Det där med närhet är trixigt alltså. Man är olika på det sättet. En del människor är väldigt fysiska och har lätt till närhet. Andra tycker kanske mer som jag, att kramen – den får någon som man tycker extra mycket om. För mig går det inflation i ”kramen” annars.
Nu låter det som att jag har svårt för närhet, och så är det verkligen inte. Jag väljer bara noga vem mottagaren är.
2006 fick jag, som ni förstår, massor med kramar. Det är ju på det sättet man visar att man bryr sig om. Så gör jag själv också. Det knepiga är att allteftersom tiden gick, så blev faktiskt kramen lite kravfylld. Jag glömmer aldrig vid ett besök på ett fik i Åmål det året. Stod i kassan och vände mig om, där stod en äldre dam som sög tag i mig. Och höll fast och kramade som om livet hängde på det. Jag hade faktiskt snudd på panik innan jag tog mig loss. Efter det tillfället så kände jag faktiskt att det var lika gott att få en klapp på axeln, en smekning på kinden – det fick precis samma funktion som kramen. Och  samtidigt hann jag att ”värja” mig om det inte kändes okej.

Jag gör på samma sätt när jag skriver till någon. Även där skriver jag bara kram för att visa att jag bryr mig om lite extra. Annars blir kramen för mig lika med ett ”hej”…(Så nu vet ni som får den där kramen av mig. Ni betyder nåt 🙂 🙂 🙂 )

Men det finns få saker som är bättre än den där kravlösa famnen, eller hur?

mariaochsuss

3 reaktioner på “#throwbackthursday”

Lämna ett svar till mariaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.