Jag satt och letade bilder till en fototävling för några veckor sedan. Helt plötsligt ramlade jag över denna bild på min mamma. Egentligen var hon här långt inne i sin sjukdom, men man ser ändå den där ”glimten” som var så typiskt min mamma. Alltid glad och pigg, åtminstone är det så jag minns henne. Hon som var så noga med att lägga sitt hår, att när hennes frissa firade 20-årsjubileum blev mamma inbjuden och fick en guldklocka 🙂 En person som var så snäll, och alltid satte sin egen välfärd sist. Fast jag tror aldrig att hon kände sig utnyttjad. Hon var bara sitt genuina snälla jag.
Bilden nedan är från ett midsommarfirande i vårt hus. I möjligaste mån hämtade vi henne och hade henne några timmar hos oss, men hon ville snart tillbaka eftersom hon trivdes så bra på sitt boende.

Visst kan man sakna den där känslan som ens mamma gav? När man fick beröm oavsett vad man gjort. Själv fick jag beröm för att ha gjort kräm. När jag var över 30 år! 🙂 Som vi skrattade åt det efteråt. Mamma insåg att det kanske inte var något att berömma, men hon var ju ändå stolt över sitt barn. Detta blev en grej oss emellan. Om det var någon gång som hon gnällde på mig fick hon höra: ” Men jag kan ju i alla fall göra kräm” 🙂
Vi mammor är på detta vis, stolta över våra barn, och vi behöver få skryta lite. Och det är ju så det ska vara! Och mamma var ju den som förstod när man ringde och talade om när man gjort nåt bra. Det är ju till mamma som man vill ringa och  berätta när saker gått bra. Ingen gläds med en så mycket som en modersfigur.
Jag glömmer däremot aldrig mammas ansikte när jag fått mitt cancerbesked. De första dagarna efter beskedet behövde jag få vara ifred några dagar och smälta vad som hänt, men sedan kom mamma. Helt gråblek i ansiktet. Den synen kommer jag ihåg så länge jag lever. Hon hade riktigt ont i själen då, det syntes.

Nära till känslorna, det var mamma Carins melodi. När vi var på begravning så hade jag och min syrra en deal att vi satt bredvid henne varannan gång. Hon grät så det skvalade. Å andra sidan så fanns det inte någon som hade sånt pärlande skratt som mamma. Det var omvittnat vida omkring. (Det var å andra sidan hennes fablesse för skor och väskor också 🙂 ) Om hennes kärlek för skor och väskor skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg 🙂

Så ja, det är inte många som kan ersätta denna vackra människa, som hade en lika vacker insida som utsida. Hon är värd att hyllas, som så många andra mammor!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.