….eller ja, egentligen var det ju precis det den inte gjorde 🙂

En av mina favoritsysselsättningar är när vi kommer hem från jobbet, ändrar oss på 30 sekunder, och kommer på att vi ska åka ut och fota. Det brukar alltid bli kanonroligt då! Vi kanske inte nödvändigtvis är ute flera timmar, men att bara följa känslan, hugga kameran och bara följa med inspirationen brukar bli kanonbra!

I slutet av januari skulle det bli blodmåne, och då brukar månen bli otroligt stor, röd och mäktig. Så vi högg kamerorna och stack iväg.


Men var är”mån-fan”? Ja, inte åt detta hållet i alla fall. Vi såg ju solen gå ner och förstod att vi stod och kikade åt fel håll 🙂 Fast utsikten från kommunens punschveranda är magisk, speciellt i detta ljus. Det är något magiskt att titta mot en horisont. Känslan av vad som finns bortom det jag ser gör att det kittlar i magen på mig.

Det visade sig att det var lite skyigt i horisonten, vilket innebar att månen hade en massa moln att ta sig förbi först – innan vi över huvud taget skulle få se den…


Så, jag roade mig med lite annat under tiden 🙂 Solen var ju vacker den också 🙂

Vi förstod till slut att det nog inte skulle bli nån måne synlig från denna plats, så efter att ha funderat en stund så stack vi iväg med bilen. När vi nu ändå hade kamerorna med, så kunde vi ju ändå fota lite, eller hur? Vi drog söderut, och när jag vänder på huvudet ser jag att mån-eländet kommit upp över molnen och är synlig i alla fall.. 🙂 Alltså – vänd på bilen och åk inåt Åmål igen 🙂

Efter några kortare mellanlandningar stannade vi vid Örnäsbadet. Jag såg preciiiiis hur jag skulle ta bilden!  Och började halvspringa mot mitt ”motiv”…. (ser jättesnyggt ut med en kamera som studsar mot höften, bara så ni vet 🙂 )


Precis när jag kommer fram, så tänds varenda gatljus, och en massa andra ljus! Och ”störljus” i en mörkerbild gillar man inte. Alltså, blev det till att komponera om hela bilden. Igen 🙂 (Känns spontant som att det blev en liten fototur med förvecklingar 🙂 )


Fast det kan jag å andra sidan gilla lite. Det här med att tvingas tänka om i stunden. Månen blev i alla fall raskt mindre, och inte så röd. Men jag kände samtidigt hur otroligt mycket energi jag fick av att vara ute och fota. Att komma ut, få frisk luft och sänka axlarna är inte kattskit.


Jag flyttade mig närmare vattnet, och höll på att slå mig halvt fördärvad på kuppen. Men de där bilderna som får mitt hjärta att glöda – skakisarna. Ni behöver inte gilla bilderna, energin jag får när jag tar bilden är fullt tillräcklig för mig….


Inget innovativt, bara kul!

Efter två timmar åkte vi hem. Lite frusna, men jag hade bunkrat massor med energi – och det är egentligen huvudsaken. Det är inga minnesvärda bilder från denna tur, men vi fick ytterligare ett tillfälle att skapa minnen….

4 reaktioner på “The moon has risen…”

  1. Maria!
    Skakisen med räta linjer och de färgerna vore otroligt snyggt som gardintyg, bara så du vet.
    /Laila

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.