Jag är en person som sällan gör mer än jag behöver med mina bilder. Om kortet kräver för mycket insats, så slänger jag den hellre än att jag sitter och svär över den. Det är liksom inte värt tiden och energin jag behöver lägga.
Fast jag har upptäckt när jag pendlar med buss att jag ofta sitter och pillar med korten jag tagit. Där ”normalt” folk sitter och läser facebook eller Aftonbladet – där sitter jag med appen Snapseed 🙂 Har ni inte laddat ner den, så gör det. Kanonrolig app, där man verkligen kan gå all-in! Så nu vet alla mina laster på bussen 🙂

På bilderna nedan har faktiskt gått lös i datorn, det skär lite i hjärtat när jag gör det – men jag hade faktiskt lite kul… 🙂


Jag är otroligt svag för infraröda bilder. Ibland sitter dom som en smäck – ibland faller de platt. Här är en sådan bild som jag tycker blir lite rolig. Det blir liksom lite ”tvärtomkänsla”…


Jag tror det framgått rätt tydligt på denna blogg, att det där med att fota blommor verkligen inte är min pryl. Det är det inte – om man inte får kära ett infrarött filter även där…. 🙂


Jag är troligen enda personen som gillar denna bild – och ja, inte den bästa jag tagit – men jag gillar den 🙂 Oddsen för att det skulle vara en skakis? Låga… 🙂


Den här bilden togs alldeles nyss. På originalet är löven därför gröna som alla förstår. Men…inte med detta filtret. Och ja, gillar bilden skarpt!


Denna är tagen vid samma tillfälle, på hemväg från en tripp till Karlstad. Egentligen är den lite misslyckad – men med ett klick på datorn fixades det 🙂

Mitt inre skriker verkligen när jag sitter och håller på med bilder. Vill inte att det ska ta tid. Bilden ska sitta i kameran, och om jag behöver lägga för mycket tid på att få den att se bra ut, så slänger jag den alltså hellre. Det där med att ”leka fram” ett resultat har jag inte energi till. Om jag tänker efter ordentligt så blir jag faktiskt rastlös av den proceduren. Men när jag tittar på originalen av bilderna ovan, så finns det faktiskt ett värde av att leka lite ibland 🙂

Jag fastnar ofta i att jag vill ”hitta min stil”. Både i bilder och bildbehandling. Egentligen tror jag att jag hittat min ”stil”, och det är skakisar – vare sig jag vill eller inte. De bilderna sitter, och jag vet exakt vad jag vill ha ut av bilden redan när jag tar den. Vad jag skulle behöva är att hitta en form av bildbehandling som bara är ”jag”. Där alla vet, att DÄR har vi en ”Mariabild”.
Efter att ha sökt runt lite, så har jag nog hittat en kurs som passar mig – och har jag tur så kan jag gå den nästa sommar….!

Till dess letar jag vidare 🙂 🙂 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.