Ett litet tag efter att jag kommit hem från NÄL tänkte vi ta oss en liten söndagstur. Vi har några pärlor som vi gärna uppsöker igen och igen och igen. Elgåsfossen strax innanför norska gränsen vid Halden är ett sådant ställe. Vi fick höra talas om det för några år sedan av en händelse, och efter det är vi fast!


Här är vi cirka 100 meter från vattenfallet och redan här är ljudet högt. Man kan tänka sig krafterna i detta fall. Precis på stället där vi står är det en kanonfin rastplats där många motorcyklister (och andra) stannar under året. Man förstår varför. Det är svårt att få en vackrare utsikt. Vi tog en fika, och började promenera mot fallet för att kunna fota. Men nä! Det gick inte – all snö hade börjat smälta, så det var ordentligt vattensjukt. Vad skulle vi göra nu?

Jag kom att tänka på att jag hört talas om att man kunde angripa fallet från den svenska sidan – det vill säga uppifrån 🙂 Sagt och gjort, det gällde bara att hitta var. Och det gjorde vi, men vi fick se en del grusvägar och mycket norsk natur först  🙂 Till slut hittade vi en ynka träskylt som visade var vi skulle gå. Och det blev en intressant vandring. Speciellt för en tjej som var lite darrig i benen 🙂 Skrev jag förresten att detta var helgen där det blåste ordentligt? Kast med liten Olsen? Yes!


Vi nådde fram och det var om möjligt ännu vackrare uppifrån detta fall. Att ens försöka prata med varandra i detta dån var uteslutet, det var mer teckenspråk som gällde… 🙂


Utsikten härifrån var grym, och hade det inte blåst så mycket tror jag att jag nog bara hade satt mig ner och njutit. Om ni ser ner i högerkanten på bilden så syns en viss herre. Hans placering gjorde att jag fick rätt hög puls 🙂


Vi klättrade ner en bit i fallet. Här blir det lite klurigt när du ska fotografera. Eftersom ljudet från vattnet är så högt, så ”hör” du inte när du har skärpa. Så egentligen är det mer ”titta-tryck-håll tummarna” 🙂 🙂 Vi hade ursprungligen tänkt att köra lite med vår drönare över fallet, men den kraftiga blåsten såg till att vi inte vågade detta. Det var också anledningen till att jag höll mig på väldigt tryggt avstånd 🙂 Ni vet, kärringen blåser snabbt omkull 🙂 Att få gå på ett sådant här ställe där ljudet är öronbedövande är rätt skönt, för man orkar inte tänka så mycket. Det är som att ljudet blåser bort alla tankarna (Eller också var det tomt där redan innan, vad vet jag 🙂 )


Vi köpte en liten julklapp till oss. En så kallad Lensball, som skulle testas. Den är faktiskt rätt kul, men jag tror inte jag har greppat dess fulla potential än. Däremot upptäckte Terje hur lömsk den var i solljus. Som ett förstoringsglas, och ni vet väl alla hur snabbt den bränner handen den håller i. Samma här…Så det gällde att han höll i kulan, och sedan fick jag fota snabbt som tusan 🙂


Eftersom vädret var lite ystert, så gick jag rätt snabbt över till att fotografera mönster i vattnet, och jag lekte även lite med längre slutartider. Jag blev rätt snabbt biten av detta, och lämnade fallet åt sitt öde – jag hade problem med hur jag skulle komponera bilden, och då lackar jag ur rätt snabbt 🙂


Jag träffade på Edward Munchs ”Skriet” i vattnet. Han hade fått en kallsup….Stäng munnen!

Vi drog oss uppför fallet igen. Denna stigningen var ett träningspass i sig själv, det vet de som gjort klättringen. Det är liksom ett steg i taget som gäller. Man är rätt mör i benen när man kommit upp på toppen. Jag tog därför en liten paus på bron mellan våra länder. Det var då jag tog den. Bilden som gjorde hela min dag…


Jag älskar hjärtan! En symbol som ofta är uttjatad. Jag tänker speciellt på att den är en emoji som ibland kan användas lite för ofta – så ofta att den tappar sin mening. Men att få till ett hjärta, på mitt alldeles speciella sätt på denna grymt vackra plats kändes som en match made in heaven. Och bilden kommer att hänga med ett bra tag till ”årets bild”. (Fast den kommer inte att segra 🙂 )

Vart vi åkte sedan? Till Dals-Ed och åt världens godast thaimat. Har längtat tillbaka sedan dess. Varje dag. Måste tillbaka. Mer jordnötssås och curry till folket! Terje? När åker vi? 🙂

4 reaktioner på “Vi dro til verdens vakreste foss!”

  1. Vilken fin tur ni haft det ser härligt ut kul att se dina bilder och läsa allt du skriver Kram till er du får en emoj❤?jag menar det ??

Lämna ett svar till mariaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.