Det närmar sig… 🙂

En gång till ska jag göra det. Springa Göteborgsvarvet alltså. Skillnaden i år blir att jag troligen tvingas till att promenera mer än jag hade tänkt – fast spelar det nån roll, bara jag tar mig runt? Egentligen inte. Jag hade tänkt att försöka slå mitt resultat från förra året, men det är bara att inse att jag inte rår på min kropp. Är ordinationen från doktorn att man ska hålla upp med träningen så gör man det. Det hade ju sett snyggt ut om jag ramlat och kraschat gipset när jag fajtats för min operation så lång tid 🙂

Jag skrev på mitt Instagram för ett tag sedan att jag inte var någon raket, och tyckte det gick alldeles för sakta framåt. En intelligent person i min närhet skrev då: ”Du ska inte till månen, du ska bara runt Göteborg.” Sällan har några ord varit så klockrena! Det får ta den tid det tar, och jag kan bara vara ”good enough”.
(Fast jag är en vinnarskalle, så konversationen i mitt huvud kommer att bli intressant, jag kommer att jämföra mig med min förra tid, och med alla andras också förresten. Men den hjärnkampen är bara min 🙂 🙂 🙂 )

Jag har bestämt mig för att detta är sista gången jag springer Göteborgsvarvet. Det tar för mycket tid i anspråk, och det tar också ”styggt” på kroppen. Så håll gärna extra tummar för mig att jag kommer att orka i mål! Tar ytterst gärna emot hejarop och pepp i alla dess former!

Förra året hade jag en tatuering som belöning för att jag sprang, men i år har jag inte kommit på någon ”egenmuta”. Hjääälp! Förslag? 🙂 För nog tusan är man värd nåt extra för ett halvmaraton?

Kommentera