Jag såg nyligen ett inlägg på Stina Wollters Instagram som fick mig att rycka till. Vad det var? En enkel liten mening skriven av Kristina Lugn.
Alla människor borde ha ett litet foto av sig själva som barn i plånboken och med jämna mellanrum ta upp det, titta på det och ställa sig frågan: ”Hur sköter jag vårdnaden om detta barn?”
Smaka på den. Den rör om lite va? Det gjorde den i alla fall på mig. För jag tror att jag för några år sedan skulle blivit fråntagen vårdnaden om denna tjej. Jag var inte rädd om henne. Fast jag har blivit bättre på det, och tycker att jag numera gör rätt bra ifrån mig på den biten. Den där tjejen är nu rädd om sig själv och har lärt känna sin insida. Numera vet hon hur hon tacklar livet. I alla fall någorlunda.
I många år trodde jag att ”behaga” folk var detsamma som att folk skulle tycka om mig. Om jag hävdade min vilja, så skulle man tycka sämre om mig. Man kan fundera på om detta är en generationsfråga eller helt enkelt handlar om personligheten. Eller är det en ”kvinnofälla”? Om det är en generationsfråga, så känns det mer som att den skulle handlat om mammas generation än om min egen. Eller? Jag har en bit till att vandra när det gäller att uttrycka min vilja och åsikt (fast inte många tror det) – men det har helt andra orsaker än vilket år jag är född. Och jag gnetar på 🙂
Mina funderingar har denna vår handlat om var jag hämtar min kraft. Vad som ger mig energi. Jag har läckt lite energi, och har inte riktigt kunnat fylla på depåerna. Vad vill jag? Det som nu får min energi, är det något som kommer tillbaka i någon form? Är det värt det? Grubblerierna kommer att få ett svar, som jag sedan kommer att agera efter – och det får ta sin lilla tid. Resultaten av mina grubblerier brukar faktiskt bli bra – även om det jag kommer fram till inte alltid är så populärt 🙂
Hur är det med er andra? Nu är det väl inte många som använder plånbok längre, det är väl mer bilder i mobilen som gäller – men hur sköter ni om ert ”lilla jag”?
