Jaha, nu det är dags att summera året. Det är faktiskt något av det roligaste jag gör! När jag får tillfälle att ”grönne lite extra” över saker och ting, då går jag igång.. 🙂 Reflektion, dä ä mitt liv dä se.. 🙂

Det har blivit några årskrönikor genom åren.
https://femmesfocus.wordpress.com/2011/12/27/vad-jag-gjorde-under-2011/ 

https://femmesfocus.wordpress.com/2012/12/25/2012-vilket-ar/

https://zoombies.wordpress.com/2013/12/27/2013-var-faktiskt-ett-skitar/

https://zoombies.wordpress.com/2014/12/28/marajas-nyarskarameller/

https://www.moodestysplace.com/2015/12/27/happy-life-happy-wife-and-a-happy-new-year/

https://www.moodestysplace.com/2016/12/29/actually-i-can-arets-roligaste-inlagg/

Det är inte alltid tant har mått bra, och jag har försökt vara rätt så rak jag kan med det, utan att bli för privat. Kan det hjälpa någon enda person, så är jag glad. Den där ”Facebook-lyckan” den finns inte någonstans, och jag hoppas att fler upptäcker det. Jag vill att denna blogg ska präglas av värme och hjärta, så långt det bara går. Ni är några som stoppar mig på stan, och ger mig kramar och tackar för det jag gör – är så tacksam för det!

Känslan när jag tittar tillbaka på året? Intensivt. Å andra sidan, vem har inte ett intensivt liv? Mycket löpning, mycket roliga resor – och framför allt en sommar med grymt mycket skratt! 🙂

Januari

Jag har alltid funderat på att fota fyrverkerier. Fast på mitt sätt. Att fånga fyrverkerierna som ”alla andra gör” är inte min grej. Jag tror det har att göra med att jag gillar att fota ”skakisar”. Att jag frestats att fånga det där ”otydliga” på bild. Vill ha samma känsla på fyrverkerierna. Och strax efter klockan 12 i början på 2017 fick jag min chans.. 🙂


Där satt den! Precis som jag ville ha den!

I mitten på januari fick jag vara med och ställa ut på Åmåls kulturhus. Professional Dreamers i Åmål hade en utställning om grafitti, och hade frågat om jag ville vara med. Självklart!
Alla väggar grafittimålades, och det var urläckert! Min presentation var så himla fin, och ni kan läsa den under fliken ”här är jag”. Här var jag med om årets läckraste kommentar. Sade till en person att jag tyckte mitt deltagande var så ”enkelt” i jämförelse med alla andra. Fick till svar ”skärp dig”. Tack! Du vet vem du är – jag behövde sparken. Varför är det så lätt att förminska sig själv?


Bara att vara med i detta sällskap gjorde mig varm. Och lite mallig faktiskt.. 🙂

Det var också denna månad som jag sprang Winterrun på Liseberg, tog ut mig fullständigt – spydde som en gris vid logerna – och fick en nyttig lärdom inför Göteborgsvarvet. Vilken lärdom det var? Spring i ditt eget tempo.. 🙂

I januari månad startade vi upp en makroutmaning på Instagram, med väldigt skiftande resultat måste jag säga. ”My macrodays are over”. Vilket jag egentligen sörjer, eftersom det är mindfulness på väldigt hög nivå.

 

En av dessa bilder tog sig dock ända in på Galleri FS på fotosidan, vilket väl är ett hyggligt resultat.

Februari

Denna månad var vi faktiskt på en Sverigepremiär i Malmö! If then var det vi såg, och vi var inbjudna på premiärfesten efteråt. Tror fortfarande att incidenten med en i sällskapet kontra Tommy Nilsson är årets roligaste grej. Kan inte skrivas, måste berättas.. 🙂


Här har vi självaste herr Olsen på väg in till teatern med sedvanlig blomsterkvast till goa´Johanna!

Det var också denna månad jag ramlade och bröt mitt lillfinger (och även trasade sönder en sena har det visat sig) Sökte jag läkare. Nope. Får jag skylla mig själv? Yes! Jag har under detta år sett vad svensk sjukvård inte kan, då jag gjort precis som de sagt – och ändå inte fått tid eller hjälp. (För jag sökte ju till slut, när fingern stod böjd i 90 grader. Vilket den fortfarande gör..)
Jag sökte och fick remiss till NÄL, men där man även klargjorde att det var 5 månaders väntetid. Testade då vårdgarantin, som meddelade att man inte handkirurgi det finns inte i regionen, testade då med fria vårdvalet – och fick där reda på att man även där undvek handkirurgi. Fick så småningom ändå in en fot på Capio i Halmstad. Fast då hade min NÄL-remiss äntligen tuggat sig igenom byråkratin.
Resultatet? Tvingas steloperera en led i mitt finger, eftersom den är så kraschad. När det sker? Står skrivet i stjärnorna..  🙂 🙂 🙂 (Här får jag hålla igen med vad jag egentligen tycker om svensk sjukvård, men kanske ordet tragisk kan passa in? 🙂 )

Det var också denna månad jag började släppa upp mitt projekt till ytan. Vågar jag? Kan jag? Är det ens möjligt? Vill någon läsa? Vad det är? Jag har börjat skriva en bok om vår resa om livet efter Susanne. Hur vi tacklade vår sorg, och hur man med handfasta tips från mig kan få hjälp med att gå vidare i sitt liv. Boken är till 75% skriven och klar, men självförtroendet sviktar….

Mars


Såhär upphetsande är färgerna i Åmål i mars 2017 🙂


Eller också såhär tjusiga. Detta var för övrigt från en liten söndagstur, som till slut blev 10 mil, och faktiskt rätt rolig.. 🙂 Fast färgerna i mars? Njaeeeeej….

En lugn månad, förutom en himla massa fikor – fast jag gillar ju det 🙂

April

Inleddes med lite mannekängande på Sjösidan. Jag har ju den där genen i mig som gör att jag  måste testa mina gränser. Hela tiden. Känslan när man klarat av nåt man inte trodde man skulle gå iland med är urhäftig! Vi var även i Säffle och bowlade med gamla kompisar. Jättekul, men mitt resultat lämnar massor att önska!

Denna månads bonus var dock att få träffa Marielle – inför ”närmare än du tror”…!


En tjej som jag har en grym beundran för! Finns nog inget som är omöjligt för denna böna!

Just ”närmare än du tror” är något som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag blir lika imponerad varje gång texten anländer i min mail. Vilka människor det finns därute! Och jag får chansen att lära  känna några av er lite extra. Ett stort tack till alla er som ställer upp på detta! 2018 blir ett väldigt speciellt år på denna front vilket ni lär märka 🙂 🙂 🙂 *can´t wait* 🙂

Maj

Denna månad inleddes med en kurs i streetfoto under Åmåls fotofest. Jag avskyr att gå fram och fota främlingar, känner blygheten sippra ut ur varenda por jag har. Men så funderade jag på vad som var streetfoto i Åmål för mig, och det är ju självklart denna man…


Ebbe på Torget. Alla känner honom. Är så grymt nöjd med detta porträtt, eftersom jag känner att jag fångat ”honom” på bilden….

Fast hela maj var egentligen en uppladdning för en enda grej. Göteborgsvarvet! Skulle jag orka? Ja, det gjorde jag! Hade en drömtid på runt 2.30, men fick slutligen 2.35.43, vilket jag anser är mer än godtagbart! 🙂 Om man tar i beaktning att jag de sista sex kilometrarna  hade kramp i höger ben från höften och ner till knät, så är tiden en prestation. Faktiskt 🙂 Jag har nog aldrig varit mer vältränad än denna vår, vilket är lite läckert med tanke på att jag inte är 25 längre. På utsidan alltså…Men faktum är att träningen ger mig massor själsligt. Jag är inte typen som mediterar och hummar i lotusställning. Det är jag alldeles för rastlös för – men detta fungerar på exakt samma sätt för mig!


Jag ser bindgalen ut, men så känner man sig när man slutfört en halvmara!  Bilden tagen direkt efter målgång.. 🙂

Och målgången såg ut såhär – titta till vänster i bilden.


Titta under bokstaven E, så ser ni både mig och Terje (iförd blå bandana). Har försökt lägga in filmsnutten som vi har från målgången, men det funkar inte. Tyvärr. För jag njuter lika mycket varje gång! Jag gjorde det! (Jag har filmen i mobilen och visar den förstås gärna för er 🙂 🙂 🙂 )


Denna är jag värd – och den är så fin! Eller hur?!

Helgen efter sprang vi Säffle stadslopp, vilket var som rena rama semestern jämfört med med de 21 kilometer vi sprang helgen innan.. 🙂

Det var också denna månad som jag sprang förbi Örnäs under en löprunda, såg ett magiskt ljus – och åkte tillbaka dit med bilen och kameran…

Juni

Här kom belöningen för Göteborgsvarvet! Jag åkte och tatuerade mig. Om inte jag hade haft denna tatuering i tankarna vete tusan hur jag orkat de sista sex kilometrarna då hela benet krampade. Men det finns inte nåt på denna jord som hade fått mig att ge upp denna ”belöning” under Göteborgsvarvet. Jag hade krupit i mål om det hade krävts.
Denna månad hann vi även med ett besök på Ullevi för att se Coldplay – och som jag gillade det!

Men det kom andra belöningar denna månad….


Foto: Charlin
Tilt photogroup fick Åmåls kommuns kulturpris för arbetet med vår bluesbok.


Foto:Charlin
Bra beslut av Åmåls kommun tycker jag 🙂 Tilt photogroups medlem nummer 001 håller i diplomet 🙂

Juli

Här var det ta mig tusan fullt ös – men herregud så många skratt det blev denna månad!


Man behöver inte gilla ”normala”  konsertbilder, eller hur?! 🙂

Började att jobba med en kollega som lärde mig att tänka lite nytt – och sådant gillar vi! 🙂 Vilket fick till följd att vi ”döpte dagar” (testa får ni se, det är både tänkvärt och riktigt kul!) En av dagarna under juli döptes till ”Spraytandagen”. Gissa varför? 🙂 Denna unga donna fick mig att testa detta, och vi jobbade hela dagen efter i solglasögon. Man måste ju gå all-in!

Under denna månad gjorde vi även allsångsklassikern. Och det var några incidenter under denna resa som kommer att leva länge. Hur vi gjorde våra egna t-shirts, hur Terje fick ett nytt namn (Lille Björn), och sången med Kapten Rödskägg. Gode tid, säger jag bara.. 🙂


Läs gärna dessa blogginlägg, så förstår ni hur kul det var!

Månaden avslutades med Stadsloppet i Falkenberg med grymt sköna människor!

Extra nöjd var Terje, som delade upploppet med Robert Wells.. 🙂

Augusti

I augusti åkte vi till Klaretjern, stället med det grymt blå vattnet. Sjön är väl i och för sig död, men vattnet är blått 🙂


Jag började fota skakisar igen. Insåg att det inte satt i ryggmärgen, utan behövde tränas upp. Men det är ju någonstans så jag…

Jag gjorde två fotograferingar inför ”närmare än du tror”. Tina och Susanne….


Vem kan misslyckas med denna goding framför kameran? 🙂

Urgulliga Susanne!


Mina ”närmare än du tror-inlägg” ligger ofta klara i månader i förväg. Jag frågar de berörda i god tid om de kan tänkas vara med, vi diskuterar lite text. Texten kan behöva ligga till sig, och jag förstår om de inblandade behöver gott om tid. Jag har endast ett krav. Inga politiska inlägg, annars får man skriva precis vad man vill. Sedan bockar vi av porträtten när ”folk” vill och kan…

September

Denna månad är lite laddad för oss. Det är ju månaden hon fyller år. Att vara på resande fot när dagen närmar sig brukar kännas bättre för oss. I år var planerna Tomas Ledins show. Jag kände redan på vägen dit att saker och ting inte var som det brukade. Så under denna månad åkte jag ner i en ordentlig grop, men det tog ett tag för mig att komma på vad som hände. Gropen hann att bli onödigt djup. Men det vände…

Under Stockholmtrippen passade jag på att fota Carina!

Oktober

Månadens höjdpunkt var utan tvekan Johan Glans på CCC i Karlstad. Jag tror inte att jag skrattat så mycket på flera år. Herregud! När man har ont i både mage och käkar, då vet man att något har varit bra!
Annars så läste jag för fullt på mina högskolekurser. Jag har slitit rätt ont under hösten för att ta mina poäng – men om ”gud vill och allt går vägen”, så har jag 15 friska högskolepoäng i februari. Fast, läsa trekvartsfart samtidigt som man jobbar heltid. Mäktigt. Mäktigt. Har sovit rätt gott 🙂

Jag och Terje firade att vi varit tillsammans i 35 år. Helt osannolikt! Det har gått så snabbt! Det har faktiskt gjort det. Han är min bästa vän, och jag uppskattar honom oerhört! Han är den som kan få min oro att försvinna, och ger mig de goaste skratten!

Vi åkte på Bluescruise till Åland, och njöt. Och vi fotade bilder inför Tilt photogroups nästa projekt. ”Åmål förr och nu”. Kommer att bli busbra!


Det var under en sådan tripp som jag tog fotot som nästan blev året bild! Den åkte ut i sista gallringen. Gillade den så fort jag såg den i kameran!

November

Jag har under 15 år färgat bort den grå färgen i mitt hår. Och avskytt det. Skulle vilja låta det växa ut, men för det krävs tålamod. Jag hade tänkt göra det för några år sedan, men det var då Terje yttrade orden som bromsade mig: ”Men Maria, du som är så fin i det mörka, och du ser så ung ut”. Det var den sista delen i den meningen som bromsade mig. Vem tusan vill se gammal ut? (Du är så go´Terje, men just där och då var det skottpengar på dig 🙂 )
Alltså fortsatte jag att färga. Tills jag äntligen fick nog….


Foto: Terje Olsen
Och blev blond 🙂 Det bästa jag gjort. Det var värt 4,5 timme i en frisörsstol, där jag gick från brunt, till orange, till denna färg… 🙂 Det har varit några riktigt roliga incidenter efter färgningen, där Terje tappat bort mig på Ica, trots att jag stod framför honom. En incident på Kupén där en person trodde att Terje bytt fru – till att jag höll på att fälla en person i en trappa – genom min blotta uppenbarelse 🙂 🙂 🙂

Denna månad utsatte jag mig för ”scenen” igen, och var med i en talk-show. Det kändes riktigt bra faktiskt! Man behöver pusha sina gränser med jämna mellanrum, i alla fall behöver jag det.


Känslan efteråt är underbar. Jag fick berätta om vårt samarbete i Säffle och Åmål, det är viktigt att synliggöra oss – och fick en urhäftig mugg som tack 🙂 Förutom en jäkligt go´ känsla i magen alltså 🙂

December

Denna månad har bestått av uppgifter till Linnés universitet, så det har inte varit så mycket fritid. Fast vi har hunnit med ett besök till Trädgårn´i Göteborg för att se ”Made in Sweden”, där vi samtidigt fick chansen att säga hej till en gammal bekant i showen. Njöt lika mycket av det nu, som träffen vi hade i september!

Jag vet nu också att jag klarade julen med bravur. Denna förbannade högtid som fäller mig, och där ”lidandet” blivit värre allteftersom åren gått. Jag ser bara lyckliga familjer var jag än tittar, ser bara allt jag inte har. Logiskt sett förstår jag precis vad det handlar om, men vid julen är jag så ologisk det bara blir. Fast i år mådde jag bra hela tiden! Thank god!


Det var också denna månad jag fotade Terje och han blev nöjd. Det brukar han aldrig någonsin bli när jag fotar porträtt! Så att få beröm av denna man gläder mig mer än ni tror!

Under denna månad föll även fru Andrén till föga och var med i ”närmare än du tror”. Hon var stönig…..


….men jag var stönigare.. 🙂


Det hann med att fotas några favoritvyer från Åmål också. Detta ställe är ett av Åmåls vackraste motiv tycker jag. Vet inte hur många bilder jag tagit härifrån….

Min önskan inför 2018 då?
Jag önskar faktiskt att komma iväg på en utlandsresa. Nu när min matallergi har lugnat sig så tror jag faktiskt att det är möjligt att komma iväg. Min själ behöver dessa resor – så kanske kan det bli nåt.
Jag önskar att Tilt photogroups projekt om dokumentationen av Åmåls 375-årsjubilemum blir bra. Vi är 4 arbetsgrupper, som har 40 evenemang vardera – så vi kommer att få bekänna färg 🙂
Jag önskar att kroppen håller så att det blir ett Göteborgsvarv i maj.
Jag önskar att Tjejvättern kan komma att bockas av, fast det är långt dit 🙂
Jag önskar att jag kunde lära mig att ta vara på mig själv lite bättre. Min rädsla att inte vara omtyckt hämmar mig alldeles för mycket.
Jag önskar att jag kan fortsätta följa min magkänsla som ledde mig på rätt väg när det var tufft….
Jag önskar självklart att jag och min omgivning får vara friska (känns som att man säger detta oftare ju äldre man blir 🙂 🙂 )
Jag önskar att jag orkar fortsätta att säga min mening. Det har funkat bra i år… 🙂
Jag önskar att mitt nya jobb kommer att bli precis så roligt som jag föreställt mig att det kommer att vara 🙂 🙂

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År, och är tacksam för att ni orkat läsa ända hit!

Stor kram till er alla!
Maria

 

2 reaktioner på “A year toward tomorrow!”

  1. Av hela mitt hjärta önskar jag att din magkänsla leder dig på rätta vägar och att din kropp är med.
    Ber för att det blir en utlandsresa för dig och Terje?
    Gott Nytt 2018 med allt inplanerat och allt oplanerat❤️??
    Önskar en ganska stönig fru Andrén?

    1. Haha….Detsamma till dig! Att du tackade ja var en av de roligaste sakerna 2017. Visste att ditt inlägg skulle bli lika fantastiskt som du är! Uppskattar din vänskap otroligt mycket, men det tror jag du känner! Stor kram och tack ?!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.