Under helgen som gick kollade jag på ”Så mycket bättre”, specialen alltså 🙂 Jag gillar det programmet eftersom det dels fått mig att upptäcka artister på nytt, dels för att jag faktiskt fått lära känna artister jag inte vetat om tidigare. Vem minns inte Miriam Bryants genombrott? Störtskön tjej. Gillar henne mycket, men gillar även att hon är så rak. Hon säger som det är utan omskrivningar, samtidigt som hon har så mycket hjärta.
Under helgen var Timbuktu med. Tycker så himla bra om honom. Just låten Kamouflage som han sjöng under helgen är faktiskt en av mina favoriter. När den här serien gick på tv var jag engagerad på ett annat ställe på nätet. Vi var ett gäng fototjejer som gick ihop, startade en blogg och hade skitkul! Varannan vecka hade vi ”temafoton”. Det vill säga, vi drog inom gruppen ett tema, och så fick vi två veckor på oss att redovisa resultatet. I efterhand kan jag säga att det upplägget var något av det roligaste jag varit med om. Som fotograf utvecklades jag massor under denna tid. Kreativiteten flödade.
Under december månad 2011 skulle temat ”musik” redovisas. Jag tittade på ”Så mycket bättre”, fick se Timbuktu framföra ”Häll socker på mig” (Eva Dahlgrens låt) och tvärtände på idén! Vilket himla enkelt sätt att lösa detta tema! Bara att be Terje ställa sig på en stol och hälla socker. Kunde det bli smidigare? HA! Som jag bedrog mig! HA!
När vi började kolla upp hur sockret skulle ”synas” i bild begrep vi att belysning var tvunget att införskaffas. Sedan behövde vi leta upp ett lämpligt ställe för detta. Vi behövde bara röja ut ett halvt rum 🙂 Vad man inte tänker på är att socker är smått. Försöket att stå på en plastsäck lades snart ner. Det var socker över hela rummet. Vet ni om att socker dammar? 🙂 Istället fick vi använda ett lakan. Det täckte någorlunda. Till slut hade vi riggat färdigt, och det var dags för Terje att ställa sig på stolen och hälla sockret över mig. Det var en otroligt obehaglig upplevelse. Sockret letade sig in i ögon, näsa och framför allt munnen. På hälften av bilderna syns jag inte, eftersom jag backade ur bild.
Fast till slut så 🙂 Terje hällde, jag orkade stå kvar, och höll andan medan han hällde 🙂 🙂 🙂 I efterhand? Jo, det var faktiskt rätt kul 🙂
Här kan ni läsa det ursprungliga inlägget!
