Jag gillar inte att åka båt, känner mig instängd. Under de sista åren har jag förvisso åkt båt, men då gärna under dagtid så att jag slipper sova i en hytt. Men, ibland får man faktiskt bara se till att utmana sig litegrann. Så när vi fick reda på att det fanns nåt som hette ”Blues at sea” så hoppade vi på det! ”Bara” till Åland. Lagom mycket tid på öppen sjö – det skulle jag väl fixa?
Jojomen, det gjorde jag absolut! Fast vi tajmade årets höststorm, så att säga att jag testades är väl en underdrift….
Pontus Snibb. Gillade honom redan i Åmål där han både kompade Nisse Hellberg – men även spelade med sitt eget band. Strax efter att jag tog detta fotot, får han ett spel…Sticker ut i publiken spelandes på gitarren, stannar till vid min vänstra sida, säger hej, stoppar på min högra sida, zippar på en drink och sticker iväg. Vad gör jag? Fotar? Nix 🙂 Står som fastfrusen och bara gapar. I alla fall. Han är skitbra! Nej, du ser rätt. Kortet är inte skarpt, han står ju aldrig still tillräckligt länge..
Här är min nya favorit. Lena & The Slide brothers! De var riktigt bra! Satt och njöt under hela tiden de spelade. Det var under detta uppträdande det gungade som värst. (15 m/s i byarna. Tjena! Ska man testas, så ska man! 🙂 ) Men håll utkik efter denna finska brud, för hon är riktigt bra!
Lil´Ed & The Blues Imperials. Ja…detta var det sista uppträdandet vi såg innan vi kröp till kojs. Är man 1.64 har man begränsade möjligheter att fota kan jag säga. Så ett tag så testade jag faktiskt att fota mobilkameror istället. Fast det var faktiskt rätt kul!
Men till slut kunde även jag ta en bild som dög…
Morgonen efter stack vi ut på däck för att försöka fota lite bilder på Östersjön. Jag var inte ute länge, var rädd för att blåsa av båten… 🙂
Gren 1 – ”kast med liten Olsen”… 🙂
Så var det då dags för den som de flesta väntade på. Louise Hoffsten och Wentus Blues Band.
Och som alla förstår försökte jag inte ens fota henne på nära håll. Lönlöst skulle jag säga…
Så var det då äntligen dags för den jag väntat på. Min frukostkompis Sven Zetterberg. Jag gillar honom helt enkelt, inte för att det är blues. Tycker faktiskt att bluesen drar åt rockhållet, och det är den delen som drar i mig. Hur som – Sven Zetterberg är skitbra! Förbaskat svår att fota, men det skiter jag i. Vän av ordning ser förstås att det växer en mick ur ryggen på honom. Den bjuder jag på… 🙂
Så här är vi. 2/5-delar av de som åkte iväg från Åmål. Det var intressant att vara iväg på detta sätt, och känslan är att vi åker nästa år igen. Sedan är jag otroligt lättlurad. vågar inte berätta allt de lurade i mig innan vi åkte – det finns viss chans att ni kallar mig blåst då… (Haha…blåst, storm på Östersjön, nästan bra den! 🙂 ) Min rädsla kan i alla fall göra min värld lite trång ibland, men jag tror nog att jag faktiskt tagit ett steg i rätt riktning nu! På rädslorna för tusan! Därför bjuder jag på diverse ”bus” om bogportar som inte sitter där de ska, jag klarade båtresan! 🙂 🙂 🙂