Vi var alldeles nyss på Mamma Mia! Here we go again! En alldeles förbaskat bra film tycker jag,  och gillade den mer mycket mer än den första filmen. Tvåan är mer känslomässig, och berörde mig rätt djupt på sina ställen – höll till exempel på att ”fulgrina” i slutscenen. Och DET händer inte ofta på frun (kallad kylpåsen  🙂 ) Det som fastnade på mig var en replik i filmen där man sade; ”Gör det som får din själ att lysa”. De människor som har den speciella glöden märks, och de märks ordentligt! Man ser att de en inre glöd, som faktiskt gör skillnad. Både som personer, men även på resultatet. De har en speciell flow som gör att allt ser lätt ut.

Hur ska jag kunna vända detta resonemang till en nyhet som vi släpper nu och till Åmåls bluesfest? Jag fick ju i alla fall en bra rubrik, eller hur?!

Jag har ju hintat i denna blogg om några kommande nyheter. Sanningen är att jag inväntat besked från myndigheterna för press, radio- och tv om ett utgivningsbevis. Ett sådant som man måste ha för att kunna ge ut en tidning. Alldeles i början av min semester så blev det klart. Jag, Terje och Tony kommer att ge ut ett magasin på nätet under namnet Baretta Magazine. Denna tidning kommer att ges ut fyra gånger/år och första gången blir i augusti. Detta kommer att bli så himla kul, och för mig som gillar att ha många bollar i luften – så kommer det att få min själ att glöda. Jag kommer att bli ansvarig utgivare för detta magasin, och har talat om för mina medarbetare att jag från och med nu vill tituleras ”fru ansvarig utgivare” 🙂 🙂 🙂
Detta kommer inte på något vis att påverka varken denna blogg, eller min medverkan i Tilt Photogrop. Engagemanget kommer att vara på så olika sätt…
(Jag måste berätta om reaktionerna i Tilt photogroup när vi berättade om Baretta. Alla hejade på oss, och dunkade oss i ryggen. Big time! Dessa människor är fantastiska – och Tilt är ”a match made in heaven!”)
Vill ni kolla på hemsidan för Baretta Magazine, så har ni den här. Och den är förstås under uppbyggnad 🙂

Vårt första nummer kommer att handla om Åmåls bluesfest. Detta år tajmade jag min värsta rosfeber nånsin samtidigt som bluesen. Att ha 39.5 i feber samtidigt som det är värmebölja ute synkar otroligt dåligt 🙂 Jag trodde jag brann upp, från både ut- och insidan. Men hade snälla vänner som hämtade mig så att jag kunde fota ändå. Med 39.4. Funkade om man lutade sig mot högtalarna 🙂 🙂 🙂 Detta är förstås inte att rekommendera. Jag var självklart otroligt mera ledsen än jag visade utåt. Det kändes förbannat bittert, och jag mådde självklart inte bra alls. Rosfeber är ett djävulens påfund. Trots detta är jag så himla nöjd med mina bilder. Förstår ni hur kluvet detta känns. Är asdålig när jag fotar, och ändå är bilderna kanonbra?!

Nu är det så att de bästa bilderna denna gång sparas till Baretta Magazine, men har ändå ett axplock här. Det är ju så att de bästa bilderna tekniskt sett, inte alltid är de bilderna jag gillar bäst.


Jag hade ursprungligen tänkt att göra detta till ett ”hårinlägg”. Jag har otroligt många bilder på årets artister där man faktiskt inte ser vad som är fram- och baksida.. 🙂
Detta är Marcus Bonfanti i ”Ten years after”. Gillade dom otroligt mycket!


Otroligt glad i denna bild, på grund av allt det gröna 🙂 Tekniskt sett kanske inte fulländad.. 🙂


Belysningen från scenen är trixig. (Händer ofta!) Det där blå ljuset man ”slår” på artisterna är sååå svårt när man får in bilderna i datorn. Fräter ut bilden fullständigt! Då får man göra silhuettbilder av dessa istället 🙂


Jeff Jensen. Började med hästsvans=någorlunda lätt att fota. Sen åkte tofsen all världens väg, och han såg stundtals ut som ”cousin It” Men spelade som en gud. Han sägs även vara otroligt imponerad över Åmåls bluesfest!


Öh, ja – alltså – ni förstår problemet? 🙂


Kulturmagasinet sista dagen. Då hade jag klivit under 39 grader, och var sååå frustrerad över att jag inte fått fota i den omfattningen jag ville. Men var inne i Kulturmagasinet. Här ”Sign of the Judgement”.


Sofie Reed och Mark Haynes. Hon var ljuvlig att fota. Jag berättade väl när vi gjorde boken om Åmåls bluesfest, och att bilder på ”mick-i-munnen” var ”big no-no”. Fast denna hade varit tillåten 🙂


Hon hade även med sig en tjej som heter Anne Harris. Förra gången jag fotade henne på Åmåls bluesfest var hon som en Duracellkanin, och stod inte still fem sekunder. Det gjorde hon denna gång. Och hennes själ lyser….


Och det är väl inte en fotosession utan en ”Mariabild”? 🙂


Ja, jag är nöjd. Känslan för att fota, som faktiskt varit lite låg ett tag, är tillbaka. Lite svårt att misslyckas när man har denna brud framför kameran…

Åmåls bluesfest är en folkfest. Hela vår stad svämmar över att härliga människor. Man kan lugnt säga att alla njuter av aktiviteten i Åmål. Samtidigt är man så glad att det redan utlovats en ny Bluesfest 2019! Fast det är svårt att tänka sig hur snabbt vår stad ändras när man ser denna bild…


Tagen på söndag eftermiddag.. 🙂

Ja, funderingarna går just nu vad jag ska skriva i vårt första magasin. Som ansvarig utgivare måste jag ju prestera nåt 🙂

8 thoughts on “Gör det som får din själ att lysa!

  1. Att fota sångare utan mick…är nästan som att fota en gitarrist utan gitarr. Regler är bara sånt som begränsar. ”Det ska vara på vissa vis, det ger vi fan i givetvis” för att citera Bo Kaspers orkester, de orden ringer ofta i skallen på mig 😄

    1. Helt rätt. Fast det är roligt om man inte har ”mick i hela ansiktet” 🤣🤣 Fast just Bo Kaspers ord var riktigt bra!

  2. Kära fru ansvarig utgivare! Grattis till utgivning av en tidning! Ska bli kul att läsa!
    Jag var på Mama Mia i onsdags! Den var mycket bra! När Meryl Streep stod vid dopfunden och sjöng, då rann tårarna! Känslosam 😢❤
    Gör det som får din själ att lysa…..när jag läser din berättelse om rosfebern, feber och fotning, då ser jag att du gör det!
    Kramar 🤗

    1. Haha…tack kära läsare! 😃
      Tidningen kommer bara att ges ut på nätet. Känns enklare så både för oss och läsaren – men mer information kommer. Det är Meryl Streepscenen jag menar – gode tid, då var det riktigt jobbigt, av anledningar som du säkert förstår.
      Älskar människor med glöd och passion, de har en speciell aura runt sig. Jag hoppas jag är en av dom. Däremot så var det riktigt bittert att inte kunna fota bluesen i den omfattningen jag ville, för bilderna satt som en smäck!
      Puss på dig!

      1. Jepp, förstod! Kände, blev rörd, tankar……
        Är så himla härlig musik, som sätts in i ett sammanhang!
        Kramis Goa kvinna, som jag saknar så in i hvete! 😚💕💞

        1. Ja, scenen kramade om hjärtat på ett sätt som nästan blev för mycket. Fast det där visste ju filmmakarna om 😃
          Jag tror nästan det är dags för en rondell va? 😃
          Stor och varm kram ❤

  3. Halleluja så kul med en tidning ”fru ansvarig utgivare”. Kul med nya utmaningar. 🤗 Till skillnad från dig då, har jag lätt till tårar å det värsta är att dom trillar t.o.m när någon vinner i nån sport och absolut i den underbart känslosamma scenen i Mamma Mia…men jag bryr mig inte så mycket om det längre, pinsammare i yngre år😂 å jösses va bra den var!!! Kramisar i massor❤

    1. Jag är nog en sån person som ”blir bättre” med mer utmaningar. Gillar att växa och lära mig nytt 😄 Och nu blir det väääldigt mycket nytt! Älskade filmen, och kommer att se den igen. Men slutscenen var riktigt jobbig faktiskt – knäckte till och med nästan mig ju 😃😃😃 Största kramen!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.