Även detta blir ett drönarinlägg 🙂  (I´m the queen-bee 🙂 ) Jag har inte varit uppe i luften, mitt deltagande sträcker sig fortfarande till att ge Terje ett fulfinger när han stör mitt makrofotande 🙂 Vi har varit Åmål runt och testat detta flygfä – och jag lovar att jag har legat i åtskilliga diken sista tiden 🙂 Och tyckt att det varit rätt kul faktiskt!

Denna gång var vi iväg till området runt Forsbacka golfklubb, och gudars skymning så mycket knott det är där! Jag försökte till att börja med att fota makro lite konstnärligt (läs: ligga halvvägs in i spenaten och försöka få både fokus och ofokus på samma gång 🙂 ) Sket sig präktigt där, kan jag säga. Det går inte att ligga och skruva på ett objektiv, kolla motivet och slå som en vettvilling efter knott – samtidigt som man håller i en kamera 🙂 Fysiskt omöjligt. Ser möjligtvis rätt kul ut, men det blir inga bilder 🙂 🙂 🙂 )

Och då började jag fundera. När jag började fota lite mer seriöst, så tittade man ofta på andra fotografers bilder. En del gillade man, andra var inte alls i min smak. Men man upptäckte ungefär vad man gillade. Och sedan härmade man faktiskt. Det är så man lär sig, och det är så man hittar sin egen stil.


Vi har en fotograf i Åmål som definitivt har sin egen stil. Så…jag körde lite ”härma en fotograf” 🙂


Givetvis så blir mina bilder inte alls som hans blir, men jag hade det som utgångspunkt när jag gick omkring…


Så var det dessa ”förbannade” maskrosor. Det blir inte bra….hatten av för er alla som lyckas att fota denna blomma!


Min egen favorit denna kväll. Den är så fel att den blir rätt…

På vägen hem så såg vi en otrolig solnedgång. Man tycker nånstans att man sett sig mätt på alla dessa solnedgångar…och vattenspeglingar…


Men det gör man faktiskt inte. Eftersom ingen bild blir den andra lik, så får man hela tiden nya bilder. Och dessa bilder skänker mig sådant lugn. Här har jag inte härmat någon fotograf, den är bara min egen…

Jag tror att det är nödvändigt att ha en förebild att titta på när man ska utvecklas. Man gör ju sin egen resa i alla fall. Och man lär sig faktiskt genom sina misstag oavsett om man kikar lite mot någon annans bild – för nånstans sätter jag ju min egen prägel på bilden. Att hitta min helt egna stil, det är däremot en liten dröm jag har…Och den kommer jag att förverkliga!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.