När jag satt och funderade på att jag detta inlägg, så var det en bild som var självklar för mig. Men jag har också gjort mitt årsinlägg samtidigt. Helt plötsligt upptäcker jag bilder som jag hunnit glömma bort. Så valet var inte så självklart som man kan tro. Ni kommer att se i inlägget om 2016 vilka bilder som var kandidater till Årets bild 🙂 För mig är kriterierna flera, men det som fäller avgörandet i slutet är faktiskt om bilden känns ”i magen”. Den måste beröra mig, sedan kvittar det egentligen hur tekniskt bra bilden är.
Så med det sagt. Årets bild är….tadaaaa….
En bild som jag inte tyckte om till 1oo% till en början. Jag gillar ju vanligtvis bilder med ordentlig svärta och ”oumph”! Den ska sitta som en käftsmäll. Denna bild är lite mer luddig, känns lite kornig, och är ju långt ifrån kontrastrik. Gjorde egentligen i ordning den till Annica (som är på bilden) för att visa hur bilderna från vår session blev. Men hur det än är så blev bilden som ett skavsår, och lämnade mig ingen ro. Det brukar vara ett tecken på att jag gillar den 🙂
Den är på nåt sätt en ”icke-bild”. Man ser inte Annicas ögon, och det kan göra att den är lite svårare att ta till sig. Bilden var med i ett inlägg i min blogg i november, då Annica var den månadens person på temat ”Närmare än du tror”. Annicas text handlade mycket om dubbelhet, att man visar en person utåt – och kan vara en person inombords. För mig är Annica rena rama sinnebilden för en glad och harmonisk person, och för att inte den känslan skulle dominera var jag tvungen att hitta på nåt för att visa hennes otroliga djup. Det visade sig att det räckte med att hon blundade för att vi skulle nå dit… 🙂 Så ja, skitnöjd med bilden är jag.
Jag har de sista åren känt att även mobilbilder förtjänar att vara med i detta inlägg. Årets mobilbild är en bild från en fika med en av mina goaste vänner, men som även är en släkting till mig…
Jag vet att det är ett bord med i vänsterkant, men det gör mig faktiskt inte så mycket. Himlen är ju underbar! Jag kan ha svårt att dra i reglagen för mycket i mina ”vanliga” bilder, men att leka med foton i en app gör mig inte ett smack. Så vill ni ha en rolig himmel – använd Snapseed! 🙂
Ser redan fram emot 2017 och undrar i mitt stilla sinne om jag väckt ”porträttdjävulen” i mig själv. Inte tusan hade jag för mitt vilda liv trott att årets bild 2016 skulle vara ett porträtt! Men där ser man vad lite man vet.. 🙂 🙂 🙂