Jag får alltid höra att jag är så lik min mamma, till sättet – men framför allt utseendet. Jag kan hålla med, det syns rätt väl att vi har släktskapen med varandra. Själv känner jag nog att jag liknar henne mycket till sättet, det här med att alltid vilja vara till lags – det var min mamma i ett nötskal. (Finns nog några av er som sätter kaffet i vrångstrupen nu, och inte alls har denna uppfattning om mig. Ni får ta en klunk till 🙂 )
En annan egenskap som kännetecknade min mamma var glädjen, hon hade ett skratt som bara ”pärlade”, och den sanna livsglädjen – den har jag från henne.

Men….”every now and then”…hihi….kommer det folk fram till mig och säger att: Nej, du är så lik Sven! När det händer ser jag ut som en fågelholk av två anledningar. Dels för att jag faktiskt inte vet. Pappa dog när jag var 14 år, och jag hann liksom inte lära känna honom som vuxen. Dels för att jag faktiskt inte tycker jag är speciellt lik honom.

(Finns några släktingar som säger att vi har några likheter. Själv känner jag att de egenskaperna känns ”sådär”. De är nämligen dessa: Envis, strukturerad och ekonomisk…. Ingen positiv känsla i dom direkt va? 🙂 )

Men visst är det så att man blir en blandning av sina päron? Vad tycker ni?
Mamma
Mamma Carin, så vacker – kortet har några år på nacken, men fortfarande är det så fint! Är så imponerad av bildkvalitén på detta foto. Bör rimligen ha tagit i början på 50-talet, men det syns inte. Och ljussättningen är underbar!

pappa
Pappa Sven, en ung herr Bäckström. Detta kan möjligen vara tidigt 40-tal, och detta foto är så himla fint det också.

IMG_1192 profilbild
Och så lelle jag… 🙂 Här är jag inte grymt imponerad av nåt…. 🙂 🙂 🙂
Däremot så ser jag ju likheten med min mamma tydligt, men kan nån se ”fadern”? 🙂

4 thoughts on “#throwbackthursday

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.