När jag ser tillbaka på 2016 (det roliga inlägget kommer ju snart – jippie! ) så kommer det att präglas av vissa beslut jag gjort. Ett av de bättre besluten jag tagit i år var att börja göra inläggen med ”Närmare än du tror”. Jag har inlägg som ligger klara ända tills april månad – fick faktiskt en hel del som anmälde sig till mig och ser fram emot vartenda möte!
Det positiva med dessa inlägg var att jag tvingades ut på lite tunn is. Jag kickar ju inte precis igång på porträtt. Varenda gång jag fotat porträtt kommer jag hem och ser bilderna och tänker: ”Men SNÄLLA, hur kunde du undgå att se vecket på blusen, att hela kroppen inte är med i bild” och så vidare…Är skitdålig på detaljer!

Vad som slagit mig när jag fotat för dessa inlägg är att jag kommer hem med bilder och är nöjd. Riktigt nöjd faktiskt! Innan jag går till dessa fotograferingar så har jag bestämt mig ungefär för vilken typ av bilder jag vill ha. Vad personen står för hos mig. Jag har alltid en inre bild som jag går efter.

När november månads person skulle fotas hade jag en spektakulär bild i huvudet. Texten skildrade ”dubbelhet”, så jag ville försöka skildra detta. Ursprungsbilden jag hade tänkt fungerade inte, men gillade nästan det färdiga resultatet bättre – så funkar det ju faktiskt. Man får improvisera! Jag visste att jag hade ”bilden” på Annica på ett tidigt stadium, men jag hade några fler bildidéer som behövde ut… 🙂

8707
Hon tvingades ut i ett obarmhärtigt solljus, men det hårda ljuset innebär också goa´skuggor….

8613
Jag hade en fundering på att skildra Annicas dubbelhet genom att markera det svarta och det vita i en bild. Fröken Westman gör sig alldeles utmärkt på bild, men trots det blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Lite kaxig pose dock, eller hur? 🙂 Så tanken var rätt här, men jag nådde inte riktigt ända fram…

8647
Sedan flyttade vi oss lite åt sidan och tog ett ”normalt” porträtt…. 🙂

För min del är det ändå två bilder som sticker ut från denna dag. Den ena fotot är från när jag tvingade ut Annica i solen, och hon förde fram händerna som skydd framför ansiktet….

8769
Jaaaa! Gör om det igen! Blev ju kanonbra! Så, hon fick hålla på såhär några gånger. Tycker om detta foto eftersom det påminner om ett hjärta – som för övrigt är Annicas favoritsymbol!

Men min absoluta favoritbild från dagen är ändå denna…

8576
Ja, hon står i en solvägg, ljuset är skitjobbigt – men kolla närvaron! Kolla blicken! Såhär ser det ut när man fångar en persons själ på bild. Detta är den Annica jag känner….

Så, det här med att göra en egen variant av ”Humans of  New York” var nog ett av mina fiffigare beslut detta år. Jag mår bra, och känner mig bekväm i sättet jag fotar porträtten på. Samtidigt får jag chansen att spänna bågen lite extra, plus att fundera lite på vad och hur personen betyder för mig. Yay på den! 🙂

Ytterligare porträtt är alltså på gång, och ni lär få se inläggen här på bloggen… 🙂

2 thoughts on “När man fångar personens själ på bild…

  1. Du har tagit fantastiskt fina bilder på Annica! Fångat hennes själ, personlighet och kraft. Bilderna är så himla fina. Bra jobbat!!!??

    1. Tusen tack Viktoria! Det är sånt här som gör hela ens dag! Hade världens ”flow” med Annica och varenda bild satt! Helt underbart ?
      Tack! ?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.