Åh! Äntligen är det dags! Roligaste inlägget på hela året!

Kan man under ett år ha ett stort fotouppdrag som täcker in hela året, läsa in 22.5 högskolepoäng, jobba heltid med ett megastort projekt, fota åt lite andra aktörer och under tiden bestämma sig för att en flytt nog är lite kul att göra? Jo, det funkar – men det är inget jag rekommenderar 🙂

2018 var året med höga toppar och mycket djupa dalar. Ett år då jag lärde mig mycket om mig själv, och tog konsekvenserna av vad jag såg. Det var också året då jag kände att jag fick mer än nog av ”herrar” som älskar att tala om för kvinnor hur livet är, och hur de ska tycka. Det står mig upp i halsen att ses som en andra klassens människa – och 2019 är kanske året då ”proppen åker”   🙂 Det här har inte ett dugg med #metoo att göra, utan att vi alla är lika värda. Fast det tar väldigt lång tid för somliga att inse det. 2019 borde väl vara året då man behandlas lika oavsett kön?!

Januari
Inleddes med ett fyrverkeri och en praktvurpa. Det var också den månaden jag blev så arg att vreden höll sig kvar ett bra tag. När jag inte behandlas rättvist, då smäller det. I alla fall i min värld. Jag lärde mig mer om kommunikation på Linnéuniversitetet, och det var riktigt intressant. ”Vad jag säger, och vad du hör” – två helt olika saker 🙂 Jag och Terje var inbjudna som ”släkt” till Helenas examination till sjuksköterska. Jag tror inte den där sjuksystern förstod hur glad hon gjorde oss, och hur mycket hon betyder för oss. Team Lillebjörn åkte ner till Göteborg och sprang Winterrun. Jag hade en prakttid på gång, när jag vurpade. IGEN! 🙂 Jag började träffa gamla arbetskompisar från min tid på Säffle sjukhus. Att bara ta upp tråden och börja umgås igen efter 25 år var otroligt läckert!
Jag fick klartecken från alla som skulle vara med i mitt ”närmare än du tror” under våren. Att gå iland med att få bara män att ställa upp var härlig – och vilka texter sedan! Tack! Detta under tiden som #metoo blommade som allra mest.

Februari
Vi försöker att rymma den 2 februari varje år. Det är ett datum som vi helst undviker, då det är det datumet när mitt liv ”gick sönder”. Kroppen lever ett eget liv den dagen, och jag har svårt att förstå att det har gått 12 år sedan jag såg henne. Att vara igång för att hålla tankarna på annat funkar för oss. I år åkte vi till Karlstad, gick på genrepet till Mellon – och var inte Edward Bloom bäst egentligen? 🙂 Jag började fotografera för Bokdagar i Dalsland och fick en försmak för hur det var att fota i iso 4000. Skulle bli mycket sådant under året 🙂 Detta var också månaden jag bytte arbete.

Mars
Månaden inleddes med att vi var på Medis och såg ”Din jävla fegis”. Otroligt bra, rolig och tankeväckande föreställning. Se den! Fotograferandet för Åmåls 375-årsjubileum tog fart ordentligt. Man började lära sig att fotografera på ett högt isotal, och fick se att belysningen ofta lämnade massor att önska. Men jag gillade det! Över huvud taget har vår fotogrupps dokumentation av Åmåls jubileumsår varit skitkul! Det har inneburit att man fått gå miiiil utanför sin bekvämlighetszon, fått nya bekantskaper, och vem vill inte ha ett ”fulfinger” av Bobby? Våra vackra långfingrar är numera vår hälsningsfras – and I love it! 🙂 När jag frågade Bobby om det var okej att välja honom som omslagsbild, så fick jag svaret: ”Absolut! Men har du inte flera bilder på min finger? Känns som att det enda jag gjort i år är att peka finger åt dig!” Jo, det borde jag haft, för du har visat den ofta!  🙂 🙂 🙂
Jag opererade äntligen mitt brutna finger! Operationen blev nog större än vad läkaren hade tänkt sig, och mitt finger är nu rakt, fint och stelopererat 🙂 Till min förvåning gjorde det dock brutalt ont första dygnet. Men jag överlevde det också 🙂 Månaden mars avslutades på The Tower på Gothia i Göteborg där vi såg Danny Saucedo. Vi hade med lätthet de bästa platserna i lokalen. 1,5 meter från scenkanten – sämre kan man ha det! Det var när vi anlände till hotellet som vi upptäckte denna…


….och där ingen av oss vågade öppna flaskan. Skulle det kosta? Varför fick vi denna? Kunde vi öppna den? Va? Att Terje hade beställt denna hade vi totalt glömt bort. Men gott smakade det! Det var också under denna föreställning som Danny berömde byxorna på en i sällskapet, samt hintade om att någon annan i vårt sällskap hade slutat träna. Näää, inte möjligt väl? 🙂

April
Vi åkte direkt från Göteborg och Danny Saucedo till Åmåls födelsedagskalas. Intensivt, men det fungerade utmärkt. Niklas hade vernissage på sin fotoutställning, där jag varit med och skrivit presentationerna. Otroligt fina bilder. Min kamera gick sönder och hade ett rätt stort fel. Den reparerades rasande snabbt, fast timingen inför 375-årsfirandet var ju ändå usel. Fast min gamla kamera gjorde bra ifrån sig också.
En av årets konsertupplevelser var annars Samuel Ljungblahd i Åmåls kyrka. Vilken kille!
Sedan finns det en annan kille som jag fullkomligt älskar, jag fotade honom i april för ”Närmare än du tror”…


Roberth – du är ”one of a kind”….


Jag fick av mig den grymt stora gipsklumpen och fick istället en skena med kardborre som fastnade i ALLT 🙂 🙂 Den satt oftast kvar inuti mina tröjor 🙂

Maj
Jag blev fotad av Niklas Olsson och älskade bilderna! Han frågade om jag hade några önskemål innan vi drog igång, men jag bad honom istället ta några bilder av hur han uppfattade mig. Då blev det såhär!


Behöver jag säga att jag älskar bilderna? Han tycker jag är en brud med många bollar i luften 🙂 Nähä – kan det stämma?! 🙂

Vi fotade Nisse Landgren för ”375”. Konserten var fantastisk! Även de Åmålsmusiker som deltog var helt otroliga!

Jag sprang också Göteborgsvarvet (eller sanningsenligt – jag promenerade jättemycket 🙂 ) Jag har svårt för att springa när det är för varmt, och i år var det hett! Innan jag sprang hade jag bestämt mig för att det var sista året med ”varvet” för min del. Nu var det färdigsprunget för all framtid. Jag tog därför i från tårna vid varje kamera 🙂 Det finns en uppsjö av bilder på mig…


….sen åkte jag hem och anmälde mig till 2019 års lopp 🙂 Häpp! 🙂 Det är svårt att tro, men när man springer in på Slottskogsvallen och ser målgången så kämpar man med tårarna. Man tror inte att det är sådan känslomässig anstormning att klara av det – men gode tid….tårarna bränner i ögonvrån! Av glädje! En liten kul grej är att jag faktiskt har bättre kondis nu, än som 20-åring 🙂 Mycket bättre! Och jag är så jäkla stolt över att ha klarat av Göteborgsvarvet två gånger!


….och sedan grät jag en skvätt till…. 🙂 (Helena är den enda som kommer att klara sig undan med att kalla mig mamma 🙂 Men så är vi också själasystrar 🙂 )

Juni
Månaden inleddes med en utekväll med bästa Helena, bättre kan man inte ha det! Det var en del roliga fotningar för ”375” varav en konsert med Göteborgssymfonikerna faktiskt var månadens höjdpunkt. Herrejäklar så bra dom var!
Midsommaren firades vid Ängebytjärnet. Det var helt ljuvligt och en kväll helt i min smak. Att den sedan blev lite dramatiskt förhöjde bara känslan… 🙂


Jag berättar GÄRNA! 🙂 🙂

Vi tog en hotellnatt på Gothia, testade Liseberg och utmanade lite rädslor samtidigt 🙂

 

Juli


Började med en semester i Falkenberg, och så här såg det ut större delen av tiden. Dessa dagar fyllde upp mig energimässigt för resten av året!


Det var också där vi gjorde årets första tatuering. Och nej Terje, vi ska INTE berätta för din mamma att du gaddat dig ytterligare en gång 🙂 Dagarna här var otroligt välgörande där vi hann med en konsert med Jill Johnsson, ett besök på Vallarna, pubbesök på Red Fox och Ästads vingård. Samt även löpning, och ett besök i Landskrona hos kära släkten.
Det var i Falkenberg jag fick besked att min kamera fick gå till de sälla jaktmarkerna. Ett märkligt fel gjorde att Canon beslutade att ge mig en ny ”sjua”. Skitsnyggt gjort Canon!
Andra helgen i juli är det dags för Åmåls bluesfest, vilket innebar att jag återigen fick förtroendet att vara i fotodiket. Samma dag som Bluesen startade insjuknade jag i rosfeber. Det gick på några minuter. Om jag bara hade anat då vad som skulle ske i september…
Jag vet i alla fall att det går att vara i fotodiket med 38.5 i temp. Det funkade i alla fall på fredagen.

Terje och jag fotade två heldagar för Bokdagar i Dalsland, och fick vara med om ett par riktigt bra föreläsningar. Föreläsningen med Martina Haag väckte något i mitt bröst som gjorde ont. Riktigt ont. På vägen ut från Kulturmagasinet (ej Gamla kyrkan! 🙂 ) så blev jag stoppad av en kvinna jag känner. Hon berättade hur djupt intryck Susanne hade gjort på henne, och att hon aldrig hade glömt henne. Jag blev så chockad, det var inte en person jag hade väntat mig höra detta ifrån. Denna kvinna plus ytterligare en kvinna några veckor tidigare (som i princip sade samma sak) gav mig energi till att göra ett väldigt öppet inlägg. Det är med lätthet det blogginlägg som är mest läst i år…
Jag kände hur otroligt mycket jag saknade Susanne, och jag gick ner djupt i sorgeträsket. Riktigt djupt. Under några veckor mådde jag uruselt, och hade problem med att kravla mig upp ur den svarta grop jag befann mig i. (Det är märkligt att när man ”sänker axlarna” och tror att allt går bra, då är det någon som sitter däruppe och släpper ner ett helt bergsmassiv i huvudet på en. Jag förstår att det är något jag får leva med, men ibland är det skittufft…)


Under slutet på denna månad fotograferade vi Diggiloo, vilket var en utmaning – men en himla rolig sådan. Bilderna därifrån gillar jag jättemycket! Jag lär aldrig mer få sådana här passerkort, så jag njöt av dagen 🙂


Jag har en själasyster. Det skiljer 25 år mellan oss, men vi skulle kunna vara stöpta i samma form. Och numera har vi samma tatuering. Vad det står? ”Alive – and running wild” Ett klockrent citat på oss två 🙂 Visar gärna den snygga tatueringen, men då måste jag ”lätta” på lite kläder 🙂

Augusti
Denna månad inleddes med Old ships race. Under några veckor i slutet av juli och början på augusti höll fotandet av Åmåls 375-årsjubileum fullt sysselsatta. Vi slet ont ett tag där jag och herr Olsen.
Jag kom in på en högskoleutbildning till. Denna gång i Jönköping. Även denna kurs var lika bra som vårens kurser. Vi hade ett riksdagsval, och jag jobbade många extratimmar. Under denna månad fick vi även klart med ett utgivningsbevis för vår tidning Baretta. Ett projekt som är jättekul, men som än så länge känns ovant. Vi sprang två lopp tätt inpå varann och jag gjorde personbästa på det ena.


Jag hann dock att gråta lite till Mamma Mia (2) även om vi visar motsatsen här 🙂

September
Jag borde ha insett att det inte funkade att hålla mitt tempo, men jag gillar ju livet – och tycker att det innehåller så mycket roligt. I september tog krafterna slut, och det med besked. Rosfeber nummer två slog skoningslöst undan benen på mig. Att få se en febertermometer visa 40 grader borde ha skrämt mig, men jag var för dålig. Att träffa en läkare som pekade med hela handen var precis vad jag behövde. Man leker inte med en blodförgiftning. Där och då var det något som brast i mig, och jag begrep att mitt liv behövde ändras i grunden. Så jag avsade mig alla engagemang och vi köpte en mindre lägenhet. Även om en flytt är jobbig, var denna nödvändig.


Susannes födelsedag tillbringades i Stockholm med att se på musikalen Ghost. Go´känsla på denna tripp var det!

Oktober
Det packades flyttlådor för fullt, det bars kartonger och vi flyttade denna månad. Allt flöt på perfekt till en början, men när man beställer leverans av IKEA samma dag som resten av bohaget flyttas, då spricker allt 🙂 Det tog en vecka innan jag såg vårt golv igen 🙂 Dagen efter vår flytt hade vi (sedan länge) biljetter till årets Blues Cruise. Just då kändes det som att det var årets mest korkade idé. Det gick inte att vara mer trötta än vi var! Vi var en millisekund från att ställa in hela trippen, men stack iväg ändå. I efterhand kan det nog vara ett av årets bästa beslut. Vi fick verkligen vila upp oss, äta gott, lyssna på otroligt bra musik – och bara vara. Tack och lov att vi gjorde detta!


Att få se galningarna i Wentus blues band borde alla få göra – den som inte blir glad av dom är nog inte frisk.. 🙂 Dårar 🙂

November
Några minuter med kameran i hand hann vi med denna månad. Om jag tycker att Åmåls födelsedagsår har varit roligt, så har den en nackdel. Mitt eget fotande har fått stå tillbaka. Det batteriet laddades ur tidigt under året. Ett par turer under november hann vi med. I år har skakisarna dessutom ”suttit som en smäck”. De är verkligen ”jag”…

Jag har fått höra av folk runt omkring mig att vi gör mycket roliga saker. Det kan jag hålla med om! En beställning som gjordes tidigt under våren visade sig bli årets energikick! Vill tillbaka och göra det igen 🙂


Att på ett dygn se både Orups konsert på Globen, och mindre än ett dygn senare se Eric Gadds föreställning var ljuvligt! Ett hallelujahmoment var detta! För att uttrycka det milt!

December
Denna månad inleddes med att jag faktiskt gjorde min sista ”375-fotning”. Därav ordet *muck* i titeln. (De övriga orden i titeln kan ni säkert räkna ut själva 🙂 ) Jag har alltså inte gjort lumpen om nu någon trodde det 🙂 Sammantaget har Tilts uppdrag varit kanonroligt sett från en personligt synvinkel. Jag har lärt mig massor, fått se massor och jag har fått fota massor. Min bekantskapskrets har också utökats, eftersom vi varit ett gäng som träffats på evenemangen. Och som ni ser på omslagsbilden så har jag träffat Bobby en del 🙂
Jag håller på att avsluta högskolekursen i Jönköping, det har gått riktigt bra – och jag är tacksam för det. Utbildningen har gett mig massor!

Två besök i Göteborg har hunnits med denna månad. Ett besök på Gothia för att se Alcazar. Skitkul att vara ute på dessa konserter – och hör och häpna – vi fick precis samma placering som vid Danny Saucedos föreställning. 1,5 meter från scenen alltså! Kunde inte blivit bättre! Det andra besöket var helgen efter. Vi har valt att fira julafton på bortaplan – och det passar oss perfekt. Vi rymmer, och det funkar! Äntligen är jag vän med julen!

Fast slutet av året tillbringas faktiskt i vår stad – den är allt bra vacker 🙂

2019 är året då jag faktiskt inte har några engagemang alls, och så ska det förbli! Att ha mycket energi är på gott och ont, vilket jag fått inse under 2018. Jag tror att vi utsätts för saker för att lära oss av dom, och som jag ser det har jag fått en ny chans. Det är i tystnaden det händer….

Tusen tack för att ni läser denna blogg. Jag får mycket meddelanden från er och är så grymt tacksam för vartenda ord! Love you!
Stor kram från mig!

Foton:
Annki Bohm
Mikael Berg
Niklas Olsson

Terje Olsen

8 thoughts on “Suck, f*ck och MUCK!

  1. Det är underbart att läsa, både om de upptåg jag varit deltagare i men även de andra. Man drar på mun å minns. I nästa sekund känner man allvaret och då kikar en tår fram i ögonvrån…fantastiska människa❤ sluta aldrig berätta!

    1. Gode dig ❤❤❤ Det jag tar med mig från 2018 in till 2019 är alla skratten! Gode tid så mycket vi upplevt! Vi satt alldeles nyss och pratade och undrade hur vi hunnit med…Och ändå, så kul det varit! Där har ni alla en del. Stor och varm kram! Och ett tack från hjärtat! ❤

  2. Så bra du skriver Maria! Vilket jäkla tempo och massor att göra, kul men tänk på att vara lite rädd om dig också🤗 Önskar dig och Terje ett bra 2019! Kram Helena o Matz

    1. Åh! Så snäll du är ❤ Gillar att summera året som gått, men i år blev det lite för intensivt. Fast 2019 kommer jag att vara betydligt mer rädd om mig. Håller på att slutföra de sista sakerna som jag har kvar. Sen så..😃 Ha det riktigt gott ni också, och var rädda om er!
      Stor kram!

Lämna ett svar till Laila Turesson Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.