till exempel låten med John Mayer som gick varm i bilen under en period när livet inte var så bra. Då man kunde lyssna och gråta utan att nån varken såg eller hörde….
Men vad lyssnar jag på nu då?
Bills med Lunchmoney Lewis! Så. jäkla. bra!
Det är snudd på sittdans när jag lyssnar på den då också faktiskt… 🙂 Lyssna får ni höra!