”Du har så grymt mycket hjärta”, fick jag höra av en person för några år sedan. Jag blev oerhört glad eftersom orden kom exakt vid rätt tidpunkt i mitt liv. Vi hade precis förlorat Susanne, och jag var så stukad som förälder – och kände mig helt värdelös. Sedan hittade vi en dagbok där Susanne skrivit att ”mamma tänker bara med hjärtat”, och det gjorde att livet kändes lite lättare för mig, i alla fall efter ett tag.
Men vad innebär det egentligen att ha ett stort hjärta? Innebär det att man sätter alla andra före sig själv för att försöka vara alla till lags, bara för att bli omtyckt? Jag har gått i den gropen också. I takt med att jag blivit äldre, så har det där ändrat sig. Gudskelov. Att ha ett stort hjärta innebär för mig att ha sunt förnuft. Man behöver bara ”se” sin medmänniska. Ge en komplimang över frisyr, eller kläder. Eller, om man träffat någon och känner att man mår bra av den andres sällskap – säg det!
Tråkigt nog tycker jag att man i allmänhet har lättare att gnälla över saker, än att berömma. Varför är det så svårt att välja den goda sidan? Det är som att det är lättare att gnälla och hitta fel, så att man kan smaska till någon, än att göra någon glad. Och det där är så himla fel tycker jag. Det är ju så himla lite som krävs för att få ett leende från en medmänniska.
(Jag är förstås som alla andra, och är fläckvis en gnällkärring de luxe, men försöker att se det positiva i människor – och om jag inte skulle göra det är det fullt tillåtet att ge kärringen jordens bredsida 🙂 )
Uttrycket ”att välja glädje” är så rätt. Man väljer ju faktiskt vilken syn man ska ha på livet. Om glaset ska vara halvfyllt, eller helt om det ska vara helt torrlagt… 🙂
Foto: Terje Olsen
Jag väljer glädje – och du…? 🙂
I dagarna har jag fullt upp med att välja årets bild, och att göra mitt årsinlägg – det är lika kul varje år! Så snart dundrar inläggen in! (Eller rättare sagt ut.. 🙂 🙂 🙂 )