Jag har upptäckt en app som kommer att göra mitt liv betydligt roligare! Photomyne heter den, och är inte gratis – men det gör inte nåt, för jag kommer att köpa den.  Inläggen jag gör här på torsdagar är de ni läser mest, det syns tydligt på statistiken. Kan det vara så att vi egentligen gillar nostalgi, att vi mår bra av att tänka tillbaka?
Jag tror det. Man vill liksom återkalla känslan man hade från förr, och man får ett härligt ”pirr” i magen. Saker man inte vill komma ihåg får man väl förtränga 🙂

Under en tid har jag sett appen Photomyne i mitt flöde. För första gången i mitt liv kan jag känna att jag gillar ”cookies”, eftersom jag nu fått ett bra tips. Så att jag inte bara behöver se Zalandos utbud menar jag. (Sådär, nu vet ni var jag häckar 🙂 🙂 )

Vår släkt (egentligen min farbror) fotade massor. Det finns därför mycket bilder hos mig, inte mig – utan hos mig. (Säger hon lite ”surt” som barn nummer två 🙂 Det var bara barn nummer ett som fotograferades hos oss 🙂 ) Otroligt vackra bilder är det i all fall, där svärtan fortfarande är kanonfin. Trots att det gått många år sedan de togs är bilderna fortfarande fantastiska. Mitt ”sommarprojekt 2019” är därför att scanna in ytterligare några av dessa foton.

Alldeles nyligen grovsorterade jag därför några bilder, för att se hur många kort jag skulle behöva scanna in. Om man tar några med jämna mellanrum så känns det ju inte så jobbigt. När jag gjort min sortering var det några bilder som jag funderade på att lägga längst bak i högen med ”kanskefoton”. Fast det var då jag mindes appen som legat och skavt ett tag. Jag installerade den, testade och den var kanon! Enkel att använda, och smidig på alla sätt.

Jag hamnade i soffan med ett förbaskat nöjt leende, njöt av bilderna jag hade fått på plats – och det var då jag upptäckte hur gyllene den faktiskt är. Det finns ytterligare möjligheter med den, och det är att ”färglägga” korten! Jag testade med flera bilder, men bilden som träffade mig rakt i hjärtat är den ni ser här.


Jag och min syster hos fotografen. Året är troligen 1965. Jag kommer ihåg hur stolt jag var över mina kläder. Blusen är en sådan som Mary Poppins hade i filmen som var populär dessa år, och jag älskade den. Klänningen, som var marinblå, tyckte jag också otroligt mycket om – men det jag mest minns är hur mallig jag var över blusen.

Alla sade att min syster och jag inte var så lika varandra till utseendet, men tycker ni inte att vi är lite lika i alla fall? Det tycker faktiskt jag!
Det var 12 års skillnad mellan oss och Kerstin avskydde när man misstog henne för mamma till mig när vi var ute. Och när jag var yngre fick hon faktiskt släpa på mig en del… 🙂 🙂
/sladdungen 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.