Ja, nu sitter jag här igen och värper på årets roligaste inlägg. Det tar en jäkla tid att göra detta, så jag har pillat med det ett tag. Och njuter – får ju uppleva året igen. Det där kan ju var på gott och ont – och jag har även i år igen upptäckt saker om mig själv. Mer om detta i slutet på inlägget. Som nog kommer att bli långt 🙂 Jag har som mål att bara lägga en bild per månad och berätta lite – kommer att ”skita sig i kvadrat” kan jag säga.. 🙂 🙂 🙂 Mitt mål med dessa inlägg är också att ha med bilder som inte tidigare visats. Och några kommer det att bli…

Januari
Kall och snörik. Månaden började svinroligt! Vi i Tilt Photogroup jobbade ju vidare med vår bok om Åmåls Bluesfests 25-årsjubileum. Varje torsdag träffades vi i ett antal timmar (till sent in på natten vissa gånger) för att jobba med boken, men vi fick inte nog av varandra….


…en tripp till Nötön i början på året i SVINKALLT väder, slutade i världens roligaste fotning på Järnvägsstationen… 🙂

Januari månad var kall och med mycket snö. Tony, i vår fotogrupp hade en idé om att fota Terje golfandes. I snö.. 🙂 Och då var januari en alldeles förträfflig månad för just detta. Jag hade räknat med att det skulle vara ”deras pryl”, men blev kanonglad när jag fick följa med! Vi kommer till Forsbacka börjar ställa in kamerorna. Helt plötsligt tittar Terje på mig och säger: ”Jo, jag har inte berättat allt….”, och så tar han av sig jeansen och börjar spela golf i shorts och solglasögon. I tio minusgrader! 🙂


Vad inte Terje visste var att jag skulle ta en liten hämnd på honom några veckor senare 🙂

Vi brukar alltid träffas i vår fotogrupp TILT i december för att käka lite och tjöta i största allmänhet. Ofta har vi några obskyra fotoidéer som vi genomför. Kolla omslagsbilden på vår facebooksida får ni se 🙂 (Sök på Tilt photogroup). 2015 beslutade vi oss för att vi skulle ha varsin temamånad. Terje fick januari månad. Och det var då jag fick min hämnd! 🙂
Terje bestämde sig för att vår januariaktivitet skulle ske i bowlinghallen, och att vi skulle kombinera så många sporter som möjligt. Typ…hockeygolf… 🙂

Men vad sägs om simbowling?


Foto: Lisa Gustafsson
Jag tog på mig baddräkten hemma utan att Terje såg det, och sedan stack vi iväg till Bowlinghallen. När Terje förklarade hur han tänkt sig dagen, så harklade jag mig och sade: ”Jo Terje, jag har inte riktigt berättat allt… ”, och så tog jag av mig överdragskläderna  🙂 🙂 🙂 Hämnden är ljuv! Och han blev rätt snopen 🙂

Vi blev uppdelade i par, två och två. Jag skulle jobba ihop med Tony, som är skitbra på porträtt! Och jag som inte ens gillar det. Jag drog en ramsa inombords. Det var alltså meningen att jag skulle fota Tony – som sällan är framför en kamera. Jag blev lite darrig vid tanken… (Ja, Tony vet om att detta 🙂 ) Ganska snabbt begrep jag att här var det inte vanliga porträtt som skulle vara aktuella…..


…så jag tog med mig Tony in i omklädningsrummet  och där vi gick ”all-in” 🙂

Januari månad var kall. Under denna månad fotade jag en hel del pärlor. Det kändes som om jag var ständigt kall om fingrarna!


Utanför Kila i Värmland. Svinkallt och sååå vackert…


Vid ”Tvetaslätten” mellan Åmål och Säffle. Terje har lärt sig att när jag ”grymtar” är det lika bra att stanna bilen. Vid denna fototripp grymtade jag i stort sett konstant under 3 timmar… 🙂

Men årets upplevelse den skedde nog utanför Brålanda. Jag hade varit på ett läkarbesök på Sahlgrenska. Det var svinkallt den dagen, och på vägen hem var ljuset alldeles magiskt på Dalslandsslätten. Jag grymtade till, ganska högt vill jag minnas. Vi svänger av 45:an, och får se detta…


Detta tillfälle kommer jag nog att minnas så länge jag lever. Det kvittade var man vände sig så var ljuset helt magiskt. Jag har hur många bra bilder som helst från detta tillfälle.

Det var också under januari månad som vi var på Nygårds kyrkogård och gick helt bananas med kameran….


Tycker så otroligt mycket om detta foto. Det var en av slutkandidaterna till Årets bild….

Jag säger ju varje år att jag ska utveckla mitt fotande, och så skiter jag i det… 🙂 Men under en av våra fototurer så började vi prata om porträtt, och jag suckade som vanligt och tänkte att jag ”är väl tvungen” att testa. Så vid Hanefors i Åmål så hamnade Terje framför en vägg…


Som vanligt så ställde han sig och tittade väldigt bestämt/lite surt på mig. Han har inte insett hur vacker han är när han ler och utstrålar värme. Ett av mina porträtt som jag är väldigt nöjd med. Det fångar Terjes personlighet på pricken! En enkel och okomplicerad bild!

Februari
Under februari fotade jag inte så mycket. Det är ju så under vintermånaderna. Mörkt när man går hemifrån på morgonen, och mörkt när man kommer hem. Är det dessutom skitväder på helgerna är det inte så mycket att göra åt det.
Det var i början av denna månad som det var 10 år sedan det ofattbara hände oss. Jag kan fortfarande känna att det var som igår när poliserna och prästen hämtade mig på Karlbergsskolan, likaväl känns det som en miljon år sedan. Dagen när vårt liv förändrades för alltid och tiden stannade…Jag hade fasat för denna dag, men det gick bättre än jag vågat vänta mig. Mina gulliga arbetskompisar gav mig ett ljuvligt armband – för att jag skulle få lite andra minnen av denna dag. Det är ett av mina vackraste gåvor. En annan vän hade gjort tio hjärtan i olika färger som jag fick. Älskar dom – och mina fina vänner!


Men jag ser i alla fall att vädret var bra en av helgerna. Bräcke ängar is the place….

Februari månad hade lotten hade fallit på Tess att anordna en dag i Tilt.


Säffle en köpp kaffe? 🙂 Vi dokumenterade Barncancergalan i Säffle. Mycket svårare än man kan tro att fota. När det dessutom är så känslomässig fotografering, så känns det. Blev medveten om att nojorna från min egen cancer låg och puttrade under ytan. På bilden Terje, Lena och rumpan på Lisa.

Terje är ju en ”Säfflepöjk” och ville anordna en bowlingkväll med gamla kompisar från Säffle – och lite folk från Åmål. Jag kände mig lite ”nervös” inför detta, kan vara lite obekväm när jag ska träffa nya människor…


Hade inte behövt bekymra mig. Detta var en av de roligaste kvällarna under 2016! Herreminje… 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 Bilden är på segrarlaget bara så ni vet. Förlorarna? Inte med på bild 🙂 🙂 🙂

Mars
Ja, det var månaden jag hade en bild med i GT/Expressen. Blev uppringd, tackade ja….

Arbetet med vår bok fortsatte. Kvällarna blev längre och längre på Åmåls grafiska. Att sitta och korrläsa artister från 25 år tillbaka kan knäcka den bäste 🙂 Jag skrev ett långt inlägg om vårt långa, och otroligt roliga arbete med boken här, bättre att ni läser det!
Det var också denna månad jag och en vän var på en fantastisk konsert med Lisa Nilsson i Karlstad. Vi köpte skivan efteråt, och jag fick några ord med henne. Kände mig krasslig, hade en begynnande förkylning och avstod därför från en kram. När jag kommer hem och berättar detta, så får jag en lite frågande blick från Terje. Men kände att mitt ego fick stå tillbaka, och ville heller inte läsa att hon fick ställa in turnén på grund av en förkylning från Karlstad.. 🙂
Men boy, tog jag igen det eller 🙂 🙂 🙂

Denna dag började med ett utbrott utan like. Jag var riktigt, riktigt arg av en anledning. Det kanske verkar som att jag har kort stubin. Har jag inte – men jäklar när den bränner…


Fick i slutet denna fredag chans att träffa dessa två på Medis. Vi skulle fota dessa stollar för vår bluesbok, kommer in på Medis – och blir kidnappade på fika och en del tjöt först. Och…jag bad inte om en kram, men att låta detta tillfälle gå mig ur händerna? Icke! Mammas pojkar och jag på en bild! Klockrent! Dagen började med ett utbrott, men avslutades med en timmes skratt med Johan Östling och Björn A Ling. Tack! Flinade som en tok när jag åkte hem från Säffle den dagen! 🙂

Mars var Lenas Tiltmånad. Dagen var uppdelad i två delar. Först ett studiebesök på Lenas arbetsplats på ambulansen….


…där vi visade hur otroligt mogna vi är.. 🙂

Andra delen av dagen var ägnat åt porträttfotografering med kvinna, man, barn och ungdomar.. 🙂

April
Inleddes med en resa till Stockholm för att träffa goa´Johanna och att gå och se på American Idiot på Circus. Grymt imponerad! Fick tillbringa en helg med ”italienska familjen”. Njuter varje sekund av dessa människor!

Så gick det två veckor och så var vi på premiären av Jersey Boys i Göteborg. Shit pommes frites så bra det var! Att ett år tidigare vara utslagen av en lömsk jäkla matallergi där man nästan trodde att det ljuva livet skulle vara över, och att kunna gå tillbaka till ett nästan normalt liv. Så att säga att jag njöt är en underdrift.

I april fotades t-shirtar för Bluesboken…

Men delar av månaden tillbringades också på ett tak i Åmål…


Vi var åtminstone fyra meter upp, och alla som känner mig vet vilken utmaning detta var att övervinna. Jag kom upp på taket i ren vrede, och tack vare att personerna runt mig (Daniel på bilden, och Terje) pushade mig på exakt rätt sätt. Sedan var jag förstås otroligt glad över att bli tillfrågad att dokumentera detta, och ville ju heller inte att Terje skulle få dessa bilder.. 🙂 🙂

Ett antal gånger vid Tigersprånget har det förstås blivit detta år. Årets säsong inleddes i april….


Solnedgångarna här är en dröm… 🙂

Maj
En kväll denna månad var vi på Strands och fru Olsen blev lite ”glad i hatten”  (ja, jag var på lyset 🙂 ) så hon beställde en biljett till Jersey Boys ytterligare en gång 🙂 På vägen ner till Göteborg var det  fotolektion med resesällskapet.


Det var en utmaning att försöka hålla lektionen med en Nikon, när man  van det andra märket.. 🙂 Föreställningen var lika bra som premiären, och efteråt satte vi oss i baren. Vi hamnade bredvid Hells Angels, och småstadsfrun satt och var lite bekymrad över sällskapet bredvid. Det kom kändisar och gick förbi oss i omgångar, och det är alltid lika kul att sitta och bara betrakta människor. Speciellt när sällskapet är trevligt! Vi bröt i alla fall upp så småningom, jag gick upp för att kolla lite på tv innan jag skulle knoppa. TV:n funkar inte – ett besök till receptionen gjorde att jag stötte på en kändisklunga till 🙂

Det var Anders Tiltmånad, och vi hamnade på en motocrossbana i Arvika. UTMANING! 🙂


Jag är bättre att ”se situationer” än att fånga en motocross. (För att få dessa bilder ska man ska alltså kunna panorera, fånga crossen i fart, ekrarna ska vara osynliga fast ”cykeln” skarp.) Det är faktiskt inte ett dugg svårt. Duuuuuuuh! 🙂

I maj var vi med kompisar ner till Göteborg. De skulle springa Göteborgsvarvet, och tänk om vi hade vetat då…. 🙂 (Kommer sedan… 🙂 )


Det här skulle ni se med egna ögon. Man tror inte det är sant…

Starten går, och plötsligt ser jag någon stanna vid oss och böja sig ner. Trodde först att någon olycka hade hänt. Men nej då…


Det var bara Stephan Wilson från SVT som hade gjort en tokutbrytning och behövde vila lite…. 🙂

I maj månad kom vår dröm att bli verklighet. Boken skulle tryckas….


En osannolik dag. Mina bilder (och de andras) i en bok….

Juni
Förutom några magiska kvällar vid Tigersprånget, så var det mest ”officiella fotograferingar” denna månad. Dokumentation av vår stad till ett framtida projekt. Blir nog officiellt. Snart… 🙂 I år hade jag tidig semester för första gången på många år. Skitväder, och mycket jobb med bluesboken (och för en av oss jobb inför själva bluesfesten) gjorde att denna semester inte var speciellt rolig. (För att uttrycka det milt 🙂 ) MEN….det var också i denna månad som årets mest skruvade händelse inträffade….

Vi var på Allsång på Grensen förra året. Allsång är inte min pryl, jag fattar inte grejen. Men älskar musik, så jag kan tugga i mig själva allsången. I alla fall, Terje hade bestämt sig för att vi skulle göra en Allsångsklassiker. (Allsång i Göteborg, Stockholm och Fredriksten under en vecka.) Vi började med Lotta på Liseberg. På vägen in mot Göteborg, i höjd med Bäckebol ringer Terjes telefon. Vi väntade på samtal från PD för att göra en intervju i samband med vårt boksläpp. Eftersom Terje körde bilen så svarade jag. ”Ja, detta är från Provinstidningen Dalsland”…”Åh, så bra svarade jag, vi har väntat på att ni ska ringa”. Och fick ett ”Ööööööh” till svar! 🙂 🙂 Till slut harklade reportern ur sig att de hört att vi skulle vara med på en Allsångsklassiker, och ville göra en intervju med Terje inför denna……
I och med det startade något av de mest skruvade dygnen på mycket mycket länge.. 🙂


Pätti och Bossen på Singalongtour 2016 🙂
Terje gjorde intervjun, vi skickade en selfie på oss från Liseberg. Fru Olsen såg noga till i mailet till PD att det framgick att hon hatade allsång 🙂  Såg konserten, och drog till Borås och sov över där. Drar nästa morgon till Stockholm för att se nästa allsång. På väg mot Stockholm ringer Terjes telefon, och jag säger att: ”Nu ringer Radio Väst”. Fick en blick som idiotförklarade mig…


….och fick förstås rätt. Det var Radio Väst som ringde oss, och ville ha en intervju med Terje dagen efter. På Fredrikstens fästning… 🙂

Men först var det förstås Allsång på Skansen. Ihop med dessa härliga människor….


Jag, Carina och Johanna…

Själv satt jag under allsången på en soptunna och häckade ihop med Johanna…


Foto: Terje Olsen
Johanna – en tjej som jag njuter mycket av…. 🙂

Efter Skansen var det bara att utfordra frun (ständigt hungrig), dra till hotellet, sova en skvätt – och dra iväg mot Halden. Vi hade en tid att passa med Radio Väst, och det gick undan på sina ställen. Har ni sett ”Nu blåser vi snuten” med Burt Reynolds? Ni som gjort det kan föreställa er hur fort det gick, och hur det såg ut 🙂 Vi hann i alla fall… 🙂


Här blir Terje intervjuad av Marcus Gorne på Radio  Väst. Jag ställde mig bredvid dessa, fotade lite. Detta var Terjes grej, och jag tänkte inte blanda mig i. Dessutom….ville jag vara med i radio för en Allsångspryl? Nix! Vad händer? Jag blir ditvinkad, och fick svårt att backa ur. Gah! 🙂 Fast lite kul var det! 🙂

Och jag hamnade i bild, vilket var ett av kriterierna för att att få pris i Allsångsklassikern….


Men Terje. JAG HAR FORTFARANDE INTE FÅTT MITT PRIS!!!

Annars bytte jag kamera denna månad. Hittade en till ett kanonpris, kommer hem och hoppas att Terje ska prata mig ur köpet – men istället så ger han mig halva. Det är sådan han är den lilla pussgurkan… 🙂


Vi hade lite inkörningsproblem i början kameran och jag, men nu känns det som att vi känt varandra hela livet.

Fotade gjorde vi en del med Tilt, vi får ju som sagt inte nog av varandra.. 🙂


Att umgås med okomplicerade personer är ju inte direkt belastande 🙂


Man har alltid någon frivillig framför kameran…


Och…”once in a while” hamnar det en pärla på bild….(Innan jag tog denna bild så hade Terje ett litet ”utbrott” där han började kasta stora stenar i vattnet – för att det skulle hända nåt 🙂 Så en hel del bilder gick liksom inte att använda – men kul var det! 🙂 )

Juli
Vi går in i juli och startar den med vårt releaseparty för boken. Den var äntligen klar, och blev så himla bra! Vad kommer sedan då? Jo, andra helgen i jul utbryter ju Bluesen i vår stad. I år jobbade jag mer officiellt med Bluesens ”sociala medier”, och det kändes som om det blev kanonbra.

Under dagtid stod vi och sålde boken enligt ett noga uppgjort schema… 🙂


…ihop med några av dessa dårar….


Här är det Bert Deivert, Johhny Mars och Michael Roach som kollar i vår bok – och som gillade den jättemycket!


Foto: Mimmi Storm
Jag fick också äntligen träffa Ida Bang, som oturligt nog blev döpt av mig till Jolabang under arbetet med boken 🙂 🙂 🙂 Ida, du har nog tyvärr bytt namn hos mig för evigt, och jag ler varje gång jag ser dig och denna bild.. 🙂 (Ni som inte förstår, läs mitt bluesinlägg... 🙂 )


Foto: Mimmi Storm
Men vi hade ändå tid till lite kram.. 🙂

Kvällen och natten tillbringades i fotodiket….


Pontus Snibb, ett av glädjeämnena från årets Bluesfest….

En tjej som skulle dra mycket publik var denna tjej…


Caroline af Ugglas. Enda gången jag var riktigt riktigt irriterad i fotodiket. Hon var inte still en nanosekund! Att stå och försöka få till en bra bild på en sådan artist gjorde mig frustrerad, och herr Olsen fick ta med mig på en promenad i terminalen. Jag var så ettrig 🙂 Fast sedan kommer jag hem, och upptäcker att bilderna jag har på henne är kanonbra!

Min egen favoritbild från Bluesen då? Ja, den är förstås inte ”normal” 🙂


Among Lynx – lika bra i år som förra året! 🙂

Bluesen tog slut, det gjorde vi som jobbat med boken också. Det hade varit en sådan anspänning att få bokprojektet i hamn. Att sedan vara igång i princip dygnet runt i 5 dygn tog styggt på krafterna, så dagarna efter bluesen satt man bara i ett soffhörn och stirrade. Fast sedan blev tanten lite sur, kände sig uppgiven att årets semester i princip bara bestod av jobb. Jag kände att jag behövde komma iväg lite. Stampade därför lite med foten, putade med underläppen – och blev ”vallad” en dag i Göteborg. Blev bästa dagen på hela semestern!


Ihop med denna raring…. 🙂

Efter Blues, Forsbackavecka och Göteborgstur så satte vi oss i bilen och åkte en tur till Filipstad, där de har en kalksjö som är knallblå! En skön tur, där jag tyvärr slogs av ett visst vemod av hur gamla bruksorter är på väg att dö ut…


Ett övergivet hyreshus i Filipstad…

Augusti
Började med 48,5-årsfest. Jag gick lite en modevisning ( 🙂 ) och så var det dags för min temadag! Bildanalys är otroligt intressant för mig. Vad är det i en bild som gör den oemotståndlig, vad är det i dess komposition som gör att jag till blir känslomässigt berörd? Så mitt förslag till temadag var förstås en fotovariant av ”Så mycket bättre!” Att de andra skulle tolka mina bilder. Blev bättre än jag hade vågat hoppas! Jag kan inte lägga ut alla bilder därifrån, så det är bättre att ni läser här….

Augusti var också månaden när Tigersprånget fick sig några besök…


….eller hur??? 🙂

Det var också denna månad som vi var bjudna på ett spektakulärt 50-årsfirande! 🙂 Klädseln för ena laget var svart, gult och rött. Det andra laget skulle klä sig i vitt, rött och grönt. Jag begrep direkt att det var Brynäs och Frölundas färger. Enda haken var rädslan att bli placerad i fel lag.. 🙂 MEN – det blev jag inte! En av de bästa dagarna i mitt liv, omgiven av bara Brynäsare! 🙂


Foto: Jan-Erik Johansson
Här ser ni en bild på mig och min enormt uppmuntrande man… 🙂


Foto: Terje Olsen
Och här är en bild på det segrande laget, som ju självklart var Brynäs… 🙂

September…
….blev en intensiv månad. Den började med Lisas temadag, som blev helt suverän! Vi träffades på Nötön utanför Åmål och bara fotade, grillade och hade kul!
Skulle kunna lägga ut flera ”bra” bilder härifrån, men det är roligare att ni får se hur det verkligen ser ut när ett gäng fotonördar träffas! 🙂 När ett helt bord går överstyr över kolsyrebubblor i ett glas, blir helt okontaktbara och bara fotar. Det är sådana vi är 🙂 Detta är Anders Nilssons foto…

Det var ljusfest både i Säffle och Åmål under denna månad, men jag tror faktiskt att Säffle leder på poäng här…


Oerhört vackert var det i Säffle under denna ljusfest. Vi var även på Duse Udde och fotade någon gång – och kände hur mitt sug efter att fota vaknade till liv igen…

När jag sitter och gör detta inlägg slås jag av att folk måste tro att vi har en mental ålder på 8 år. Man kan ju i alla fall inte tro att några av oss närmar oss 60 🙂 Det känns som om det finns utrymme för åtskilliga barnsliga idéer och påhitt. Jag kan bara svara för mig själv, men påfallande ofta när jag ser olika saker så kan jag fundera ”hur skulle man kunna hotta upp det där på bild?” Ni kan ju tänka er hur hjärnan susade iväg när vi fick reda på att det fanns golfbollar som började lysa när man slog på dom… 🙂 🙂 🙂


En otroligt rolig kväll. Det var till och med roligt att fota mörkerfoto – något jag vanligtvis känner ”sådär” för. Alldeles för tålamodskrävande och pilligt!

Det var också nu som jag körde igång med nästa projekt på bloggen. ”Närmare än du tror”. Jag ser på statistiken att jag valt rätt 🙂 Känner mig så nöjd med att jag vågade dra igång detta. Det har blivit så otroligt uppskattat, och det har gett mig kvalitetstid med människor jag gillar. Jag tror också att detta var ett bra sätt för mig att luras igång med att fota porträtt. Här får jag chansen att få vara lite nyfiken och skrapa på ytan på de jag känner. Fick ett otroligt gensvar på min fråga om någon ville vara med. Har i stort sett bokat till juni 2017. Fantastiskt! Mimmi var först ut, eftersom hon kom på själva namnet på detta nya tema…

Oktober
En 50-åring, Blueskväll, resa till Alingsås och en Bluescruise fyllde denna månad. Med råge… 🙂 Det var faktiskt ”fullt ställ” denna månad, och jag kände ett sådant sug att vara ute och fota höstlöven innan de föll. Vi hann – med nöd och näppe…

Det var också denna månad som jag började inse att porträtt, ja – det kanske jag kan fota i alla fall….


Fotningen med Annica, som var november månads person på ”Närmare än du tror”, var inget annat än en fullträff! Det var inte många kort som gick i papperskorgen den dagen. Och var det inte lite kul med porträtt i alla fall? 🙂

Jag hade en bestämd idé med Annicas foto. Hennes text skildrade en viss dubbelhet, och jag ville att det skulle framgå i bilden på ett tydligt sätt. Min bildidé fick jag skrota, men har upptäckt att det är idéerna som föds i stunden som alltid blir bäst. Så jag stod på en hög pall på hennes balkong, och sen gav vi järnet…


Såhär såg det ut… 🙂 🙂

November
Ja, den månaden var borta i ett nafs! Konsert med Orup, kurser i Göteborg, och en massa fotosessioner på vänner! Vad ska vi börja med? Nåt helt annat tror jag.. 🙂

Jag fick frågan i juni. Stod i terminalen och hjälpte till med Åmåls Bluesfest. Fick ett mail där jag fick frågan om jag ville hålla ett föredrag om vårt felanmälanssystem för 150 personer. I november 🙂 Det där med att kasta sig utför stup är något jag gillar. Så jag läste mailet, och skickade ett ja! 🙂 (Och höll på att få Terje att svimma. ”Tackade du ja???!!!) Jag vet att flera av er efterlyst en del av föredraget med ljud på Instagram. Kommer här.. 🙂

När jag går fram för att börja tala ser jag att musiken de valt är från Kid Down. Som vi har vissa kopplingar till 🙂 Så det kändes som om synkroniciteten verkligen var 120% där! Föredraget gick skitbra, och var årets självförtroendeboost för min del. Jag kunde, och jag vågade. När jag skulle börja berätta var jag helt lugn, och var faktiskt inte speciellt nervös innan heller. Upptäckte en bit in i föredraget (den delen ni ser här), att jag vände mig för mycket mot skärmen bakom mig. Rycker på axlarna (inombords) och tar ett steg fram mot publiken. Känns läckert att ha vågat utsätta mig för detta! 🙂

Fotosessionerna i november ja. En av bilderna är hemlig, eftersom den är på Januaris person på ”Närmare än du tror”. Men här kommer ett axplock på några andra. En del har ni sett, men inte alla.. 🙂


Härligt starka Louise! En oväntad vänskap, men en sådan som ger mig så mycket. Älskar denna bild! Men den håller inte tekniskt, annars skulle jag nog tävla med denna, tror jag. Bakgrunden var för skitig, och jag har fått jobba en del för att få bort det i bilden. Fotningen skedde i slussen på Åmåls grafiska och det var sååååå kallt! 🙂


Läcker!

Blev också tillfrågad av ett syskonpar om jag ville fota dom. (Begrep inte vad som hände, fotade porträtt varje helg i november – hallå?!?!?!?! 🙂 )


Sarah och Marcus 🙂


Ja, den sista fotograferingen var faktiskt inte porträtt, utan en dokumentering av grafittin i Åmål. Jag och Daniel har ju ”en historia ihop” 🙂 Jag gillar att umgås med Daniel, och tycker om att lära mig historien med grafittin. Win-win hur man än resonerar 🙂 Men under detta tillfälle hamnade han framför kameran. Och jag har fått reda på fotoställen som inte många i Åmål vet om. Och jo…förresten…9/1 ställer jag ut i Åmåls bibliotek ihop med grafittiartister från både Sverige och England!

December
Inleddes med ett besök med maffiosofamiljen till Göteborg och Niklas Strömstedt! Härlig tripp med inkännande människor.


Inte tusan trodde man att en spekulant till ”Årets bild” skulle komma genom ett skitigt tågfönster? Men jo, så var det… 🙂

Annars har det nog varit mest mulet och grått denna månad.


Men ett besök på Örnäs i massiv dimma kan vara nog så fränt…

Det var någonstans i början på denna månad, som hela året kom ikapp. Jag hade jobbat otroligt mycket en längre tid, och det har varit mycket att göra rent allmänt. Så jag började faktiskt knäa vid denna tid. Var oerhört trött, lite ledsen och tyckte att orken bara rann ur mig. Man har tillåtelse att känna så, jag vet – men jag är inte bra på att vara energilös…

Men så kom denna presentation från Daniel av mig inför utställningen på bibblan med utställningen ”Professional Dreamers”….
”Maria Olsen (Åmål) Med kamerans öga har Maria Olsens blick gång på gång lyckats förmedla bilder av livets alla sidor på ett säreget vis. I utställningen Professional Dreamers visar hennes bilder ett utsnitt av den gatukonst som finns i Åmål med omnejd. För att förstå graffitins kultur, bortom den faktiska målningen, krävs onekligen ett öppet sinne. Maria Olsens utforskande resa i denna värld under de senaste åren är bara ett av många exempel från hennes liv och blick där utmanandet av gränsen mellan betraktaren och objektet blir lika intressant som fotografiet självt.”
Daniel – tack! Denna kom precis när jag behövde det!

Jag inser att jag återigen har klivit ner i gropen att sätta precis alla andra framför mig själv. Det där med att göra precis allt för att bli omtyckt, så till den milda grad att jag nästan knäcker mig själv – när ska jag lära mig? Gillar däremot inte när självförverkligandet blir till egocentricitet – så ni behöver inte vara bekymrade. Men….det kommer att bli ändring. Jag har skalat ner de flesta åtaganden jag har. Om saker inte ger mig energi, eller om jag känner mig utnyttjad. Ja, det kommer helt enkelt inte att få plats hos mig längre. Jag behöver inte vara hela världens morsa.

Det var väl de allvarsorden ni kommer att få i detta inlägg.

Annars då? Jo, som ni ser på omslagsbilden så är ju Terje väldigt förtjust i de där två ”bröderna” jag har på framsidan. Det blev en rolig grej i början på året – och när andan faller på så bjuder vi på nån bild då och då. Och han är raketsnabb alltså 🙂

Mer då? Ja, ni som följer mig Instagram har väl inte undgått detta? 🙂


Jag har funnit löpningen, eller den har kanske funnit mig…. Men som den tävlingmänniska jag är så räckte det förstås inte med detta…


Vi gjorde vårt första lopp i slutet på augusti i Karlstad. Det kändes så himla bra, och det tände en gnista i oss. Kanske kanske kanske kunde man ta detta ett steg till…


Det tog mig 30 år från det tanken föddes, tills dess att jag kommer att stå på startlinjen. Helt osannolikt, men jag mår så mycket bättre nu än jag gjort på länge. Jag har vissa skavanker, men endorfinerna från löpningen gör att jag orkar bortse från det. Ni kommer väl ner och hejar?

Året 2016 har varit helt fantastiskt. Jag har gjort saker jag aldrig tidigare drömt om, mitt självförtroende är gott för första gången på många många år. Tillitsskuttet jag tog i november gjorde mig riktigt gott. Det har också varit ett otroligt intensivt år. På alla sätt. Lite roligt är det faktiskt att jag kontaktats av flera personer för porträtt. När jag envist hävdat att jag faktiskt inte fotar porträtt, har jag fått till svar att det är därför de kontaktar mig. Just för att de inte får ”vanliga bilder”. Kul!

Så det kanske är så att jag kan! Actually I can….!!!

Avslutar med en rykande färsk bild från Åmål, och en önskan om att ni får en riktigt härlig nyår!

Tack för att ni orkat läsa såhär långt – och tack för att ni läser varje vecka!

Maria

4 reaktioner på “Actually I can! *årets roligaste inlägg!*”

Lämna ett svar till mariaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.