För några dagar sedan var jag på en otroligt bra kurs i Karlstad. Den hette ”Kommunikatörsdagen”, och handlade om sociala medier och vår närvaro där. Det är sällan man är på någon kurs och känner att den ”rör om ” ordentligt – men så blev det här.
Det var så häftigt att sitta i  lokalen. Levande, härliga människor och där den goa´, positiva känslan satte färg på hela dagen. Samtidigt som vi diskuterade ju det rakt motsatta – den virtuella världen. Stället där man inte behöver ha ögonkontakt, kroppskontakt och där man faktiskt kan bete sig hur svinigt som helst bakom sin skärm. Fast det där gäller ju inte oss!

Man tog också upp det där med att vara personlig utan att vara privat. Och det där är en konst alltså. Jag slits hela tiden mellan dessa två. Berättar jag för mycket? Släpper jag ut för mycket av mitt privatliv? Just nu är jag lugn på den fronten, men ni ska veta att jag hela tiden tänker på det. Kan ha lite hjärtklappning över att jag blir lite för privat, vad tusan är det jag håller på med? Samtidigt får jag ju hela tiden ett kvitto på att ni tycker så mycket om var jag gör. Så någonstans träffar jag ju rätt….Är däremot väldigt noga med att inte lämna ut någon, och man ska också veta att jag har ett liv som jag inte berättar om här. Än…. 🙂 🙂
Jag vill ju att man ska känna sig bekväm när man umgås med mig, och veta att allt per automatik inte hamnar i bloggen, för det gör det verkligen inte. Det jag skriver måste ju komma från hjärtat, annars blir det inte bra. Och för mig är det viktigt att jag skriver engagerat, och med känsla.
Men balansgången privat och personlig – lätt är den verkligen inte! 🙂


Denna bild bör kanske ha stannat kvar i fotoalbumet – man jag tycker vi är så söta att den faktiskt kan få vara med 🙂 Jag brukar vara extremt noga med att fråga personer innan jag lånar deras bilder, eller om jag lägger ut foton där de är med på. Fast jag har inte frågat Terje om denna bild, han är ju bara så söt att han aldrig skulle kunna neka mig – eller hur?

Jag fick en påminnelse för ett tag sedan, som höll på att skrämma skiten ur mig. Vi diskuterade cd-skivor, och deras livslängd. Man brände ju ner sina foton på sånt sätt för några år sedan, och i så fall är det nog i elfte timmen för att rädda dom nu. Jag har hur mycket bilder som helst på cd-skivor, och skulle bli riktigt ledsen om de gick om intet. Så fort orken finns kommer jag att susa ner i vårt förråd, hämta upp skivorna och lägga den på vår externa hårddisk. En liten påminnelse till er därute 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.