Tollebol! To be or not to be 🙂
Ibland får man ett ryck och fotar sig tokig på detta ställe, för att ibland låta det slockna helt. När Terje ville ut och testa sin drönare följde jag med och gick omkring med min kamera. Ibland behöver man ju vila från sina olika fotoobjekt lite – för att sedan upptäcka dessa på nytt igen…
Det känns nästan som att man fotat i en oas. När jag fick se denna bild kändes det som att jag upptäckte stället på nytt. Varför hade jag inte sett detta motivet på detta sätt? Jag har ju varit här hur många gånger som helst! För att inte tala om hur många gånger jag stått vid detta motiv. Hallå?
Man har möjlighet att fika härute på Tollebol under sommartid, och vi var några som träffades på en fika här. Mimmi reste sig under vår fika och hojtade till och frågade om någon sett de underbara ormbunkarna. Nej. Och om jag klagat på att jag har svårt att fotografera maskrosor, så kan jag meddela att jag inte tycker att ormbunkar är det lättaste heller. Har jag problem med blommor eller? 🙂 Mimmi såg, och fotograferade dessa blommor på ett helt annorlunda sätt än jag gjorde 🙂
Jag vet att det finns de runt mig som ser fullt med mönster i på sådana här bilder, men jag klarar inte det. Jag får ”stolpe in” ibland, men då är det nog mest en lyckträff…
Hm…ja…Den såg väldigt trevlig ut i kameran i alla fall 🙂
Då har jag lättare att fastna för bilder som denna – när man ser att vattnet bildar massor med mönster – och hur man om möjligt kan få till det på ett bra sätt. Jag blir mer hög av den sista bilden, än någon av de andra 🙂
Vad jag däremot är övertygad om är att man måste hålla igång sitt öga, sitt sinne för bilder – för träningen ger resultat även där. Även om man brinner lite mer för vissa delar av fotografin – känslan – den där lilla bagatellen som syns så tydligt i bild 🙂 Så är det viktigt att utsätta sig för prövningar, och gå utanför sin bekvämlighetszon. Enbart fördelar med det. Man växer! 🙂
Detta har blivit så tydligt för mig under året där vi fotat åt Åmåls kommuns 375-årsjubileum. Där har kärringen gjort mycket saker som hon annars inte skulle testat. Det har gett mig en ny grundtrygghet i mitt fotande, och det är en väldigt angenäm känsla!
Och sedan känslan att aldrig bli full-lärd – high five på den! 🙂