”Hon är nio år gammal och på en av sina första resor utan mamma och pappa. En resa med kompisar som delar samma intresse, det roligaste som finns, drill och dans. Resan har gått till Malmö och det är en stor kör- och musikfestival, en hel vecka varar den även om vår grupp bara är där torsdag till söndag. Det har varit framträdande i en stadspark ganska nära förläggningen där vi bor. När vi är klara bjuds alla på glass och sedan promenerar vi de 500 metrarna tillbaka. Tre små tjejer kommer lite på efterkälken då fokus är mer på glass än på att röra sig framåt. Det är då det händer – mitt på blanka dagen i centrala Malmö. En man dyker upp bakom flickorna och tar fast henne och drar av trosor och gör konstiga saker som hon inte förstår. De andra blir rädda och springer. Hon skriker och folk runt omkring börjar reagera. Hon kommer lös och springer så fort hon kan tillbaka till de andra. Storgråtande och livrädd springer hon in rummet där man ska bo. Där är upprörda stämmor då de andra kommit lite innan också gråtande och rädda. Det blir förhör och förmaningar kring vårt uppförande och sedan tystas det hela ner.
Det är här jag lär mig den dåliga egenskapen av att tiga och ta emot – en egenskap som det ska ta mig närmare 40 år att bearbeta och ta mig igenom och kunna hantera så att jag står upp för mig själv. Det finns så mycket skuld i den här händelsen och så många fundamentala fel. Häromdagen lyssnade jag på en podd ”Framgångspodden” (lyssna på den om du inte redan gör det) gäst denna dag var Linnea Claesson. Hon var också en av sommarpratarna i somras. Linnea har startat ett instagramkonto som heter #assholesonline där hon lägger upp vad män skriver till henne på nätet. Vanliga killar och män som tar sig friheter. Det pågår också en hätsk debatt om våra nysvenskar och deras beteende mot svenska flickor, tjejer och kvinnor. Min frågeställning i detta är lite – hur ska de få förebilder och veta hur man beter sig när den vanlige Svensson beter sig som jag beskrev? Jag vet inte riktigt faktiskt. Men det behövs en allmän samhällsskärpning tror jag. Händelsen som jag beskriver ovan är inte den enda som jag har upplevt i mitt liv utan den första jag kommer ihåg. Därefter följer en rad av liknande händelser.
En annan händelse som präglat den jag är utspelade sig många år senare, var i 25+ någonting och vi var ett tjejgäng som skulle servera våra killkompisar som hade herrmiddag. Jättekul tillställning till att börja med men som urartade lite och där några grabbar höll mig fast och klädde av mig i bara underkläderna. Kände mig helt utlämnad, och ensam när jag kommer ut till de andra tjejerna så möts jag av ganska mycket förakt och lite skyll dig själv…detta var ändå kompisar till mig.
Jag berättar inte detta för att hänga ut någon utan för att vi behöver lyfta blicken i samhällsdebatten och se hela problemet.
Jag har fått den underbara gåvan av två fantastiska döttrar, två tuffa döttrar som jag hoppas kommer att stå upp för sig själva och det som är rätt och fel. Vi har många diskussioner om detta med att stå upp för sig själv och jag fick senast lite bannor från en av dem att jag måste vara tuffare. Jag försöker men det är ett gammalt beteende som inte ändras över natt. Min bror sa till mig för många år sedan att var lite mer bitchig – folk sätter sig på dig och kör med dig. Just när han sa detta så hade han helt rätt. Jag stod inte upp för mig eller för dem runt om kring mig. Men man utvecklas hela tiden ?. Detta är vad som berör och engagerar mig. Orättvisor beroende på kön och trångsynthet i debatten. Och nej, jag kommer aldrig att bli politiker – engageras av olika frågor men kan inte tänka mig att stöpas i den politiska mallen och man kan ju inte hoppa från ett partipolitiskt program till ett annat beroende på fråga…eller kan man?
Vad engagerar och berör mig mer – vad är närmare än du tror i mitt liv? De vänner och den familj jag har är 100% för mig. Skulle aldrig svika och kommer aldrig svika dem som står mig närmast, och alla de vet också att min dörr alltid står öppen för dem. Det är skönt att ha den typen av relationer. De där som är nära och som alltid finns där, och som du alltid finns där för. Där man kan vara den man är och där man kan prata om svåra saker och där man kan vara helt öppen med allt. Jag är väldigt rädd om de relationerna – de är min skatt och mina allra dyraste, finaste och bästa ädelstenar.
Sedan är mina stora intressen närmare än vad du tror. Trädgård, böcker, matlagning och att springa. Alla dessa delar är mina återhämtningsställen. Jag hämtar kraft och inspiration och styrka i dem. Att dra på sig arbetskläder och gummistövlar (älskar gummistövlar året om) och arbetshandskar och ge sig ut i trädgården. Det ger mig kraft och energi och tid att tänka, tänka och reflektera. Bli lite smartare helt enkelt.
Samma sak när det gäller böcker. Har jag haft en period med mycket jobb (har det ofta men älskar det) så kan jag lägga mig på soffan en hel dag och läsa en bok. Jo, jag läser oftast en bok ifrån pärm till pärm. Peter säger att de dagarna så står det ”charging” i pannan på mig. Jag blir inte vare sig sällskaplig eller hungrig utan hamnar i en annan dimension. Det är väldigt skönt. Jag kan läsa en kokbok, en deckare, facklitteratur, ja nästan vad som helst. Har också haft som ambition i många år att alltid läsa något av nobelpristagaren i litteratur. Dels för att utveckla mig men också för att kunna förstå storheten i vad som behövs presteras för att få ett nobelpris.
Jag delar mitt stora intresse för böcker med min yngsta dotter, precis samma bokmal som mamma.
Mat är mer för mig än energi, eller något du behöver för att överleva. Det är ett stort intresse och ett hantverk. Älskar att laga mat och greja och gärna med goda vänner på plats i köket under tiden. Där vi kan prata om ditt och datt och värmen sprider sig ihop med alla dofter som kommer med matlagning.
Löpning är som att läsa böcker fast på ett annat sätt. Har ibland svårt att få ändan ur vagnen och komma ut. Brukar motivera mig med att det räcker att jag springer 20 minuter så kommer jag att må lite bättre. Dessutom berättade en vän till mig att 20 minuters löpning om dagen gör att man klarar att springa ett maraton ? Perfekt tänker den late, det vill säga jag. Men som av någon underlig anledning blir de där 20 minutrarna oftast 60 eller mer. När man väl kommit ut så går benen av sig själv och tankarna rullar iväg. Vad tänker man på i löparspåret – allt. Blir jag trött så tänker jag ofta på löpteknik för att skingra tankarna. Det blir mycket jobb och många filosofiska tankar som snurrar runt.
Det händer att jag springer och sedan ”vaknar till” och inte vet riktigt vart jag är, för att jag har inte varit medveten om vart jag sprungit. Märklig känsla egentligen. Har i alla fall alltid hittat hem men rundan blir vid sådana tillfällen ofta lång. Onödigt lång också av och till. Men det är viktigt att hitta hem. Hemma är viktigt för mig och jag värnar om vårt hem som en liten oas.
Detta är delar av den jag är under det du ser. Yta och innehåll är sällan samma sak. Mitt medskick till dig som läser mitt närmare än du tror är ”kom ihåg att du är helt unik, precis som alla andra” citat av Margaret Mead.”
