Jag har några motiv som gör mig knäsvag, som jag går igång på – och som jag kan fotografera hur många gånger som helst. Träd är ju ett motiv som jag aldrig tröttnar på. Vattenspeglingar är ett annat – bilderna blir ju aldrig någonsin likadana. Men det finns ett lokalt motiv som jag aldrig tröttnar på, och det är horisonten vid Fogden i Åmål.
Förra helgen hade vi haft arbetsläger hemma (läs: bytt golv och efterdyningarna av det 🙂 ) Vi tog sista rycket och körde skräp, och samtidigt tog vi med oss kameran ut.


Ibland är denna vy extra vacker, och denna dag var den ”breathtaking”! Spegelblankt vatten, och dessutom syntes Kinnekulle så himla tydligt, vilket inte alltid är fallet. (Bulan till vänster i bild 🙂 ) Jag fick faktiskt pirr i magen av denna syn, och då vet man att man bara måste fota. Vi såg vyn när vi var ute och löptränade tidigare under dagen, och det var bara att hålla tummarna för att det var lika vackert några timmar senare. Det var det.

Att fånga ”bulan” på bild kan vara lite trixigt, men jag gjorde ett försök….


Kanske inte ett av mina mästerverk, men det duger för mig.. 🙂

Vi börjar närma oss Göteborgsvarvet med stormsteg. Det i sig förorsakar ett visst pirr i min mage, men av helt andra anledningar än en vacker Vänervy. Har jag tagit mig vatten över huvudet denna gång? Kommer jag att klara det? Två pencillinkurer på kort tid, och ett antal vurpor med diverse skador som följd har gett grus i maskineriet. Fast det är ju så att alla har samma förutsättningar, och det är fler än jag som haft det på detta vis. Jag kan bara göra mitt bästa, och ingen kan i alla fall anklaga mig för att inte ha tränat.. 🙂
Jag har den senaste tiden pendlat emellan att tro att jag kan klara detta med hedern i behåll, till att i nästa stund velat dra mig ur. Fast jag är ingen som ger upp i första taget – så om jag står på benen denna dag kommer jag att stå på startlinjen!
Men – ni kan i alla fall skänka mig några tankar 20/5 – behöver jag all go´energi som finns!

Kommentera