Det finns ett ställe på Dalslandsslätten som är så läckert. Ett litet litet hus omgivet av träd och några vindkraftverk . Detta finns mitt ute i Dalslandsskogarna. När man ser huset, så ser det nästan ut som ett miniatyrhus som man slängt ut mitt ut i ingenstans. Det är riktigt snyggt fotomässigt, men man kan ju inte stanna mitt på vägen och fotografera hur som helst.

För ett litet tag sedan var vi i Vargön och på vägen ner dit var vädret ruskigt. Det blåste rejält och viljan att vara utomhus och fotografera var väl ”sådär”. Ett första stopp för att fota vid en badstrand blev ”kast med liten Olsen”, så det lade vi ner snabbare än ögat. Vi hade tänkt att åka upp på Halle- och Hunneberg, men det blev samma beslut angående fotandet även där.

På vägen hem såg vi solen gå ner över horisonten och förstod att det skulle bli mäktiga färger – och som det blev! Ju längre vi åkte desto starkare blev färgerna på himlen, och när jag fick se mitt älskade fotomotiv gick det inte att hålla emot energin längre. Terje hade väl sett hur mina fötter trampade mot golvet och tröttnade nog på det. Så vid ”lilla huset på prärien” blev det ett stopp vid närmaste parkeringsficka – och vilka bilder det blev! Inte nog med att motiven är läckra, även silhuetterna är ju oslagbara….


Eftersom solen går ner över huset och horisonten, lär ju inte soluppgången bli lika häftig. Jag kan känna att det lugnar mig lite, för då vet jag att det är kvällstid som gäller. Ingen idé att ställa någon väckarklocka här minsann 🙂 Fast jag är himla nöjd över dessa bilder – de gjorde hela min dag faktiskt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.