Innan jul fick jag en fråga om att fotografera ett syskonpar. Det var ju ett av de där tillfällena jag kände att: ”Men gode tid, varför frågar dom mig?????!!!” Det är ju det här med att jag brinner mer för träd och sånt. Fast jag gillar ju också att flytta mina egna gränser lite, det är ju fasen så tråkigt att dö nyfiken. Hur är det, man ångrar ju alltid det man inte gjorde. Och det vill jag banne mig inte riskera…

Jag messade lite med ena syskonet och frågade vad de hade tänkt sig. Önskemålet var att de skulle ha en syskonbild att ge bort till släkten på jul. Jag funderade lite och googlade runt, men så var det en bildidé som jag såg för ett tag sedan som inte lämnade mig nån ro…
För några år sedan skulle jag eventuellt fota en student. Jag är inte så mycket för de där ”uppställda bilderna”, även om de också fyller en funktion. I alla fall, studentfotot jag hittade var så läckert -man hade samlat examensbilder från åren i förskolan och framåt. Ställt upp detta, och i mitten stod själva studenten. Då fick man ju med både dåtid och nutid i bilden. Sånt är så läckert! När bilden säger lite mer, och ger lite mer djup….
Jag frågade därför storasyster om det fanns nån släktbild på dom, som man kunde ha som idé. Det fanns det!


Vi träffades utanför Kulturmagasinet i Åmål. Den bakgrunden är klockren! Vitare än så kan det inte bli  🙂 Denna bild blev Sarahs egen favoritbild…


Vi testade oss fram lite i början. Jag hade några förslag, och Sarah och Marcus hade några…

För att få lite annan bakgrund så bytte vi plats och drog oss närmare vattnet…


Här var det lite lömskt eftersom man riskerade att de ”fick träd som växte upp ur huvudet”. Därför fick jag jobba liiiite med dessa bilder… 🙂 Ni ser även att här har vi plockat fram en gammal bild, där vi försökte att ha ungefär samma pose som på det gamla fotot.

Vi förflyttade oss till lastbryggan vid Bryggeriet. Jag gillar att vara där! Vi försökte att vända lite på könsrollerna – och hatten av för Sarah! 🙂


Hon fixade det bra – och jag tror det är nån som njuter på allvar. Inte bara för att bilden ska tas… 🙂


Bakgrunden är så himla fin på denna lastbrygga, men vete tusan om bilden inte passar bättre i svartvitt faktiskt…


Här testade vi ytterligare en variant, och tog även hjälp av den gamla bilden igen…

Såhär tänker jag med porträtt, det är endast mina egna tankar….
Jag måste ”följa” den personen som står framför mig. Om det är en allvarlig person till exempel, så ser det ju helt fel ut om han/hon står och är galet glad framför mig. Då har jag ju inte ”avbildat” personen utan bara levererat ”den gängse bilden” av ett porträtt. Jag måste se vilken person jag har framför mig, och se om idéerna passar in på objektet. Man sätter ju inte på en 60-åring en bikini och gör sexiga poser till exempel (eller jo, det vore faktiskt lite kul… 🙂 🙂 🙂  Kan ju börja med mig själv, om 3 år har jag åldern inne!) Men det här tänket är jätteviktigt för mig. Ska bilderna bli bra så måste jag följa den som porträtteras snarare än tvärtom. Det är skillnad om jag själv har en idé jag vill genomföra, då gäller det ju bara att gå all-in och bara leverera en bra och rolig bild.

Jag har fått en hel del frågor i höst. Syskonporträtt, egna bilder inför bloggen, och fitness – för att nämna något. Det har gått en del mail fram- och tillbaka så att jag förstår ”vad” det är man vill med fotograferingen. När vi väl har kommit på det, då är det bara att släppa loss fantasin sedan. Jag brukar gå in på Pinterest och söka idéer. Gå in och skaffa er ett konto där, oavsett vilket intresse ni har. Jag lovar – ni kommer att bli ”hooked” så det skriker om det. Där finns allt. Jag menar verkligen allt! Ofta får jag uppslag på en del bilder där, och sedan ”gör jag idéerna till mina”. Det brukar funka!

Jag har också upptäckt hur mycket av mina spärrar som faktiskt släppt genom vår fotogrupp TILT. Där testar vi ofta nya idéer och tankar, och nån ”måste” ju vara framför kameran. Då blir det ofta så att man bara går in och tar poseringen. Det har faktiskt gjort att man vågar en hel del som man förut ALDRIG skulle gjort framför en kamera. Ofta testar man ju nya tankar på sig själv dessutom. Det är ju lättast så. Jag vet ju själv vilken ”inre bild” jag har, vad jag vill uppnå – så oftast är det enklast att placera sig själv där. Så det har blivit en del ”selfies” genom åren, bara för att se om min idé över huvud taget är genomförbar.

Fast jag funderar lite….Undrar hur folk skulle vilja ta en bild på mig, om man använder mitt eget tänk häruppe… 🙂

6 reaktioner på “Såhär tänker jag….”

    1. Om du visste hur glad du gör mig med den kommentaren Lena! Det är precis den känslan jag vill uppnå! Tack!

  1. Jag har sagt det förut å jag säger det igen, fantastiska bilder! Ett ord som fastnar när jag ser dessa två är, tacksam. ❤ Å det kommer jag fortsätta att vara….å även testa saker som gör mej lite obekväm!

    1. Tusen tack! Är tacksam för att Sarah tvingade mig över kanten med dessa foton. Jag hade aldrig frågat mig om att ta bilderna ???

Lämna ett svar till AnnkiAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.