Det var egentligen inget snack om årets bild. Eller jo, på sätt och vis 🙂 (Mer om det längre ner…)

Jag visste redan när fotot nedan togs att den satt som en smäck. Allt stämde. Ljuset, känslan och motivet – det var bara att hålla tummarna för att bilden höll ända in i mål. Jag tog osunt många varianter av den, där skärpan satt på olika ställen. Ofta kan bilderna se helt underbara ut i kameran, men när man laddat in den i datorn så dör den fullständigt. Jättetråkigt, men det händer rätt som det är.

Årets bild togs vid Bräcke ängar utanför Åmål. Terje hade precis köpt en drönare och behövde träna på att manövrera den, och under en period var vi mycket ute och fotade 🙂 Jag tog tillfället i akt att öva på makrofoto. Det är en del av mig som är saligen insomnad, och som jag egentligen saknar jättemycket. Makrofoto ger massor av energi eftersom det enda man faktiskt kan göra är att ligga och stirra i kameran och försöka hitta ett motiv. Det är otroligt avslappnande, man tvingas ju fokusera!

Så, att ligga och stirra in i ett objektiv och få se denna blomma var inget annat än lycka – förutom att man fick vråla till Terje att köra drönaren lite längre bort. Har ni nån aning om hur mycket den manicken ”blåser”? 🙂 🙂

Eftersom jag nu gillar skakisar jättemycket så måste jag nästan ha med en sådan bild också. Jag har hittat tillbaka till mina skakisar i år. Det har varit blandat resultat, men i det stora hela har jag gillat bilderna jättemycket. Fast under en hösttur (också till Bräcke ängar) så satt varenda skakis. När man bara står och ler över vad man ser, då är det bara att luta sig tillbaka och njuta. För mig är det viktigt att skakisbilderna inte ser lika ut. Det är lätt att bilderna bara ser ut som i detta inlägg, men jag försöker att utveckla bilderna lite…


Så jag måste säga att när jag fick till denna bild så blev jag lite lycklig. Den har känslan jag eftersträvar. Så detta är ”årets skakis” 🙂

Men vad menade jag med första meningen i detta inlägg? Fanns det någon annan bild som kunde blivit årets bild. Yes! Det fanns det. Och om ni vill se den får ni köpa boken om Åmåls 375-årsjubileum. Bilden är egentligen inte märkvärdig, men jag gillar den. Vad den är på? Ola Salo 🙂

Jag och Terje fotade ju Diggiloo när de var i Åmål. Första halvan av konserten var jag skitfeg och ville inte ”visa mig”. Alltid mitt problem. Det är den blyga Maria som kommer fram. Jag kämpar med henne hela tiden 🙂 Under hela konserten satt jag och funderade på bildkompositioner som skulle visa att vi faktiskt var ”i Åmål”. Till slut kom jag på att om jag får en bild där ”kranen” i Åmål syns tydligt och att man samtidigt har artisten i bild så vore det nog fränt. Och det fick jag. Till slut….Fast det satt hårt inne! 🙂 Bilden visar Ola jättetydligt, och samtidigt ser man kranen i bakgrunden. Skitbra bild om ni frågar mig 🙂 Så, köp boken och titta på bilden!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.